Du vill höra vad jag säger

Igår fick jag en skräckblandad möjlighet att gå utanför min komfortzon. Vi hade en heldagsutbildning i pedagogisk presentationsteknik, eller retorik, med Serena Mon De Vienne från Snacka snyggt.

pinnar

Ledaren var charmig, proffsig och inspirerande, men tempot helt uppskruvat. Den del som kändes hamna mest i fokus var hur första intrycket kan påverkas utifrån kläder, vad vi säger, hur och med vilket kroppsspråk. Tyvärr känns det som att de viktigaste (och mest skrämmande) delarna, att öva en egen inledning på 60 sekunder, passerade alldeles för hastig. Det var flera gånger vi inte hann klart i våra bikupor och någon djupare diskussion eller reflektion fanns det inte tid för. (Var det en tvådagarsutbildning komprimerad till en dag?)

Det var en tillåtande grupp (trevliga kollegor) att prata inför, i princip alla blev nervösa av någon anledning, och jag är så tacksam för den feedback jag fick från dem och ledaren. Men – att stå inför en grupp och prata enligt ett manus – det ligger i topp tre på saker jag ogillar. Fullständigt tunnelseende och minnesluckor… På ett vis är det bra att öva, samtidigt händer det i princip aldrig att jag pratar med manus inför en grupp. När jag väl måste göra det, för att det ingår i jobbet, så gör jag det ändå. Alltså kanske det är något jag inte behöver bli bra på, jag är redan duktig på för många saker ;)

Den teoretiska delen tycker jag var väldigt intressant och jag fick med mig en hel del tips. Några exempel på ämnen som togs upp:

  • Hur vill jag bli uppfattad? Vad kan jag göra för att nå dit genom det första intryck jag förmedlar? Anpassa detta utifrån målgrupp. Som alltid var det intressant att höra resonemang kring fördomar.
  • Välj att likna målgruppen (vara en i flocken), le och visa att jag inte är farlig (beroende på mål).
  • Trovärdighetsförstärkning: ”När jag pratade med vd igår sa han…”.
  • Orden är inte lika viktiga första 90 sekunderna – då tittar vi på personen.
  • Säljande rubriker.
  • Använd rummet, gruppen, berättelser och rekvisita i presentationen.
  • Presentationssteg – planera vad jag ska säga på vilken position (även minnesstrategi).
  • Det är inte att någon kommer av sig som sänker trovärdighet, utan hur situationen hanteras.
  • Retorisk analys.

Efter utbildningen blev det after work på BBQ Garden. Vi blev ett stort gäng och det var trevligt som vanligt. Lite trist dock att en av anledningarna till tillställningen var att kollegan M nu ska vara tjänstledig för annat arbete knappt 1,5 år.

Hos Dryden kan du läsa en annan version av samma dag och utbildning.

Vill du sova bra eller dåligt i Göteborg?

Vid besök på Bokmässan och andra kulturella evenemang behövs så klart någon stans att bo. Inom några veckor har jag nu hunnit bo på fyra olika hotell i Göteborg, alla nära den så kallade “Hotellplatsen”, alla med stort plus för läget. Läs nedan vad jag tyckte mer om respektive hotell (det är värt att skrolla ner hela inlägget!).

dsc_4407
Fyra hotell med toppläge i Göteborg. Hotell Pigalle till höger, Clarion Post rakt fram, Opera till vänster och Europa ett hus ytterligare till vänster utanför bild.

Scandic Europa
Scandic har ett lättsamt system för bokning, av- och ombokning, betalning och utcheck tack vare sin storskalighet och jag brukar tycka att hotellen uppfyller mina önskemål. Jag har bott på Scandic Europa minst sju nätter tidigare för många år sedan. Då var jag missnöjd med det minimala rummet men överväldigad av frukosten. Eftersom hotellet ligger centralt och har moderniserats kände jag att det var ett praktiskt val nu igen. Omtalade HAK restaurang och bar har tillkommit på senare år. Bokning osv fungerade bra som vanligt, i övrig är jag besviken :(
Oengagerad personal i receptionen.
– Trångt och slitet rum som inte gav någon välstädad känsla.
– Storproduktion av frukosten gav känslan av prefabricerad mat som bara slängdes fram.
– Skedar och annat fylldes inte på vid frukosten utan påminnelse.
– Utställningar i HAK marknadsfördes – på plats la jag inte ens märke till detta utan missade det helt.
– HAK gav inget inbjudande intryck, jag valde andra platser att tillbringa mina middagar och kvällar.
– Känslan är ”löpande band” rakt igenom.
– Kö till receptionen vid alla tillfällen jag behövde kontakt.
+ Tyst rum, eluttag vid sängborden.
+ Havregrynsgröt.

Hotel Opera
Granne med Scandic Europa ligger Opera och min förväntning var att det här skulle vara ett lågbudgethotell med låg standard. Opera överträffade mina förväntningar med råge – det är ett trevligt hotell.
+ Utomordentligt serviceinriktad personal som levererar mer än det som krävs. Bland den trevligaste hotellpersonal jag någonsin träffat.
+ Stort rum med gott om plats.
+ Bra tillgång till utrustning: strykbräda, te/kaffe och vattenkokare, småförpackningar med schampo m.m. (känns lyxigare tycker jag).
+ Riktiga råvaror i frukosten.
– Heltäckningsmatta.

Clarion Hotel Post
Det här är ett stort hotell med 500 rum, många konferensområden, spa, takpool m.m. Att gå i långa korridorer för att komma till sitt rum är inget jag gillar. Men…
+ Genomgående fräscht (hotell sedan 2012).
+ Husets exteriör är byggnadsminnesmärkt (gamla posthuset) men en ny del har byggts till på ett innovativt vis.
+ Riktigt stort och välutrustat rum med plus för djup fönsternisch.
+ Trots fullsatt hotell flöt frukosten på och tack vare smart möblering blev upplevelsen ändå lugn.
+ Att kunna välja bort städningen vid övernattning mer än en natt.
+ Stor frukost med omeletter stekta på beställning och havregrynsgröt.
+ Pampigt hus och entré.
– Storleken (som visserligen också är en tillgång).
– Trång dusch med glasdörr som är möjlig att gå in i av misstag. Hur kan badrummet vara så litet till ett ordentligt tilltaget rum?

dsc_4244
Hej, Pigalle rum 309!

Hotel Pigalle
Ett hotell som är bildbombat på Instagram vilket även hotellet uppmuntrar till i sin välkomsttidning.  Det gör även den franska miljön – det är i princip omöjligt att bo här utan att fota. Rummet (och för all del hela hotellet) är som gjort för många mysiga timmar.
+ Detaljerna!! En minibar och trälåda med godsaker och nödvändigheter där allt höll högsta klass från vin till oliver och tandkräm. Riktig nyckel med tofs. Eluttagen (och placeringen av dem). Skohorn. Till och med hårtorken var proffsig. När jag gick förbi receptionen blev jag tilltalad med namn!?
+ Inredning i en helt egen stil utanför standard.
+ Heltäckningsmatta. Det är något jag brukar ogilla (se tidigare hotell), men den här gav en svävande känsla.
+ Frukosten var magisk. Högsta kvalitet rakt igenom. Jag njöt – och då är jag ändå inte en person med speciellt högt matintresse. Dessutom kände personalen av min stämning att jag ville vara ifred (det introverta slår över ibland) och lät mig vara totalt ostörd.
– Litet rum. Jag saknade skrivbord. Och då bodde jag ändå i ett Classique-rum. De som kallas Petite måste alltså vara riktigt små.
– Mitt rum hade gröna väggar. Eftersom rummen är olika inredda borde jag ha tänkt på att jag har svårt för just gröna väggar. Helt min miss, men jag ska komma ihåg det önskemålet en annan gång.

dsc_4315
Eget minispa på Hotel Pigalle. (Nagellack och kroppsskrubb privat.)

Extra/kuriosa:
– Inget av hotellen serverade messmör till frukosten – en viktig detalj som vår släkt alltid spanar efter.
+ En natt sov jag hos min fina vän och bröllopstärna. Skön säng, skön stämning och middag ingick. :) Lyx att kunna kombinera umgänge med praktisk lösning av övernattning.

Bokmässan – en första summering

dsc_4216

Jag är fortfarande uppfylld av alla intryck från mitt första besök på Bokmässan. Mina höga förväntningar uppfylldes med råge.

Onsdag eftermiddag tog jag, och min trevliga kollega H, oss iväg bara 20 minuter försenade från en dimmig flygplats. Sen flöt allt på perfekt. Första kvällen blev det middag med min pappas kusin och min tremänning som jag bara träffat en gång tidigare! Trevligt, trevlig och mycket snack kring bokmässan med både mor och son i bokbranschen.

Torsdag och fredag besökte jag mässans branschdagar via arbetet. Torsdag med fokus på digitalt lärande, fredag jämställdhet/mångfald/jämlikhet och bägge dagarna även om språk. Lördag var jag privat besökare men gick även då på ett par föreläsningar. Föreläsningarna höll som regel hög klass, jag tror att det bara var en som inte höll nivån under allt som jag hörde under de tre dagarna. En del av föreläsningarna som krävde seminariekort hölls i större konferenssalar och visade varför platsen heter ”Svenska mässan”. Här ges det bra förutsättningar.

Plus och minus
Det som inte fungerade så bra var (som väntat) maten. Oklara köer, mat som tog slut och ett begränsat utbud gör att en stadig hotellfrukost är ett hett tips för att slippa logistiken kring lunch. Garderobshanteringen fungerade utmärkt och några större köer för att ta oss in i mässan råkade vi inte ut för (trots + 96 000 besökare totalt under fyra dagar). I stora utställningshallen var det dock betydligt mindre luft och utrymme på lördagen med 30 000 besökare jämfört med torsdagens 19 000. Ljudet i vissa av föreläsningarna i själva mässhallen var inte tillräckligt bra. En del säljare/förlag var lite sena med att erbjuda snabba betalningslösningar vid signering – att betala via kort eller swish i signeringskön känns nödvändigt vid mycket folk. Att ha axelväska och se till att inte ha ytterkläder inne på området var en hit!

Mer om bokmässan, Göteborg och hotellrecensioner kommer under veckan!

Besökssiffror avrundat från Bokmässan Göteborg på Facebook.

Mot Göteborg och bokmässan

_mg_3888-kopia-blogg
Höstutsikten från min balkong ser jag mig inte mätt på!

I kväll kommer jag fram från det höstvackra Jämtland till ett, enligt väderprognosen, möjligen regnigt Göteborg. Jag utgår från att det blir härliga dagar ändå, jag ska ändå mest vara inomhus. I flera år har jag velat besöka Bokmässan och nu är det nämligen dags!

Besöket blir en kombination av arbete och fritid och jag tänker mig upplägget grovt så här:

  • Torsdag. Branschdag och arbetstid. Mitt tema för dagen blir digitalt lärande.
  • Fredag. Branschdag och arbetstid. Jag ska fokusera på mångfald och jämlikhet.
  • Lördag. Privat. Här är det läge att mingla runt, besöka montrar och leta reda på intressanta författare/böcker rent utifrån känsla.
  • Söndag. Tveksamt om jag ska till Bokmässan innan jag åker hem, troligare att jag stannar kvar i city istället.

Jag har förstås en hel del till jag hoppas att hinna med utanför Bokmässan när jag ändå är nere i Göteborg, även om jag var där sist bara för några veckor sedan.

Mässa för nördar?

dsc_4085
Östersunds bibliotek.

I lördags hölls en regional bokmässaÖstersunds bibliotek. Jag var där en kort stund. Flera aktuella författare var på plats, signerade böcker och minglade med besökarna. Ett antal förlag fanns representerade (Waterlife, Förlag 404, Jengel) och i ljusgården hölls författaruppläsningar och samtal.

Upplägget kändes lyckat och jag tycker att lokalen användes bra då mässan hölls i själva bibliotekets entré och inte i samlingssalen. Tyvärr var det lite för få besökare just när jag var på plats, jag flyter mer med strömmen istället för att riskera att hamna för mycket i fokus eller samtal introvert som jag är. Hoppas att evenemanget återkommer och växer allteftersom, vi har ett skrivande och produktivt län!

Några av de medverkande författarna var Maud Deckmar, Anders Suneson, Theres K Agdler, Karin Härjegård och Göran Ekström.

Regional bokmässa, Östersunds bibliotek. 17 september 2016. Fri entré. Mässan var en del av Östersunds gastronomi- och kulturvecka i samband med UNESCO:s Creative Cities Networks årsmöte.

Hög tid – nu är tiden över

Det blev många besök på Jamtli i sommar. Utomhus… Att gå in blev inte prioriterat. Av den anledningen höll jag nästan på att missa utställningen Hög tid. Som tur kunde jag få in det nu i helgen när det var sista chansen.

oversikt-vinterrum-med-gaupas-sommarsang
Hög tid, översiktsbild: Utställningsform, Jeanette Wahl JAMTLI.
Foto med godkännande för min publicering: Jamtli.

Hög tid var en utställning med lokala slöjdare, allt från textilt hantverk och klassisk träslöjd, till konstslöjd och mer abstrakta figurer. Att de medverkande var lokala kändisar inom hantverk, gjorde att jag känner till flera av dem både till namn och person, och har kunnat följa dem under tid. Träslöjdaren Tage Lundqvist har jag till exempel själv haft som lärare. Det var också en hel del representerat från skapare som jag inte bekantat mig med tidigare – alla med hantverksskicklighet som gemensam nämnare.

Jag kan inte få fram den variation och stora representation som var med i utställningen. Bara några få exempel är skinngarvning (Inga Qvarnfordt), instrumenttillverkning (Christer Jonsson, Gunnar Stenmark), tråd-/luffarslöjd (Göran Lundvall, Ove Hedenström), nålbindning (Mia Svartholm), keramik, pappersklipp, möbelsnickeri, smide o.s.v.

Flera personer från grupper/sammansättningar av konstnärer fanns med, exempelvis från Gaupa, Lermakarna och Drejeriet. Alla tre glasblåsare från Storsjöhyttan medverkade, bland annat visades Nilla Eneroths glaskåsor med stroppar av naturläder.  Storsjöhyttan har själva en pågående utställning där bland annat kåsor i samma stil är med. Johanna Samuelssons flerfaldigt prisade textila experiment med struktur och folietryck är samtidigt aktuellt i SZ+DAY 2015 till och med 25 september (mer om det i kommande inlägg).

Jag tyckte om utställningens uppbyggnad. Det finns översikter och samtidigt det lilla. Uttalat lekvänliga träskulpturer i konstrast mot alster innanför glas och, som för Linda Svedbergs keramik, annorlunda avgränsat innanför ett galler. Leif Wikners träklot fick extra glans i en mystisk rymd av ljus, foto och ljud.

Jag uppskattar de hantverkare som arbetar med återbruk, eller som Dag Hartman, som bland annat gjuter smycken i form av djurtänder och -klor. Avgjutningar i brons eller silver där inga fler djur behöver sätta livet till enbart för människans dekoration, samtidigt som smyckena kan ge ursprungliga känslor.

Det går egentligen inte att välja ut favoriter från så många olika tekniker, men det jag föll för extra var Patrik Granudds fiskedrag i masurträ och två klänningar av Hanna Isaksson och Katarina Widegren Flach (Varpverket). Klänningarna är handvävda (korskypert), sydda och broderade. Kanske fastnade jag extra för de här plaggen för att de är så användbara, vardagliga men samtidigt fantastiska, och att jag har en viss insikt i arbetet som är nedlagt i de här teknikerna.

Jag är tacksam att jag kom iväg och såg utställningen i tid, fylld av inspiration. För dig som inte kunde besöka Jamtli under den här perioden hoppas jag ändå att jag lyckades förmedla min beundran och hoppas att du har möjlighet att se mer slöjd vid ett annat tillfälle. Jag vill samtidigt be om ursäkt för att jag bara kunde nämna en liten, och delvis slumpmässig, del av utställningen här, varje enskilt objekt är egentligen värd sin egen historia.

Hög tid, slöjd och konsthantverk anno 2016. 1 maj–18 september 2016, Jamtli. Arrangörer: Jamtli och Hemslöjdskonsulenterna i Region Jämtland Härjedalen. Utställningen avslutades i samband med Gastronomi- och kulturveckan i samband med UNESCO:s Creative Cities Networks årsmöte i Östersund. Fri entré (ivarjefall i nuläget, idag kom det upp i pressen om föreslagna förändringar av entrépriser till Jamtli).

Väck din tanke i tre utställningar

Every Person Has Lost Something
En utställning behöver inte bara vara att se vackra bilder utan kan väcka insikt. Moustafa Janos bilder om flykten från Syrien är en sådan utställning. Jano bor idag på en flyktingförläggning i Sverige i en stor väntan långt från sin fru och sina barn. Det yngsta har han inte träffat mer än genom sin, vid flykten, gravida frus mage. Med examen från konsthögskolan i Damuskus arbetade Jano tidigare som grafisk designer i Aleppo.

010
Gamla stan i Aleppo är utnämnd till ett av Unescos världsarv men är nu svårt skadat. Pressbild publicerad med tillstånd från Fotografiska. (C) Moustafa Jano from the exhibition Every Person Has Lost Something. Fotografiska Stockholm. Foto: Moustafa Jano.

Utställningen består av ett antal skickligt utförda digitala montage som var för sig är vackra men samtidigt ger rysningar av obehag. I rummet visas också en film där Jano berättar och visar sin flykt. Att höra fotografens röst och samtidigt se bilderna på väggarna ger bestående intryck. Att se och höra en individs berättelse gör det hemska personligt och bidrar kanske till Janos mål: ”Att försöka göra nytta i min maktlösa situation då bilder om krigets helvetiska konsekvenser kan nå fram där orden inte räcker till.”.

Moustafa Jano, Every Person Has Lost Something, 31 augusti-4 oktober 2016, Fotografiska. Källa för fakta och citat: www.fotografiska.eu, texter i utställningen samt Wikipedia. Följ Jano på Instagram @janographic1977.

Transitions
Helene Schmitz är en svensk konstfotograf som gestaltar hur naturen tar över eller förändrar det som människan skapat. Hon har tidigare bl.a. gjort ett fotoprojekt av sitt nedbrunna barndomshem i överklassmiljö på Strandvägen i Stockholm – Livingrooms.

Nu är Schmitz representerad med tre olika teman på Fotografiska, alla fotograferade med storbildskamera.
1) The Forest – Under två år har Schmitz dokumenterat skogarna i Västmanland där den värsta skogsbranden i Sveriges moderna tid bröt ut runt Sala sommaren 2014. Bilderna visar landskapets förvandling och de gröna växternas försiktiga återintåg.
2) Earthworks – Hus dekorerade med tapeter och arbetade innerdörrar byggdes upp i samband med diamantutvinning i Namibia. Idag försvinner allt mer av byggnaderna i sanden om tränger in i varje vrå.
3) Kudzu Project – Växten kudzun kan växa 30 centimeter per dygn och kväver allt i sin väg. Den kom till USA:s sydöstra delar för över hundra år sedan som en gåva från Japan. Idag har den invaderat och tagit över stora ytor där tidigare växter och byggnader allt mer göms under växten. Stora svartvita bilder visar med detaljrikedom kudzun som lik en organisk våg sköljer över området och skapar illusioner av mystiska konturer.

Helene Schmitz, Transitions, 2 september-13 november 2016, Fotografiska.

Exposed
En omfattande utställning med stora bilder av vackra människor, kända människor, avklädda människor, människor i lyxförpackning levererar Bryan Adams. Men han gör inte bara detta. Den andra, mindre delen av utställningen (Wounded: The Legacy Of War), visar porträtt av unga britter skadade som soldater i Irak och Afghanistan. Mot kritvit bakgrund exponeras ärr, avsaknaden av kroppsdelar, proteser… De visas fullt exponerade för mina blickar där jag står och ser deras öden. Det är bilder som berör samtidigt som jag tycker att personerna känns väl uppställda.

Delen med de glamourösa bilderna känns som en klassisk fotoutställning från en äldre tid. Ett minus för mig är min bristande allmänbildning, många kändisar känner jag helt enkelt inte till.

Bryan Adams, Exposed, 18 juni-25 september 2016, Fotografiska.

Fotografiska i övrigt
+ Byggnaden är sevärd i sig och jag tycker fortfarande att det är en av de bättre utställningslokalerna. Att ha plats runt bilderna, kunna backa och se från olika avstånd ger fler aspekter.
– Det är svårt att avgöra om toaletterna längst upp är upptagna eller inte.
+ Butiken. Jag och min kollega och vän P fastnade för boken med bilder från inspelningen av Cloneys film The American som har scener från platser utanför Östersund.
+ Öppettiderna.
+ Tips: Ta en fika (eller måltid) längst upp i caféet och hänförs av utsikten.
– När stora utställningssalen nere nu var stängd för omhängning var det i princip omöjligt att hitta Moustafa Janos utställning utan att fråga om vägen. Inga skyltar gav några ledtrådar vilket gör att jag är bekymrad över att besökare antagligen missat dessa viktiga bilder.
Entré 120 kronor ord. vuxen.

Förkroppsligat

Under Nationalmuseums ombyggnad, som kommer att vara klar hösten 2018, arrangerar istället muséet olika utställningar på Kulturhuset Stadsmuseum. Slöjd och handarbete, och framförallt textilt sådant, ligger mig varmt om hjärtat. Därför var jag extra nyfiken på höstens utställning med konsthantverk på Nationalmuseum design.emma-linde-in-pa%c2%a5-bara-benen-2008-detalj-foto-emma-lindeEmma Linde, In på bara benen, 2008, detalj. Pressbild med tillstånd från Kulturhuset Stadsmuseum. Foto: Emma Linde.

Det är tolv medverkande konstnärer från olika generationer som ställer ut under temat kroppen och det kroppsliga. Teknikerna är allt från textil, interaktiv ljusteknik, fiberoptik och installation i form av en orgel som besökaren med sin kropp kan få att spela. En konstnär har gjutit av sin kropp, ”tagit av sig” skinnet och lämnat det efter sig.

Mest intressant tyckte jag var Emma Lindes experiment av vad som kan skapas av exakt den mängd kläder hon använder under en dag – det kan bli ett lapptäcke eller ett skelett. Hon medverkade även med ett porträtt skapat av klippta papper som uppstod under en cancerbehandling.

Förkroppsligat, Nationalmuseum design, 2 september-15 januari, Kulturhuset Stadsteatern, våning 4. Fri entré.

Mirakulösa Sully

dsc_4016
Imax-salongen, Mall of Scandinavia, Solna.

Det hände på riktigt. I januari 2009 lyckades kapten Chesley “Sully” Sullenberger mirakulöst landa sitt flygplan på Hudsonfloden och rädda samtliga 155 passagerare. Trots hjälteinsatsen blev han ifrågasatt och hamnade i utredning om han verkligen valt rätt agerande. I regi av Clint Eastwood har nu händelsen blivit en film, Sully, som jag såg i Imax-formatet i Solna.

Vad jag förstår har filmen inte fått några överväldigande recensioner, men jag tyckte den var bra och imponeras över samarbetet som skedde på alla plan vid den riktiga händelsen. Skickligt gjort att få filmen att bli spännande trots att tittaren redan vet vad som kommer att ske. Att se den verkliga kaptenen och de verkliga överlevarna i slutscenerna påminde om det oerhörda i situationen.

Slutligen konstaterar jag återigen att film på Imax inte går att jämföra med annan bio. Upplevelsen är SÅ bra!

Filmtitel: Sully. Regissör: Clint Eastwood. Huvudroller: Tom Hanks, Laura Linney, Aaron Eckhart.

World press photo 16

dsc_4012Fototävlingen World press photo firar 60 år nästa år och är känd som världens främsta tävling för fotojournalistik. Över 80 000 bilder var med i tävlingen inför i år och av dem visas drygt 150 stycken nu i Gallerian. Utställningen turnerar världen runt och ställs ut i över 45 länder. Fyra svenska fotografer finns representerade: Magnus Wennman (Aftonbladet), Jonas Lindkvist (DN), Paul Hansen (DN) och Niclas Hammarström (frilans). Några av tävlingskategorierna var general news, spot news, sports, daily life, nature och long term project där den sista tilltalar mig lite extra.

Jag uppskattar det folkliga att ta ut bilderna bland människor, mitt i köpcentrat. Många av bilderna kan nog också många känna igen att de har sett, eller liknande bilder, hemma vid köksbordet i sin dagstidning. Att få upp bilderna på stort format i en utställning ger däremot en helt annan tyngd till innehållet. Det är bra att det allra otäckaste samlats i en egen avdelning innanför varningsskyltar. Att gå in bland de mest berörande bilderna blir ett ställningstagande.

World press photo 16, världens bästa pressbilder, 2-18 september, Gallerian Hamngatan i samarbete med AMF fastigheter och Canon, fri entré.

Samor och det dukade bordet

dsc_3946Storsjöhyttan/”glashyttan”, Östersunds hamn.

I september 2016 håller UNESCO-nätverket Creative Cities Network (UCCN) sitt tionde årsmöte och denna gång i Östersund där representanter från över 50 länder besöker staden och länet. I samband med detta genomförs en gastronomi- och kulturvecka från och med idag.  Som en del i denna vecka tjuvstartade Storsjöhyttan redan i lördags en utställning med tema det dukade bordet. De på plats tillverkade glasföremålen bjuder på en myllrande och inbjudande installation i form av ett dukat bord där helheten är givande. När det gäller enskilda föremål hittar jag lika mycket inspiration i ordinarie butiksortiment – glastillverkning fascinerar!

dsc_3947
Galleri Remi, Storgatan 62, Östersund.

Galleri Remi hade samma dag vernissage med Östersundskonstnären Lenart Samor, för många kanske mest känd för sina skidskyttemålningar (eller som lärare på gymnasiet). Utställningen har inget samband med Gastronomi- och kulturveckan, men passa på att se den. Det här är nämligen en sevärd samling att bli glad av. Skickligt och lekfyllt, både i färg och svartvitt, ändå hänger allt ihop i en kubistisk värld. Mitt favoritverk blev “Odensala” och jag försöker tro att det inte har något samband med titeln trots att jag är uppväxt just i Odensala… Dessutom är jag lite förvånad hur mycket jag tyckte om konstnärens målningar i form av ”katalogsidor” med reklamtext, lite otippat för att vara mig.

Gastronomi- och kulturveckan, Östersund och andra platser i Jämtland, 12-18 september 2016. 
Lennart Samor – Måleri, Galleri Remi, 10-28 september 2016. Fri entré.
Bord duka dig, Storsjöhyttan, 10 september 2016 – Fri entré.

Spetsmönstrad mysklänning

dsc_3924

Ny modell av klänning i snirkligt mönstrat mystyg.

Material: Stickad jacquardjersey, Stoff & Stil.
Mönster: Jazzy Jacquard, Ottobre design woman höst/vinter 85/2016. En annorlunda halsringning där bakstycket går fram över framstycket en bit.
Övrigt: Passformen blev lik mina vanliga klänningar trots att jag faktiskt följde mönstret helt. Ärmarna är något smala, inget att kommentera i övrigt. Plus för stående insnitt mellan midja och byst. Jag behöll faktiskt i princip längden nedtill enligt mönstret.

Höstmys med Doris

dsc_3888Just ja, jag fick ju önskemål om att skriva vad jag tyckte om Hitta Doris. Vi såg den på premiärdagen hela familjen, tonåringarna med :)

En mysig film som handlade om… eh… jag vet inte… jag minns inte! Tja, det är en bra sammanfattning. Faktum är att filmen var härlig att se men något måste brista i storyn för jag kommer på riktigt inte ihåg så mycket. Oavsett är filmen värd att se enbart för den animerade bläckfisken Ingvar (röst Lennart Jähkel).

Film passar hela året för mig, men hösten är förstås extra lämplig så fler filmer blir det :) Ett annat tecken på ny säsong är mer höstfärger i garderoben. För att kunna matcha med överdelarna har jag köpt mig en svart kjol. Den förra slet jag ut förra vintersäsongen :P

Lindex Shop Online - A-linjeformad kjol

A-linjeformad kjol. Bild med tillstånd. Bild från Lindex Shop Online.

Apropå kläder fick jag en rolig kommentar av en kollega här om dagen. Hon sa att för flera år sedan hörde hon mig säga att jag ville ha mer färgglada kläder – och nu tycker hon att jag har det! Roligt att bli uppmärksammad och att hon om ihåg det. Även om jag fortfarande tycker att jag har en hel del svart kanske jag kombinerar det på ett vis att jag inte stör mig längre.

(Som vanligt är inte inlägget sponsrat.)

 

Lite kultur för själen

En film hemma med mannen i soffan, två vernissagebesök och några timmar på stadsbiblioteket med sönerna – det var några kulturella aktiviteter som jag mådde gott av i helgen. Fika på café med en nära vän, grillning hos min syster och lite Pokémonjakt var också saker som bidrog till  välbehövlig avkoppling.

DSC_3892 - l

På Ahlbergshallen var det vernissage igår. I inre rummet nere fanns en tavla med en liten virkad duk monterad på – kollageteknik är jag svag för! Övre hallen är som alltid en upplevelse i sig och där fann jag två av mina favoriter för dagen – Trädet (som anas i den suddiga mobilbilden längst upp till vänster) och en mindre tavla föreställande hus och perspektiv. Det är en omfattande utställning med mycket att se. En avdelning med mer kubistiskt måleri inledde och det var inget jag fastnade för – men konstnären hade personlighet och utstrålning – precis som hans konstverk!

Pär Kock, Måleri, Ahlbergshallen 3-18 september 2016.

DSC_3886_l

Mitt i en störtskur gick jag genomblöt in på Drejeriets vernissage. Jag önskar att utställningssalen var rymligare så det fanns plats för mer omfattande utställningar. Exempelvis dagens konstnär hade jag gärna sett mer av. Framför allt gillade jag de olika och ibland noga arbetade och detaljerade strukturerna på olika ytor.

Katarina Sundkvist Zohari, Tillstånd, Drejeriet 3-24 september 2016.

 

BLOGGEN OM KULTUR & SKAPANDE