Happy Emerald

Gott Nytt År!

2012 har dominerats lite för mycket av vardag. Kanske bland annat för att jag har gått upp till att arbeta heltid vilket jag knappt har gjort tidigare sedan första barnet, d.v.s. för snart tolv år sedan. Men det känns rätt bra ändå, även om jag är osäker på hur mina arbetsuppgifter kommer att se ut framöver. Håll tummarna på att jag får mycket att göra och roliga utmaningar. Jag försöker göra vad jag kan för att påverka det åt rätt håll i varje fall.

Hemma har det också varit mycket vardag. Men är en trygghet i det också. Samtidigt har vi hunnit med en hel del små äventyr, och lite större som vår bil- och tältsemester. Framför allt har jag fördjupat kontakten med några personer som betyder mycket för mig. Alla barnen har gjort framgångar på många fronter, ”landat” i nya skolan och mannen har bytt arbetsplats. Han verkar vinna i att ha närmast till jobbet…

2012 hade jag som nyårslöfte att läsa serien Hälge i dagstidningen. Det har fungerat bra :) Jag har inte läst serierna tidigare så där, men kanske fortsätter jag i varje fall ibland.

2013 har jag som mål att pyssla och skapa mer än 2012. Borde inte bli speciellt svårt att lyckas med. Det syns på bloggen om jag klarar av det ;)

Ha ett riktigt fint 2013! Dagen till ära tar jag på mig favoritklänningen i nästan rätt färg – Pantone Color of the Year 2013: Emerald.

Dags för nyårsfirande hos kära vänner. En hel del oxfilé finns i packningen :)

Klänning och leggings, HM.

Och vinnaren är…

Den här julen har jag testat och testat olika sorters julmust. Men hur jag än gör är Zeurnerts fullkomligt oslagbar!

Den har en odefinierbar sidosmak som är fantastisk tycker jag. Skummet är dessutom lagom. Visst passar denna julmust bra till mat, men allra godast är den som den är exempelvis till en liten julkaka.

Naken besökare

Igår hade jag och de två yngsta barnen lyckan att vara hundvakt till denna skönhet – en kinesisk nakenhund.

Inledningsvis var både barnen och vovven uppspelta och sprang omkring, men så småningom blev det mer avslappnat. Trots att vi tog på hunden kläder ville den dock inte gå ut på promenad. Jag fick helt enkelt bära ut hunden och släppa ut den i snön. Då gick det riktigt bra.

När barnen somnat kände hunden sig ensam och ville allra helst ligga och sova i mitt knä resten av kvällen :)

Hoppas vi snart ses igen!!

Hundkoftan stickade jag i november som välkommen-present till hunden.
Material: Drops/Karisma.
Mönster: DROPS Extra 0-834
Övrigt: Jag är lite sugen på att sticka en ny tröja till gosedjurshunden som passade så bra i den när han agerade modell :) Den riktiga hunden skulle däremot redan behöva en större storlek.

Från tomten

Hos oss kommer jultomten med julklappar från tomten… Det vill säga julklapparna som vi ger till varandra tar vi fram själva. Jag har aldrig förstått det där konstiga med hur tomten skulle kunna ha med sig andra julklappar än sina egna ;)

Årets tomtejulklapp var att varje person fick en liten påse med små pusselbitar och en stor gul pusselbit. Samarbete :) De gula pusselbitarna bildade en rebus och lite sysselsättning då något mer skulle hämtas under julgranen ute. Det var pusselförpackningar till de små pusslen. Ett pussel per familj visade det sig vara. Dessutom fick vi marshmallows att grilla!

Perfekt med presenter och tidsfördriv på en gång :)

Nya monster

De här fina monstren fick de yngre barnen i julklapp av mormor. Även lillkusinen fick monster.

Tur att det är ett tag tills nästa födelsedag eller jul. För Mellanbror önskar fortfarande fler virkade filurer trots att han har en hel låda :)

Julen i bilder

Det blev många dagar på landet för mig. Redan den 16e bar det iväg varefter fler och fler andra personer dök upp när det närmade sig själva julen. Det blev en hel del böcker och bakning och lite pyssel dagarna före jul, och därefter ett traditionellt firande i ett landskap fyllt med mängder av lös snö.

Det nya var en skogspromenad till tomten och rabarberglögg. Julhelgen avslutades med bio på annandagen.

Torgvantarna fick jag inte i julklapp, utan av min mamma precis före jul :)

 

 

Avslut

Det känns som att jag inte har hunnit mycket senare delen av den här hösten. Det var en lång och mörk höst innan ljuset från snön kom. Eller egentligen hinner man förstås en hel del – men vardag med jobb, matlagning, barnens läxor och träningar fyller ofta mer än hela dygnet.

En sak som jag har har prioriterat är i varje fall att läsa. Här kommer en snabb sammanställning med en hel del böcker som jag inte valt direkt själv, utan ”ärvt”.

Ett litet snedsprång och Två gånger är en vana var riktigt bra. Däremot förstår jag inte uppmärksamheten kring den nya genre Rudberg sägs komma med; elegant crime. Deckare i överklassmiljö är ingen nyhet, men det funkar bra. Sen blir jag besviken på att den s.k. nya stilen då inte innehåller en hel serie. Jag hade gärna läst fler! Lite överraskande får även en del ganska tunga samhällsproblem stor markering och det på ett bra vis. Böckerna vinner mer som romaner än direkt som deckare.

Gissa om jag har dragit ut på att börja sträckläsa Någonstans inom oss. Inte var dag min favoritförfattare kommer med en ny bok. Men, jag är SÅ besviken. Här har Ingemarsson skrivit en, för henne, helt annorlunda bok. Det gick inte alls hem hos mig. Läsvänligt och inslag som driver till sträckläsande, men innehållet kändes för experimenterande för mig.

Lägre förväntningar hade jag däremot på Lärarinnan i Villette. Visserligen en svensk författare, men historien utspelar sig i Belgien. Jag brukar sällan gilla böcker som utspelar sig utom norden, men räddningen kan vara en svensk författare. Så var det denna gång. En riktigt fin historia!

Skumtimmen och Nattfåk utspelar sig på ett kargt Öland och har karaktären av rysare. De är riktigt obehagliga bitvis. Jag blev inte förvånad när jag sen upptäckte att Thoerin skriver riktiga skräckhistorier också. Jag har bara soliga minnen av mitt enda besök på Öland – värme, minigolf, underbar sandstrand, fylligt vin och kraftfulla växter i ett grönsaksland. En helt annan miljö än den jag får beskriven via dessa böcker som jag verkligen gillade. Framför allt var de lite mer att bita i språkmässigt. Det är kul när böckerna inte tar slut på en dag bara.

I Porto Francos väktare har Rosman ryckt upp sig. Jag var inte helt nöjd med mer än miljön (Marstrand) i hennes första bok. Men nu visar hon vad hon kan!

Livets aviga och räta är en lättsam må-bra-bok, även om den tar upp separationer, sjukdom och annat allvarligt, men på ett lättsamt sätt. Att boken inspirerar till att kanske snart ta fram garn och stickor snart igen är inte helt fel :)

Denise Rudberg, Ett litet snedsprång & Två gånger är en vana. Kajsa Ingemarsson, Någonstans inom oss. Ingrid Hedström, Lärarinnan i Villette. Johan Theorin, Skumtimmen & Nattfåk. Ann Rosman, Porto Francos väktare (läst av samma författare: Fyrmästarens dotter). Kate Jacobs, Livets aviga och räta.