Tösnö eller vinter


Nej, säg inte hejdå redan! Titta i bakgrunden – än finns det snö i backarna.


Snön smälter


Utan huvud…

Vinterparken verkar vilja säga hejdå redan. Det är inte ens mars, men snön smälter. Grus och asfalt börjar visa sig. Galonkläder och stövlar kommer fram. Barnens ”Birger” är sönderslagen och snöborgen kan rasa.

För mig har vintern bara börjat! Snälla vänta lite till. Jag vill hinna åka mer skidor, kasta snöbollar och dricka varm choklad med ulliga vantar.

Mannen kom hem med påskmust till mig. Det säger jag däremot inte nej till. Zeunerts must hör till mina stora favoriter!


Låt hästarna dra släde ett tag till!


Mer islek


Fler sådana här dagar tack!

Ikväll blev det cocktail

Kundkväll på Make up store. Viktoria och Linda är verkligen inspirerande. Aktuell look heter ”Cocktail” och är en lite galen blandning med målet att man ska kombinera lite hur som helst. Jag fastnade redan i förväg för det halvtäckande läppstiftet i cerise – Pink Panther. Jag testade även ett vardagsbeige – Mauve Berry, men det får vänta till en annan gång i så fall.

Butiken ska också börja med att styla hår snart. Bra komplement tycker jag. Det är inte så kul att komma ut med värsta festsminkningen och sedan misslyckas med frisyren.

Nu blir det lite mer färg en period. Sen behövs påfyllning av inspiration, för jag fegar alltid ur lite när det varit ett tag sedan jag varit på sminkdemonstration. Och det kan behövas lite färg, för ute smälter snön bort för fullt. Synd, för jag vill ha en utdragen vårvinter tack!

Böcker, bilar och höga höjder

Självklart var jag på plats när bokrean startade. Vissa traditioner håller jag hårt på :)

Lite trist att bokrean inte började förrän klockan 7 dock. Jag fick hitta på sysselsättning hemma innan jag kunde gå och var dessutom tvungen att förskjuta arbetstiden lite. För en gångs skull var jag på jakt efter första-dags-erbjudanden; Mamma Mu läser och Jag är Zlatan. Sen blev det ytterligare ett par böcker, bland annat Tordyveln flyger i skymningen i specialutgåva med skönt omslag med tygkänsla. Minst ett par besök till blir det på bokrean innan den är över.

På lunchen fick jag provåka Marcus nya bil – en Passat CC r-line. Snygg bil och skön att åka i, men formen bak är inte riktigt min stil. Skinnklädseln och displayen för navigator, backhjälp m.m. är däremot precis min stil :)

Tyvärr blev det ingen längre åktur, men trevlig lunch uppe på Arctura. Uppriktigt så var det utsikten (inkl. höjdskräck) och salladsbuffén som gjorde lunchen värd pengarna, men helt klart en upplevelse. Dagens meny:
Tomat- och vitvinsbräserad kycklingfilé med rökt sidfläsk & smålök. Örtkrossad potatis. Salladsbuffé. Hembakt bröd. Måltidsdryck. Blomkålssoppa. Te och liten kaka.

Jag är grön


Kappa, H&M. Tunika och strumpbyxor, Indiska.

Ska man vara seriös så ska man! Jag skulle vara statist i en film som produceras på jobbet. ”Undvik smalrandigt, ta gärna något enfärgat” var instruktionen. Alltså tog jag enfärgat. Grön tunika, gröna strumpbyxor och grön kappa :)

”Jag håller med”, var min replik i filmen ;)

Konfirmander

Idag är konfirmandgruppen som jag fotade i tidningen. Och igår i den andra lokaltidningen. Det gav mycket erfarenhet att fota gruppen. Att ta gruppbilden blev inte alls som jag hade tänkt mig så jag fick experimentera mer än vad jag hade önskat.

Däremot tog jag enskilda bilder också som jag blev väldigt nöjd med :) Spännande att fota så många individer på en gång och uppleva tonåringarnas olikheter och personligheter. Härligt gäng!

Största erfarenheten av konfirmationsfotograferingen, och av gårdagens beslutsångest, är att jag vet allt mer vad jag vill med mitt fotograferande. Vägen framåt är lite klarare.

Idag kan jag blogga på morgonen. Är i den ovanliga situationen att vara hemma på morgonen. Eftersom mannen är i Åre blir det jag som får lämna på dagis och få iväg slalomprylar till Mellanbror som ska på friluftsdag i Bydalen. Eller… snarare… vad är min uppgift hemma egentligen. De sköter sig ju helt själva mina stora barn :)

Vad är beslutsångest?

Vad är beslutsångest egentligen? Inte den där velande känslan, utan när man verkligen mår dåligt och blir illamående av att ha svårt att ta ett beslut. När man inte kan gå på magkänsla och inte heller på logiskt resonemang kring för- och nackdelar.

Är det en varningssignal? Undvik situationen! Den kan innebära ”fara” eller styra in på fel spår långsiktigt. Att rätt beslut är det bara om det känns lätt?

Eller är det en uppmaning? Utmana dig själv och gör det som känns ”obekvämt” utanför trygghetszoonen.

Varför kan jag ibland få extrem beslutsångest för tillsynes små händelser, medan ibland riktigt stora beslut kan vara väldigt lätta att fatta? Ibland är det tvärtom förstås.

Varför söker jag alltid stöd från andra för att komma vidare när beslutet ändå är mitt eget? För att få nya infallsvinklar kanske? Eller för att jag inte vill få rätt svar – jag söker egentligen coachning för att komma snabbare till mitt eget svar.

Det bästa med beslutsångest är trots allt känslan efter att beslutet slutligen är fattat. Då blir jag fylld med energi och vet vad jag vill. Synd att det kan ta så lång tid av jobbiga funderingar för att komma dit bara. Hur gör man för att snabbare komma till beslut?

Idag kom jag i varje fall snabbare till beslut genom att bolla lite med andra för att sedan så småningom landa. Jag tackade nej till en händelse jag ”borde” ha sett fram emot. Och till ett uppdrag som inte låg i linje med den jag ser framför mig, även om förfrågan var väldigt ärofylld att få.

Kakprovning från Afghanistan

Dagen idag har jag haft flera höjdpunkter:
– Trevlig lunch med Micke och Tomas. Alltid intressant att se vilket samtalsämne som blir aktuellt för dagen med de grabbarna. Idag var det barnfattigdom och vad begreppet innebär.
– Idag kom det in mer jobb och dessutom fler arbetsuppgifter. Inget tryck direkt, men det går åt rätt håll.
Afghanska konditoriet kom till jobbet så fikarasten bjöd på kakprovning på högsta nivå.

Jag var proppmätt efter lunchen och smakade bara lite på kakorna vid fikat. Istället köpte jag hem en del kakor som jag och sönerna testade efter middagen. Vilket underbart intresse pojkarna vise. De smakade, bedömde och ställde massor av frågor. En riktig guldstund. Jag var själv tvungen att läsa på om Afghanistan också. Min största bild om landet har jag tidigare fått från Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad…

Betyg på kakorna (bäst = först)
Khatai cookie
Längst fram i bild. Vardagskaka som smakade Gilles kardemummaskorpor, men mycket större och finare. ”Vilken tur att den kaka som äts oftast är godast”, konstaterade Mellanbror.
Gosh-e-feel, ”elefantöra”
En rosettliknande mycket söt friterad kaka med kardemumma och florsocker
Jalebi
Längst bak till höger i bild. Söt friterad kaka med ursprung från Indien. Smakade som förväntat då jag ätit liknande tidigare.
Dadelbulle
Det var nog bara Mellanbror som gillade dadelbullen ordentligt. Smaken var ungefär som en kanelbulle.

Annika hälsar att hon var sockerhög flera timmar efter fikat och kakprovningen :)