Att ta emot världen

Efter mina inlägg här i bloggen och på Facebook har jag fått en hel del frågor om det här att vara värdfamilj. Därför skriver jag ner en del här så kan ni återkomma personligen med specifika frågor sedan.

Varför?
Som jag skrev tidigare undrar jag istället ”Varför inte?”. Jag kommer från en familj där det känns som att dörrarna alltid varit öppna för andra och att olikheter inte varit något negativt. Som exempelvis alla dagbarn som var hos oss när jag var liten. Killen från gruppboendet som var välkommen att titta på när pappa mixtrade på gården. Och så vidare. Jag har också själv varit på språkresa, varit fadder för både studenter och kollegor från andra länder och haft två tjejer från Estland boende hos oss en kort period. Sen har vi alltid gillat när barnen har kompisar har kompisar hos sig. Vi har redan tre barn, några till är bara en bonus liksom :) Utifrån de här faktorerna var det bara en tidsfråga innan vi skulle öppna dörren på något vis, det landade i den här varianten.

Det här med att ha någon extra boende hos sig går att se som något annorlunda och jättestort, eller som något som inte är speciellt märkvärdigt. Det gäller bara att våga visa sig själv som man verkligen är, att släppa in en person till nära på i livet. Jag tror det är där det fastnar hos dem som vill, men inte riktigt törst.

Ersättning?
Nopp. Det här är ett ideellt åtagande. Förhoppningsvis får familjen ut så mycket av det hela att det överväger. Det är ett givande och tagande som inte handlar om ekonomi utan om utveckling som individer och grupp (familj). Det vi får stå för är hus och mat. Sen är inte kravet att vi ska betala mer, men det är klart att vi betalar exempelvis entréer om vi gör aktiviteter tillsammans i familjen. Pengar för kläder och nöjen ska annars en utbytesstudent ha med sig, men det är så klart skillnad om studenten kommer från en rik familj eller från en släkt som gemensamt samlat ihop pengar för att få till det här året.

Vem?
Vi är värdfamiljer åt organisationen AFS. En stor anledning är just att det är en organisation baserad på ideella insatser. Förhoppningsvis är fler engagerade på rätt vis tänker jag. Vidare har organisationen en lång historisk bakgrund och spridning över många länder (=större urval när man matchar student/familj). Det finns en annan motsvarande organisation som vi också undersökte, men avgörandet kom när vi fick första kontakten. Hittills har AFS varit trevliga, snabba och hjälpsamma.

Hur?
Vi kontaktade AFS och fyllde i en gedigen ansökan online. Men den är ingenting jämfört med vad utbytesstudenterna fyller i! Därefter gjorde en kvinna hembesök hos oss där hon berättade av egen erfarenhet av hur det är att vara värdfamilj och både informerade och frågade oss olika saker. När man är godkänd som värdfamilj ska man få en liten lista av studenter som man själv kan välja från. Där var min man till en början mer öppen än mig. När vi väl skulle öppna vår dörr tyckte han att vi skulle vara”open minded” och inte ställa krav. Så från min tanke på en engelsktalande tjej, landande jag så småningom i att skämmas lite över hur jag hade tänkt. Vi var kanske lite ovanliga då jag istället bad AFS att välja ut en lämplig student till oss. Det landade i att en 18-årig kille från Japan alltså nu bor hos oss. Det kändes som en perfekt matchning redan från början, även om jag antagligen hade gjort ett annat val själv. Men jag måste erkänna att jag egoistiskt drog en liten lättnadens suck när han i varje fall kan prata hjälplig engelska.
Veckorna innan vår utbytesstudent kom gjorde vi ordning ett rum till honom och hade kontakt med både honom och hans föräldrar via mail. Vi skrev också ner en ganska lång text som han fick under första dagarna där vi beskriver hur olika saker fungerar hos oss och vad vi förväntar sig av honom och vad han kan förvänta sig av oss. Vi förberedde barnen genom att prata mycket med dem och göra dem delaktiga i olika förberedelser.

Funderingar
När vi blev intervjuade uppskattade jag att hon som träffade oss inte målade upp en dans på rosor. Hon tog verkligen upp olika problem som kan uppstå. Innan vi sa ja tänkte vi igenom otroligt många scenarier jag och Mannen. Vad som skulle kunna hända och hur vi kan tänkas hantera detta.

Det vi har upplevt som negativt hittills är, precis som hon som intervjuade oss berättade, bristen på andra utbytesstudenter på samma ort. Det hade varit både praktiskt och roligt att kunna samordna introduktionen till ort, skola och svensk kultur.  En annan sak var att vi inte visste att visumet ska kompletteras med någon sorts administration kring detta och att det görs i Sundsvall. Den informationen hade jag uppskattat att få i förväg då det inte bara är att ta ledigt en vardag med kort varsel, och det känns inte aktuellt att skicka iväg vår utbytesstudent ensam dit i nuläget. Men… vi löser det på något vis så klart.

Det vi bekymrar oss för i övrigt är om vår students pengar kommer att räcka. Vi skulle önska att han har råd att säsongshyra slalomskidor. Vidare är det ett visst besvär att vi inte ryms alla i bilen samtidigt. Men… vi löser en resa i taget.

Fortsättning
Ja, hur det här läsåret kommer att utveckla sig kan ingen veta. Det känns i varje fall som en bra grund att det känns så positivt hittills! Uppdateringar kommer här på bloggen :)

Du?
Om du och din familj också vill vara värdfamiljer. Kontakta AFS omgående. Du binder dig inte till något genom att kontakta dem och fråga mer. Det går förstås att fråga oss också om du undrar något. De söker både kärnfamiljer, andra familjer, ensamstående, boende på landet och stan, och man måste inte kunna erbjuda eget rum. Inte behöver man kunna engelska bra heller. Studenterna är här för att lära sig svenska.

AFS Interkultruell utbildning. 08-406 00 00

Ny klädsel

En sadelmakare har fått klä om sätena till min bubbla. Grymt jobb kan jag bara konstatera. Det blev precis den neutrala originalkänsla som jag var ute efter. Jag är glad att jag valde att kosta på en hel omklädning från grund istället för modifiering av någon sorts färdig klädsel.

Sadelmakare: One Stop Shop.

Ny i Sverige

Tänk vad annorlunda allting blir när man ser Sverige ur helt nya ögon. Det är vad vår familj gör just nu. Tänk bara en kräftskiva… Hur gör vi egentligen och varför? Hur ska man veta hur det går till att skåla? Hur man skivar ost med osthyvel?

Sådana funderingar har vi hela tiden just nu. Vi upptäcker vårt liv på nytt. Anledningen är att en kille från Japan nu ingår i vår familj. Hela läsåret ska han bo hos oss och gå i svensk gymnasieskola. Vi agerar värdfamilj och försöker att underlätta kulturkrocken och språkinlärningen så mycket vi kan. Det blir spännande hur året kommer att bli. Men det vi kan konstatera att vår utbytesstudent är en väldigt gullig och trevlig person!

Det är inte bara han som får växa. Mellanbror tog på sig rollen som guide direkt. Och jag misstänker att han, liksom jag, drömmer på engelska just nu :) Det är i varje fall stort för våra söner att visa och lära ut hur allting fungerar och hur man hittar i vår lilla stad.

Annat som man kan fundera över/konstatera är att vi står till höger i rulltrapporna. Och att det finns anledningar varför vi använder regntåliga jackor och inte bara paraplyer.

Vi har fått frågan varför vi ställer upp ideellt som värdfamilj. Jag kan inte göra annat än att vända på frågan; Varför inte?!

Fantastiskt bröd i form av en kräfta, bakat av vännen A-K

Tröja i miniatyr

Mellanbrors docka Annie behövde en ny tröja. Efter 10 år var den gamla utsliten till trasor :) Jag gillar tyget, en halsduk från Polarn & Pyret. Tyvärr sydde jag ett fel varför ärmarna blev för trånga sen… Men med hängselbyxorna över är Mellanbror alldeles nöjd, och det var ändå huvudsaken :)

I övrigt håller jag på att ladda för mer träning. Om drygt en vecka kör jag igång hårt (för att vara mig…). Nu är det uppvärmning som pågår. Den här veckan blev det bara två pass BodyPump, och möjligen om jag tar kortpass barfotalöpning imorgon. I övrigt har skolorna börjat och jag har varit med på två föräldramöten redan denna vecka. Det känns fortfarande kanonbra med starten av den här terminen :)

En kväll var hans på företagskväll i Surfbukten. Låter som att de hade en både trevlig och utmanande kväll.