Låt vargarna komma

141019-1_lNu har jag varit med i bokklubben på jobbet för första gången. Det fungerar så att en person är värd och bjuder in till en träff där deltagarna får rösta på bok och datum. Värden bjuder på dricka (vanligtvis vin vad jag förstår) och efterrätt. Middag tar var och en med sig och gruppen träffas praktiskt på jobbet direkt efter arbetstid.

Det var trevligt och nyttigt att träffa bokintresserade människor i huset vilka jag aldrig träffar annars. Från min avdelning är det är det bara en till som är med. Det blev också intressanta diskussioner utifrån tidsålder och tema som boken utspelade sig. Men – det var förvånansvärt lite prat om själva boken, hur den var skriven, upplevelse o.s.v. Det hade jag förväntat mig mer av och saknade det. Tur att jag har Minsta bokklubben där vi samtalar desto mer om bok och text.

Låt vargarna komma har vunnit många priser och det kan jag förstå. Det ovanliga med boken är att den väckte tankar som jag gick omkring och funderade över parallellt med läsandet. Vidare är det ovanligt med böcker som utspelar sig på 1980-talet tyckte både jag och jobbets bokklubb. Det är intressant att reflektera hur man upplevde och minns den första vågen av hiv/aids som boken behandlar. Speciellt i dessa ebola-tider blir det enklare att reflektera kring eventuella skräckkänslor. I övrigt tycker jag att boken var lite barnsligt skriven, jag funderade flera gånger på om det verkligen var en vuxenbok. Det som jag tycker var allra finast beskrivet var de delar som handlade om konstnärskap, att måla en tavla, att se på konst och mellanrummen mellan olika saker på en bild.

När jag flög hem från Berlin lånade jag ut boken till en okänd medresenär. Undrar om jag får tillbaks boken och om jag får veta hur läsaren upplevde den. Därav den suddiga mobilbilden från bokträffen, jag hade som sagt ingen egen bok att fota ;)

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma.
Böcker som utspelar sig i samma tid och tema: Torka aldrig tårar I och II.

2 reaktion på “Låt vargarna komma”

  1. Jag blev nyfiken och passade på att läsa denna bok på semestern. Funderar lite över det du skrev om det barnsliga språket. Vet inte om det var speciellt språket som var barnsligt, men jag upplevde en dubbelhet i boken där huvudpersonen (tjejen) å ena sidan porträtterades som ung, naiv, oerfaren etc, och i nästa stund som väldigt självständig och mer vuxen. Oavsett det, en bra, spännande och egen bok. Den hade drag av kärleksskildring lika väl som en thriller – och var ändå väl sammanhållen. En härlig läsupplevelse! Tack för tips!

    1. Varsågod :) Alltid roligt att ge tips, och den här boken berör verkligen ett angeläget ämne som är lätt att diskutera kring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *