Lgh + bil + allt jag har och äger

svDen Jämtländska landsbygden. Egen arkivbild.
Idag var jag på specialvisning av filmen Lgh + bil + allt jag har och äger, inspelad och producerad lokalt. Filmen var nominerad till Guldbaggen 2015 i kategorin Bästa dokumentär och visar livet på landet i Jämtland och tankar kring urbanisering som norm. Filmen ingår som en del i ett större flerårigt projekt där det bland annat även tagits fram en bok, illustrationer, utställningar och annat material kring platsens betydelse.

Filmskaparen Clara Bodén deltog vid filmvisningen på Bio Regina och efteråt hölls en frågestund med  kvalificerade reflektioner hos både publik och Bodén själv. Det var ett intressant resonemang som Bodén avrundade på ett sympatiskt vis. Filmen upplevde jag som en kombination av dokumentär och konstinstallation och det jag fastnar för är det okonstlade ”nakna”.

Jag är inte en sådan som har synen som mitt främsta vis att ta in saker, så även om jag fick en ögonöppnare av filmen var det snarare projektet, Bodéns berättarröst och diskussionerna runt om kring som väckte mitt största intresse. Det känns väldigt ambitiöst hur medverkande i projektet har arbetat och reflekterat. Utifrån detta slogs jag av att det är en förlust att inte forskare från universitet var inkopplade. Det hade varit ett fint komplement och en unik chans för forskarvärlden. För frågorna kring synen på landet, ungdomars flytt till städer och urbanisering i stort är mycket angelägna.

Bodén gav ett genuint intryck och hon har uppenbart egenskaper att gestalta på ett speciellt vis. Jag kommer att hålla koll vad som händer framöver då hon fångade mitt intresse både som person och i hennes yrkesmässiga skapande. Nu har Bodén redan prisats med Östersunds kulturstipendium för att starta upp nästa projekt, men på min önskelista är att hon tar fram film om urbanisering på regionalt plan och jag vill också gärna se något kring hennes tidigare stora område, alpin skidåkning, längre fram.

Lgh + bil + allt jag har och äger. Film och idé: Clara Bodén.
Folkets bio Regina.
Guldbaggen 2015.

Kontorslandskap

IMG-20130209-WA0001_VignetteAtt jag upplever problem med kontorslandskap är ingen hemlighet. Jag fick tips av kollegan A om den här artikeln: http://www.theatlantic.com/health/archive/2014/11/the-perfect-office-for-mental-health/382948/ och fick några idéer. Bland annat står det att ingen skulle gå med på att chefen kom hem och fixade och möblerade hemma hos oss. På arbetet, där vi spenderar minst lika mycket tid, är det däremot precis det som sker (även om vi trots allt sympatiskt nog fått tycka till). Utifrån detta kände jag att jag måste försöka ta mer ansvar över vad jag kan göra för att få till det lite bättre. Det jag tycker är jobbigast med kontorslandskap är

  • störande ljud (jag hör allt, har inget filter)
  • att tvingas lyssna på musik för att inte bli störd trots att jag föredrar tystnad vid arbete
  • störande rörelser
  • att jag hör privata saker som jag inte behöver veta utan bara gör att koncentrationen störs
  • en viss känsla av bevakning.

Sammanfattningsvis är det de ständiga avbrotten i koncentrationen som är jobbigast.

Det som är positivt är att jag lär känna kollegorna mer då jag hör ”allt”. Jag får större kännedom om andras uppdrag och arbetsuppgifter. Det är enkelt att ta snabb kontakt vid funderingar.

Samtidigt är det lite förvånande att det sociala snacket har minskat i och med kontorslandskapet. Det är så pass tyst att det är pinsamt att stå och prata om en kollegas hund eller fritidshus mitt inför alla. Vad som har ökat är istället chattandet. Det är också något som kan störa koncentration. Men där är det lätt att markera när jag inte vill bli störd.

I artikeln framgår att många företag allt mer försöker att använda sig av aktivitetsbaserat arbete. Medarbetarna kan gå till olika typer av stationer beroende på vad de ska arbeta med. Olika miljö kan vara lämplig för koncentrationsarbete, teamarbete, möten osv.

Några saker som jag skulle kunna göra ta ansvar för och genomföra själv för att trivas bättre i den miljö jag har på arbetet

  • ordna mysbelysning för att slippa slå på hela takbelysningen direkt på tidiga mornar
  • använda konferensrum och tysta rum ännu mer för enskilt arbete (idag använder jag det allra mest för att inte störa andra)
  • våga bryta mer mot normen och exempelvis ligga i soffan i konferensrummet och jobba ;)
  • ständigt städa och rensa i mitt eget lilla område
  • lägga ner tid på att göra riktigt bra spellistor på Spotify för att lyssna på när jag måste stänga ute kollegorna.

 Vi får se vad det blir, men det här är några idéer som jag har. Och jag ska fundera vidare.

Ztory

Screenshot_2015-01-20-20-27-34En annan sak som jag roade mig med under de förkylda dagarna var att läsa olika tidningar och magasin via appen Ztory. Det är första gången jag testar tjänsten och som tidningsälskare är det rena drömmen. Det går att använda samma inlogg på olika plattformar, det går att göra bokmärken, läsa offline, följa favorittidningar, göra barnspärrar m.m. Förutom mängder av magasin finns det även ett gäng barnböcker. Perfekt att alltid ha med på en resa eller vid till exempel sjukhusbesök.

Det är roligt att ramla in i tidningar som jag aldrig skulle ha läst annars. Men däri ligger också nackdelen med Ztroy. Utbudet är så stort att det kan kännas stressande att inte hinna med alla lockande tidningar. Och hur man än gör – en tidning i pappersform är oslagbart bäst! Trots bokmärkesfunktionen är det till exempel mycket enklare och trevligare att klippa ut ett recept eller en bra idé ur en papperstidning istället för att hitta någon nödlösning via en digital läsare.

På dator och surfplatta fungerar Ztroy bra för mig. Däremot är skärmen på just min mobil i minsta laget. Och det är på mobilen jag egentligen vill bläddra. Apropå bläddrar gör man det sidledes. Jag hade gärna velat ta mig till nästa sida även genom att svepa nedåt på skärmen. En annan nackdel är att de flesta av mina favoritmagasin saknas trots det stora utbudet hos Ztroy. En fördel är att även tidigare utgåvor finns med för de tidningar som är med.

Jag är överraskat positiv till Ztroy. Men slutsatsen lutar nog ändå att jag hellre köper två pappersmagasin under en månad än att betala för tjänsten. Men jag kör på  två månader nu så får vi se var jag landar :)

Homeland

150101 - Kopia - smal
Onsdag eftermiddag hade jag som plan att testa ett nytt träningspass. Istället blev det tv-soffan i flera dagar. Snuvan och förkylningen gick inte att stoppa. Veckan innan hade jag sovit på tok för dåligt och varit stressad, inte underligt att motståndskraften inte höll.

Torsdag och fredag fick jag helt enkelt pausa och stanna hemma. Det mysigaste var att mannen också var sjuk och hemma första dagen, då hade vi tv-seriemaraton. Det sämsta var att jag saknade träningen massor! Men – det är samtidigt en positiv sak – jag tränar verkligen uppenbart för att jag gillar det! Det bästa är att kroppen ändå mår bra generellt. Det märktes för att jag snabbt blev dålig och ordentligt hängig, men sedan lika snabbt bra igen!

Apropå träningen körde jag styrketräning onsdag lunch. Det händer nästan aldrig och största anledningen är att jag känner att jag måste hoppa över något av passen som jag vill gå på för att kunna köra styrketräning. Men jag blev påmind om att det är befogat att prioritera styrketräningen först ibland,  det kändes i kroppen efter jobbet i gymmet :)

Att jag tittar på tv hör till ovanligheterna. Någon film på bio och hemma blir det däremot då och då. En film är dock ofta för lång att se. Det är inte så kul när det tar en vecka att titta klart uppdelat på flera dagar. Därför har jag kommit på att en tv-serie skulle kunna vara en idé. I julklapp hade jag önskat mig just det och fick Homeland säsong 1-3. Jag visste inget om serien innan jag började titta, men nu är jag fast! Homeland är riktigt bra. Spännande, galen, verklig, overklig och tankeväckande samtidigt. Det skulle behövas några fler snyggingar att titta på bara ;) Sen är frågan hur lång tid det kommer att ta för mig att komma igenom alla säsongerna nu när både julledigheter och förkylning är passerade…

En annan sak som jag roat mig med under de förkylda dagarna är att läsa olika tidningar och magasin via appen Ztory. Jag återkommer med mer om det i ett eget inlägg.

Tomten är packad

_MG_4085-kopiera_l
Tjugondag Knut och julen har vandrat ut! Jag drar gärna ut på julen både i tidig adventstid och i januari. Men när det väl är dags att plocka bort, då känns det så fräscht och fint. Allra helst nu när det ligger ett tjockt lager luftig nysnö över allting. Ljuset flödar! Det känns i princip obligatorisk med krispiga tulpaner en sådan här dag :)

Tyvärr blev jag väldigt snuvig bara ett tag efter gårdagens spinning, hoppas att jag inte blir förkyld på riktig. Det har inte blivit sämre än, så jag ska våga mig på att se om yoga kan bota mig ikväll. Välbehövligt efter två heldagar med workshop på jobbet. Intressant och nyttigt, men det tar på krafterna att arbeta i grupp och sitta still för mig som är van att stå hela dagarna.

_MG_3799-kopiera_l
Jag dricker i stort sett bara rött te. Brunkullans te finns äntligen på potionspåse sedan en tid tillbaka. Deras teer är genomgående bra och självklart även varianten med Rooibos. Tepåsarna är helt geniala. Dels är det stora påsar som ger plats till tebladen och räcker till en hel liten tekanna. Dels kan de hängas upp på kanten av tekoppen utan att ramla ner. Tänk vilken försäljningsmöjlighet att sälja den här sortens tepåsar med reklamtryck på!

Rött smaksatt Rooibos, Brunkullans te.
Tekopp, ärvd privat.

 

Egenmäktigt förfarande & När duvorna försvann

150111 4
Minsta  bokklubben har haft två sammanträden sedan sist. Denna vecka diskuterade vi boken Egenmäktigt förfarande. Det är en mycket snabbläst bok, men som ändå innehåller mängder på de få sidorna. På första 30 sidorna händer det mer än i många tjocka romaner totalt. Lite ont gör det att läsa boken som har den olyckliga kärleken och hoppet som genomgående tema.

Det är hög igenkänning när Ester väntar och väntar på att Hugo ska höra av sig och hon stålsätter sig för att inte skicka sms och fråga efter honom. Jag pratade med kollegan M kring det här och han berättade att det tydligen finns en ”tvådagarsregel” som killar kan lära sig! Man ska inte höra av sig förrän tidigast efter två dagar för att fånga någon… Stackars tjejer som lider under tiden!

Det märks att boken är omskriven och prisbelönt. Både jag och Fru Larsson fick våra böcker utlånade direkt när vi var på plats efter bokträffen, roligt!

Boken före var När duvorna försvann. Jag valde boken för att Fru Larsson hade önskat en nobelpristagare ”eller liknande”. Om inte annat visade sig boken vara tungläst som få. Den handlar om ockupation, motstånd och förräderi i Estland kring andra världskriget. Tyvärr faller boken på att det är helt omöjligt att hänga med vilka människorna är och något persongalleri finns inte i boken. För att göra allt ett steg värre utspelar sig boken i olika tidsåldrar – där några personer byter namn! Väldigt rörigt. Bortsett från detta var boken bra och tänkvärd, men man måste vara beredd att ge den sin tid.

En gemensam nämnare finns i de här två böckerna. De har ett ovanligt bearbetat språk. Bägge böckerna har många meningar som fristående är riktigt givande citat. Oksanens språk var nog allra mest märkvärdigt. Jag hade aldrig gissat att det var en kvinna i min ålder som skrivit boken utan trott att det var en äldre person eller möjligen att boken hade varit skriven för bra länge sedan. Andersson bjuder i gengäld på de allra mest stående uttrycken exempelvis om att inte vara skyldig att älska, att det inte är en rättighet att bli älskad och att trygghet innebär en viss tristess.

Sofi Oksanen, När duvorna försvann.
Lena Andersson, Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek.

Skolfoton

_MG_4079-kopiera_lAtt sätta lite extra fokus på foto 2015 handlar inte bara om att fota. En sak som har legat ett bra tag är tavlorna med barnens skolfoton, men nu gjorde jag ett ryck och monterade fast senaste bilderna. En liten början på årets tema.

Jag tycker att den här varianten med att samla småbilder är rolig. Utvecklingen blir så uppenbar!

MOJO-yoga och Grit Strenght

150101 - Kopia - smalTvå nya träningsformer har jag kört hittills i år. Först var jag med på ett testpass av MOJO-yoga. Det kommer att finnas i utbudet på mitt gym i vår. Yoga har jag utövat många gånger sen många år, men den här formen var ny för mig. MOJO påstår sig vara enkelt och språket ska vara rakt på sak och de svenska namnen på positionerna används.

Jag håller inte alls med om att MOJO är enkelt. Okej, enklare än Ashtanga-yoga, men där inleder man vanligtvis med en introduktionskurs. Tack vare att jag har yogat tidigare kändes passet ändå riktigt bra, men delvis något komplicerat. Det kompenseras i och för sig snabbt med att samma pass pågår i fyra månader med viss stegring i svårighet. Dessutom tyckte jag att instruktionerna inte alls var speciellt tydliga och jag vet inte om svengelska är bättre än de ursprungliga benämningarna… Yoga passar mig betydligt bättre än Body balance och känns bra för både kropp och själ. Om schemat kommer att passa mig skulle jag hur som helst absolut vilja köra mer MOJO i vår. Det blir ett bra komplement till övrig träning, framför allt till Poweryogan som jag redan deltar i regelbundet via jobbet.

Grit Strenght kom till mitt gym för ett bra tag sedan, men jag har inte kommit mig för att pröva förrän nu. Det är bra med träningskompisar som drar med en och sällskapar! Passet kan ses som ett Body pump-pass men i en intensiv variant på 30 minuter. Sista sju minuterna var jag rätt slut :) Det var tungt, men hyfsat anpassningsbart och kändes mer effektivt jämfört med Body pump som ibland kräver överdrivet tålamod. Det blir säkert fler Grit Strenght-pass nån gång ibland :)

För mig är ledarna jätteviktiga. Bägge de här passen hade suveräna ledare. Det gör verkligen mycket för motivation och kämparglädje!

Hoppas jag vågar mig på att testa några fler nya träningsformer i vår. Passar bra då jag även i år deltar i Facebook-utmaningen 100 pass före Midsommar.

 

Granatäpplekärnor

Eftersom en diskussion dök upp om hur man lättast får ut kärnorna ur ett granatäpple blev jag nyfiken på att testa olika varianter.  Jag surfade runt lite och fann olika förslag på hur man kan göra.
_MG_4035-kopiera_l
Dela i klyftor
Skär först av toppen och botten (som på bilden). Skär sedan granatäpplet i klyftor där frukten delar sig naturligt. Pilla sen loss kärnorna med fingrarna. De sitter ganska löst så det går ganska fort._MG_4045-kopiera_l
Banka ur kärnorna
Ett annat sätt som jag såg på internet var att banka ut kärnorna. Det kunde jag förstås inte låta bli att prova. Där jag såg metoden demonstreras användes en träslev, medan jag valde att vara mer brutal och använda hammare. Rulla frukten ganska hårt mot en bänk så att innehållet lossar något från skalet. Dela frukten på mitten tvärsöver (motsats håll mot klyftorna alltså). Lägg en halva i handflatan så att det finns ett stöd att banka mot. Tro det eller ej, men det fungerar faktiskt!

Min slutsats var ändå att första alternativet passar mig bättre. Jag vinner inget på att gå till verktygslådan för att hämta hammaren.

Bonustips
– Om kärnorna läggs i en skål med vatten flyter eventuella rester av skalet upp till ytan men kärnorna sjunker. Jag tycker inte att det är så svårt att få bort skalet ändå, men det kanske kan underlätta för någon.
– Kärnorna går att frysa. Se till att de är torra först bara så att de inte fryser ihop till en stor klump.
I hälsokostbutiken finns det torkade kärnor från granatäpple att köpa . Där finns också flaskor med bara juice (som kallas grenadin och ibland använd i drinkar).

En bra start

_MG_3810-kopiera_l
Jag äter lika frukost nästan varje dag, vardag som helg, och så fortsätter jag även detta nya år.

Antingen äter jag gröt på havregryn eller rågflingor, eller så äter jag en tallrik fil med cornflakes. När jag handlar såna basvaror försöker jag hålla mig till ekologiska produkter rakt igenom. Ibland äter jag lite hemmagjord lingonsylt på gröten eller filen, men det jag alltid strör över frukosten är min fröblandning.
_MG_3814-kopiera_l
Fröblandningen började jag med för många år sedan men då bestod den enbart av krossat och helt linfrö. Idag kompletterar jag oftast med lite andra små saker också. Det jag har i burken just nu är krossat och helt linfrö, quinoapuffar, gojibär och torkade blåbär. Någon gång har jag testat med små bitar mörk choklad, men det passade inte alls.

När jag någon gång ibland äter äggröra istället strör jag över blandningen även då. Det är för övrigt grunden i min favoritfrukost på hotell också – äggröra med olika frön och annat på.

Förutom att att äta frukost har barnens lillkusin varit hos oss idag, mycket populärt. Jag har också tränat, arbetat undan lite i mina ”högar” hemma och läst lite.

 

En känsla av havet

150102_l
Första arbetsdagen efter julledigheten är avklarad. Det var praktiskt att jobba undan lite utan att bli störd av kollegor. Vi var bara några få på plats. Skönt att bara jobba en dag för att sedan ha helg direkt för övrigt :)

Jag passade på att fira det nya arbetsåret med att klippa håret. Mitt hår var alldeles risigt och behövde kapas rejält, men det kunde inte hjälpas. För att få idéer valde jag för ovanlighetens skull att klippa mig på ett annat ställe än hos min vanliga frisör som hade julstängt för övrigt. Nathalie på Attityd klippte mig och jag är än så länge väldigt nöjd. Att jag valde just den salongen berodde mycket på att den ligger centralt och erbjöd möjlighet att boka online.

På längderna använde frisören Healing Cream. För att arbeta upp lite volym och lockar tog hon Beach spray och Heat Protector, fön och plattång. Alla produkter från svenska disp, ett nytt märke för mig. Värmeskyddet doftade väldigt gott, men jag köpte saltvattensprayen för att den var på erbjudande, är användbar och ger en naturlig känsla.

Det vore roligt om jag kan börja ha håret lite mer utsläppt nu när jag har fått lite tips och håret känns fräscht. Bilden på mig tog Mellanbror för övrigt flera timmar senare när jag redan hunnit rufsa till håret lite igen :)

Jag har förresten vunnit en fotokalender för 2015 på bloggen dryden.se. Roligt! Eftersom jag har sett många av bloggarens bilder tidigare blev jag  verkligt glad då jag är övertygad om att den är jättefin.

Tema 2015

150101
Nyårslöften
är inte min melodi. Däremot har jag gärna teman för varje år. Ett område som jag ska fokusera på lite extra under året. I år ska jag dela med mig till er en del också, minst ett inlägg per månad kommer jag att göra utifrån temat.

Efter att ha funderat några varv har jag bestämt mig för att Årets tema 2015 är foto! Sedan jag gick fotoutbildningen 2011 har fotograferandet minskat ordentligt för varje år tyvärr, men nu ska det som sagt bli ändring på det. Framför allt tar jag alldeles för lite vanliga bilder till familjealbumen.
150101 - Kopia
Årets färg 2015 är enligt Pantone den som visas här, kulören Marsala. En lite kul grej tycker jag. Får se om jag kan göra något av det._MG_4032-kopiera_l
Den här stackars bussen hade en jobbig start på året och fick finna sig i att bli bärgad. Min första dag på året är helt okej och ägnas först och främst åt att slöa och vila inför att börja arbeta imorgon igen.