100 inlägg på 100 dagar

150101 - Kopia - smalDet finns bloggutmaningar som till exempel att skriva hundra inlägg på hundra dagar. Själv gör jag hur många inlägg som helst. Varje dag! Men mest bara i tanken. En strategi för att komma till verkligt skrivande är att spara rubriker som idéer till kommande skrivande och där har jag ingen hejd, jag kommer på saker oavbrutet.

Men sen tar det ofta stopp. Nästan alltid prioriterar jag att göra ”det viktiga” först. Vilket resulterar i att när jag trött går och lägger mig för kvällen är det en hel del roliga saker, och saker jag verkligen vill göra, som aldrig blev av. På sätt och vis vore det kanske läge att prioritera om och göra det jag tycker om först istället. Samtidigt kan jag inte ställa för höga krav på mig att orka ens det roliga då min energi sjunker på eftermiddagarna och allra helst efter att ha arbetat. Jag gillar verkligen, verkligen att jobba, men då blir en effekt att det inte alltid finns så väldigt mycket mer kraft kvar för kvällarna. Dessutom är det svårt att prioritera egna intressen framför sådant som påverkar alla andra i familjen.

Nu låter det säkert som att jag offrar mig och inte gör roliga saker. Så är det inte. Jag har en fantastisk familj där vi alla respekterar att alla ska få prioritera sina intressen och vi håller dem högt. Vi gör både saker tillsammans och var för sig. Men i vardagen blir det som sagt ibland inte att man når riktigt ända fram jämt.

En annan anledning att blogginlägg dröjer eller inte blir av är att jag inte har någon passande bild. Det tar sin tid att fota, eventuellt redigera och organisera. Och sen när fotot väl finns, ja då kanske bloggposten är helt inaktuell…

På en föreläsning förra veckan fick jag höra att av alla tusental tankar som passerar varje dygn är ungefär 90 procent tankar man redan tänkt tidigare. När det gäller blogginlägg är det definitivt så för mig. Det är så mycket jag vill skriva om, tankarna och ”pennan” glöder och jag brinner för att skriva av mig och ofta, ofta återkommer jag till samma saker jag vill skriva om igen och igen. Jag gör det för min skull, inte för att andra ska läsa. Samtidigt är jag imponerad av hur pass många som faktiskt följer min blogg, även om ni är dåliga att kommentera ;)

Min träningsväska

IMG_5281_lJag vet inte om det är så att jag inte har återhämtat mig helt från förkylningen. Av någon anledning är i varje fall träningsmotivationen inte alls som jag vill att den ska vara. Eller i slutet av veckan inte humöret överlag faktiskt.

Trots att jag ställde in några av veckans tänkta pass nådde jag ändå upp till 75 pass hittills i år. På måndagen när jag körde pass 70 unnade jag mig en ny träningsväska som belöning för detta. Det kändes onödigt att köpa en ny väska när jag köpte den förra senast i höstas.  Men samtidigt var den smutsig, ful och fel färg och trots allt har den varit med ett par hundra gånger till gymmet nu. När Stadium dessutom hade ett kanonerbjudande var det bara att slå till på en ny väska. En svart ;)

Det här brukar jag ha i min träningsväska:

  • Svarta träningskläder. Men som synes på bilden gör jag några undantag ibland. Det här linnet har ett underbart citat som jag inte kunde motstå: Do it with passion or not att all. Så rätt!
  • En riktigt bra, svart sport-bh. Jag lägger ner mer pengar på det jämfört med träningskläderna och är ordentligt kräsen.
  • En eller två resehanddukar i microfiber eftersom jag gillar att packa litet. Underkläder till ombyte.
  • Träningsskor. Sedan i höstas använder jag Reebooks Crossfit skor som jag fick av min man.
  • Träningshandskar.
  • Vattenflaska.
  • En hel hög med hårsnoddar, kam, svart mascara från Make up Store, läppglans eller läppbalsam, mensskydd, All-in-one face base från BodyShop och kroppslotion eller just nu Fuji Green Tea Body Butter också från BodyShop.
  • I en rejäl zippåse från Granit har jag deodorant, duschkräm och schampo. Vägra schampo i väskan! I vanliga fall brukar jag ha förpackningar i fullstorlek, men på bilden hade jag bara en reseförpackning från höstens resa till Berlin.
  • Ibland har jag med ett litet mellanmål som Wasa Sandwich, en frukt eller ett ägg. Och ofta har jag med en smidig svart huvtröja som är skön att ha på före- och efter träningen (ej i bild).

Väskan brukar jag alltid ha färdigpackad med ett eller två ombyten beroende på hur mycket jag ska träna och ställer alltid fram den i hallen på kvällen innan jag går och lägger mig.

Träningsväska och linne, Stadium. Träningstights, Åhléns. Skor, Reebook Crossfit.

Från sten till norrsken

granat
Granat, Lena Linnros. Pressbild, Galleri S.

På Galleri S pågår en samlingsutställning med Lena Linnros, Ann-Jeanette Sjölander och Marie Holmgren. Jag och Mellanbror var där på vernissage. Tyvärr var det ingen utställning jag fastnade för speciellt mycket, men Mellanbror tyckte att det var mer intressant.

Det jag gillade var Marie Holmgrens grafiska teckningar av träd. De stora var häftiga i sin storlek och några mindre inzoomade gjorde träden till personliga individer. Allra mest gillade jag teckningen ”One” där trädet hade kompletterats med små prickar i olika färger. Holmgren berättade att hon hade klippt ut varje liten prick från papper med målad akvarell och därefter limmat fast prick efter prick på sin bild. Att prata med konstnärerna själva ger alltid så mycket mer till en utställning tycker jag!

150328 4

Precis innan solen skulle gå ner för Earth Hour besökte jag och Mellanbror Göran Strands fotoutställning som öppnade under dagen i Badhusparken. Jag har besökt några av Strands tidigare utställningar (i Östersunds rådhus och i Frösö kyrkas församlingshem) och stilen är sig lik. Förmågan att hålla sig till en tydlig stil under tid imponerar på mig. Imponerar gör överhuvudtaget utställningen i Badhusparken på flera vis. Besök den! Bilder i storformat är alltid häftigt, fototekniken och motiven imponerar lika så.

Vidare tycker jag att placeringen av bilderna är bra. Dels platsen utomhus som gör att bilderna hamnar i rätt stämning, men även hur de är placerade i förhållande till varandra. Undrar för övrigt hur många som kommer att passera och titta på utställningen. Roligt med mer fotokonst för alla! En tidigare folklig utomhusutställning som jag har besökt är Wild wonders of Europe.

Jag som följer Göran Strand vet att han nyss kommit tillbaks från Färöarna där han fotograferade solförmörkelsen  20 mars. Jag är glad att han fick den möjligheten!

150328 6

Fnöskticka, rosor, kvartsit. Galleri S. 2015-03-21 — 2015-04-08.
Göran Strand. Vinterland. Badhusparken. 2015-03-28–2015-04-05.

Naturens krafter

_MG_4740-kopiera_l
Det är svårt att påverka naturens krafter. Vecka 10 var vi som vanligt i vår lilla fjällby och fick uppleva bättre väder än på många år. Flera dagar bjöd på vårvinterkänslor och bara under en enda dag var högzon stängd på grund av blåst.

_MG_4764-kopiera_l
Det var fantastiskt med en riktig vintervecka denna snöfattiga vinter. Det enda trista var att åka hem igen och verkligen inse vad vi har saknat med vintern och hur fel det känns att den var över innan den började. Tur att vi fick en hyfsat vit jul ivarje fall!

_MG_4743-kopiera_l
Topprestaurangen med underbart god varm choklad och trevligt fika.

_MG_4766-kopiera_l
Fjällen, fjällen…

_MG_4800-kopiera_l
Någon vecka efter fjällresan blev jag ordentligt förkyld. Sex dagar förkyld varav fyra borta från jobbet. Det kändes som att jag hade drabbats av naturkrafter då med…

Först trodde jag att jag skulle klara mig på två dagar hemma, men där hade jag fel. Jag var så pass påverkad i bihålorna att det gjorde ont i huvudet när jag rörde mig. Irriterad konstaterade jag först att jag kanske fick skylla mig själv lite. Under sportlovet blev det en hel vecka med bara godsaker och veckan efter sov jag på tok för lite och för dåligt i tre nätter. Det störde mig för att jag tyckte att träningen borde ha gett mig bättre immunförsvar.

Så här efteråt är jag istället tacksam. Det visade sig att flera på jobbet åkt på samma sjuka men blivit betydligt sämre. Själv kunde jag börja träna igen bara en vecka efter första symtomen. I februari hade jag ännu mer tur. Tre dagar förkyld, men bara en riktigt dålig när jag inte kunde jobba. Sen var jag i full form. Så kanske träningen ändå har gjort att jag klarat mig betydligt bättre än vad jag skulle ha gjort annars!?

140320
20 mars 10.55 stod jag på Stortorget i Östersund och tittade på, och försökte fotografera, den 80-procentiga solförmörkelsen. Under förmiddagen var det för molnigt för att se något, men precis några minuter innan det var som mest förmörkat skingrades molnen. Dessutom alldeles lagom – för att det gick ibland att titta mot solen genom molnslöjorna direkt med ögonen. Det var också fascinerande att titta på alla människor som befann sig på gatorna och bara tittade upp mot himlen!

I augusti 1999 var det också en större solförmörkelse då jag befann mig i Norrfällsviken. Tyvärr var det ordentligt molning, men minnet av det magiska ljuset är starkt.

Min pappa har berättat om solförmörkelsen 1954 då min farfar sotade glasskivor med gassvets för att de skulle kunna titta på solförmörkelsen genom dessa. Heja naturfenomen!

 

VM i kälkhockey

_MG_5168-kopiera_l
Under veckan har B-VM i kälkhockey utspelats i nya arenan. Sverige utklassade många av lagen, men i finalen fick de vika sig mot Korea. En silvermedalj och en säkrad plats i A-VM är ändå ett kanonresultat.

Jag är glad att jag fick chansen att se kälkhockey live för första gången. Vilka grymt starka idrottsmän! Att matchen var spännande var det dessutom inget snack om. Sällan har jag sett Lillasyster så uppslukad av en hockeymatch.

I princip är det samma regler i kälkhockey som i vanlig hockey. De tre perioderna är dock 15 minuter långa och spelarna har två korta klubbor med pikar på uppsidan för att göra fart med .

Att ta en vilodag

150101 - Kopia - smalIdag blir det en vilodag från träningen. Tydligen är det bra ibland :) Anledningen är att jag inte har någon lämplig tid att träna och tänkte att det sägs vara bra att vila… Jag har också känt mig lite stel kring ljumskarna i veckan, men i övrigt egentligen i form.

I torsdags hade jag faktiskt också en vilodag. Största anledningen till att jag inte hade tid att träna då var många möten på jobbet och att vi på eftermiddagen hade after work. Först blev det en mysig pratstund/bar i fikarummet och därefter mat på Dahlwinnie. Det var riktigt trevligt och maten god trots att jag aldrig hade valt kycklingsandwich om jag hade haft hela menyn att välja på, annars hade jag så klart tagit en riktig köttbit :)

Jag har samlat några punkter från blandade, mer eller mindre seriösa, källor kring varför det är bra att ta träningsvila:

  • Muskler byggs upp (här brukar jag ha som motargument att jag tränar så pass varierat/olika delar olika dagar så att det fungerar ändå).
  • Sömn reparerar hjärnan (Bra. Sömn prioriterar jag jämt väldigt högt för att hålla mig frisk och glad).
  • Pauser behövs för att sedan kunna fokusera igen. Om man bara fortsätter sjunker koncentrationen istället.
  • Vila förebygger tendenser till överträning.

För att maximera sin återhämtning rekommenderas tydligen stretch under tiden. Där har jag ett förbättringsområde! En annan sak jag kan lyfta lite är att köra liiite hårdare när jag väl tränar :)

Mina egna argument:

  • Det jag själv ser om argument för vilodagar är rent mentalt. Så länge man inte kör samma kroppsdelar eller kör stenhårda pass tror jag att man kan träna både en och flera gånger varje dag. Men då gäller det att lyssna oerhört mycket på sig själv, att man tränar för att det är roligt och att inte minsta utmattningssymtom börjar ge sig till känna.
  • Prioritering av tiden. Att träna i princip dagligen tar självklart tid från annat. Alltså kan det vara befogat med en träningsfri dag för att istället fokusera ordentligt på något annat intresseområde, umgås med familj och vänner.
  • Dagar när jag är träningssugen och känner mig stark kör jag gärna två eller till och med tre pass. Då kan jag istället vara helt ledig den dag då träningen inte lockar. Gå på känslan helt enkelt. Att lägga upp träningen med fler intensivdagar är något jag tror på och ska jobba mer mot.

Mitt viktigaste tips är hur som helst att trappa upp långsamt. Jag körde tre pass per vecka ett halvår, för att sen öka till fyra, sen fem och ligger just nu på sju pass i veckan. Hur det ser ut framåt har jag ingen plan för. Jag bara tränar för att det är kul :) Men eftersom det är så mycket annat som också är roligt kommer det så klart tillfällen snart då jag kommer att prioritera annat.

Nu är jag ledig en vecka. Sportlov. Frågan är om det innebär ”ledig från sport” eller ”ledig från jobb för att kunna sporta”. Vi får väl se. Men för säkerhets skull bestämmer jag att utförsåkning inte räknas som träning utan istället som utflykt/nöje :)