100 inlägg på 100 dagar

150101 - Kopia - smalDet finns bloggutmaningar som till exempel att skriva hundra inlägg på hundra dagar. Själv gör jag hur många inlägg som helst. Varje dag! Men mest bara i tanken. En strategi för att komma till verkligt skrivande är att spara rubriker som idéer till kommande skrivande och där har jag ingen hejd, jag kommer på saker oavbrutet.

Men sen tar det ofta stopp. Nästan alltid prioriterar jag att göra ”det viktiga” först. Vilket resulterar i att när jag trött går och lägger mig för kvällen är det en hel del roliga saker, och saker jag verkligen vill göra, som aldrig blev av. På sätt och vis vore det kanske läge att prioritera om och göra det jag tycker om först istället. Samtidigt kan jag inte ställa för höga krav på mig att orka ens det roliga då min energi sjunker på eftermiddagarna och allra helst efter att ha arbetat. Jag gillar verkligen, verkligen att jobba, men då blir en effekt att det inte alltid finns så väldigt mycket mer kraft kvar för kvällarna. Dessutom är det svårt att prioritera egna intressen framför sådant som påverkar alla andra i familjen.

Nu låter det säkert som att jag offrar mig och inte gör roliga saker. Så är det inte. Jag har en fantastisk familj där vi alla respekterar att alla ska få prioritera sina intressen och vi håller dem högt. Vi gör både saker tillsammans och var för sig. Men i vardagen blir det som sagt ibland inte att man når riktigt ända fram jämt.

En annan anledning att blogginlägg dröjer eller inte blir av är att jag inte har någon passande bild. Det tar sin tid att fota, eventuellt redigera och organisera. Och sen när fotot väl finns, ja då kanske bloggposten är helt inaktuell…

På en föreläsning förra veckan fick jag höra att av alla tusental tankar som passerar varje dygn är ungefär 90 procent tankar man redan tänkt tidigare. När det gäller blogginlägg är det definitivt så för mig. Det är så mycket jag vill skriva om, tankarna och ”pennan” glöder och jag brinner för att skriva av mig och ofta, ofta återkommer jag till samma saker jag vill skriva om igen och igen. Jag gör det för min skull, inte för att andra ska läsa. Samtidigt är jag imponerad av hur pass många som faktiskt följer min blogg, även om ni är dåliga att kommentera ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *