Näver på ingång

_MG_9317-kopiera_lEfter sensommarens stora marmortrend sägs näver vara det som komma skall. Sagt och gjort rotade jag fram lite näverprylar ur skåpen. Extra roligt när det är min mamma som skapat sakerna! Pennskrinet står alltid framme och används för småsaker i köket. Krukan är egentligen en sockerskål, men den går att använda till allt möjligt så klart.

Det har varit en lugn och obokad helg när jag hunnit vara extra mycket med sönerna. Vi har bland annat sett 2,5 filmer av Hungergames inför nästa biopremiär, och idag var vi på Laserhallen. Så kul!! Speciellt eftersom jag fick mest poäng förstås ;) Prata om roligt träningspass för övrigt, för svettigt är det :D

Annat som jag har lyckats med i helgen är att städa, dricka varm choklad och jag har varit på utförsäljning med Lundhags/Hyrskidan. Lillasyster har varit på Halloweenparty och mannen på pub på mc-klubb. Och så gjorde han sin fantastiskt goda potatisgratäng till helgmiddag!

Idag åkte vår lånehund, den Kinesiska nakenhunden, hem igen. Han var här i veckan när familjen fick en ny bäbis. Jag hade gärna velat att han stannat några dagar till :)

Säker stil

_MG_9353-kopiera_lEbba von Sydows bok Säker stil är så populär att jag hade glömt att jag köade på den via biblioteket. Desto roligare då när det blev min tur.

Den här boken vädjar mer till att tycka om sig själv, sträcka på sig, se sina fördelar och att bygga upp en praktisk bas för vardagen än att shoppa loss pråliga märkesklänningar. Jag är mest intresserad av kläder, stil och mode på ett mer teoretiskt plan. Men när jag läser den här boken känner jag mig mer stilmedveten än vad jag trodde. Många av de handfasta tipsen följer exakt som jag tänker kring kläder, andra är nya. Några exempel på tips från boken:

  • ”När du kommer in ett rum ska man först och främst se dig – inte den chockrosa klänningen.”
  • Satsa på klassiska välskötta skor, skinnhandskar större läderväska (ska rymma A4) och liten festväska i metallicfärg (så att den fungerar året runt, ska helst ha avhakbart axelband). Den lilla svarta, svarta skinnjackan och ullkappan är säkra kort.
  • Ta alltid med solglasögon, året runt (gärna Ray-Ban Wayfarer enligt författarna) . Använd ett fint armbandsur och signatursmycken som alltid kan användas ”till allt”.
  • Förbrukningsvaror: t-shirts, jeans, vita sneakers, underkläder, enbart svarta strumpor.
  • Skaffa en vardagsuniform som en praktiskt lösning när man” inte har något att ta på sig”. Vid klädpanik – välj helsvart. Steve Jobs använder 501:o och svart polotröja (som han beställde flera hundra av på en gång och därför slipper handla mer).
  • Använd bälte för att skapa mer form på lösa kläder, men inte i byxorna.
  • Var barfota i skorna så långt det går.
  • Använd brosch.
  • Kavla upp skjortärmarna.
  • Vill du sticka ut – använd ljusa färger på festen eftersom 80 % av gästerna kommer att bära svart…

Det kommer också en hel del tips om att rensa garderoben och hur shoppingturen kan planeras. Bland annat kan man ha en stilikon på bild i väskan och tänka vad hen skulle ha handlat. Lite om packning och det fina i att matcha olika väskor är också med i boken.

Insprängt i boken finns små korta ”intervjuer” med kända kläddesigners – mycket intressant med bra tips där också. Carin Wester talar t.ex. för att använda läppstift med färg och mer urringade ryggar. Från Hope kommer tipsen att använda huvudbonader, byxor i ullblandning med elastan (snygga även om man sovit i dem) och att kombinera kostymbyxa med lager på lager t-shirt/stickad tröja/blus istället för kavaj. Malene Birgers kreativa chef rekommenderar den lilla svarta, en kritstrecksrandig  kostym och snygga skor.

Inköpslista till mig själv utifrån boken: Randig baströja i första hand. Allt möjligt i andra hand – för jag har inte mycket mer kläder än ett par byxor förutom det som syns i bilden ovan…

Säker stil. Guiden till den perfekta garderoben. Ebba K von Sydow & Emilia de Poret.

Etthundra mil

DSC_1380 (1)

Den här gången läste husets bokklubb en riktig ”feel good bok”.  Förra boken jag läste av samma författare var mer spretig men gav en känsla av djup research vilket jag gillar. Den här boken hade samma stil som avsnitten från nutid i den tidigare boken, men det var bara den stilen genomgående. Etthundramil är en lättsam bok som samtidigt innehåller små stråk av svärta.

Några i bokklubben blev inspirerade av resan i boken och undrar om vi inte kan åka iväg någon stans tillsammans. Jag kanske inte är riktigt där, men något jag kan konstatera är att jag inte skulle vilja vara utan husets bokklubb – den ger mig mycket!

Jojo Moyes, Etthundra mil. Tidigare läst av samma författare: Sophies historia.

Involvations x 3

DSC_1377 (1)
Lillasyster blåser i en stor lergök på vernissage.

Igår var jag på en fin begravning i det vackraste höstvädret man kan tänka och med den mest häpnadsväckande utsikt. Ett fint avsked av en stark kvinna tillsammans med en stor släkt och större delen av en by.

Påminnelser om alltings förgänglighet gör ont men är nyttigt. Idag har jag fikat med en nära vän och i övrigt umgåtts med familjen. Och veckostädat – en slags omtanke det med. Lillasyster var på bio med ett stort gäng barn, Storebror spelade match, Mellanbror hade kompis på besök och mannen ägnar kvällen till konsert och middag med en kör han varit med i tidigare.

Mitt på dagen besökte jag och Lillasyster vernissage på Ahlbergshallen. Det var en deltagaraktiv utställning – Involvations – i tre delar. Tacksam utställning att gå på med ett barn. I övre salen fanns det stora lerduvor i stora metallträd. Fåglarna fick besökarna spela på och föreställningar kommer att sändas på lokalradion och Twitter live. I den nedre stora hallen finns en stol som ska skapa förändring då besökaren snurrar ett varv i den. Tack vare att den energisprudlande konstnären själv var där blev det en upplevelse, annars gav det inte mig så mycket. Slutligen har olika plastmuggar blivit förevigade i keramik i ett steg mot högre ”miljöklokhet”. Jag gillar installationer och deltagaraktivitet, men tyvärr var det nog inte mer än lerduvorna jag tar med mig minnet av när jag gick ut ur lokalen.

Åsa Maria Hedberg, Involvations x 3. Ahlbergshallen 17 oktober – 1 november 2015.

 

Att sova nära

_MG_9339-kopiera_l
Figur från vår Rhodosresa för många år sedan. Liten sten också från Grekland, målad gåva från en tidigare kollega.

Att sova tillräckligt länge är högt prioriterat av mig. Tyvärr lyckas jag inte jämt, men jag försöker ändå. Dels går jag och lägger mig någorlunda tidigt. Dels sover jag en stund på lunchen eller direkt efter jag har jobbat och hämtat Lillasyster – ibland ett par gånger per vecka. Eftersom jag har den fina förmågan att somna väldigt snabbt kan jag ställa väckarklockan på bara tio minuter och ändå hinna sova. Vill jag lyxa till det tar jag en kvart :) Att jag går och lägger mig tidigt hör förstås ihop med att jag kliver upp tidigt då morgon och förmiddag är min bästa och piggaste tid på dygnet.

_MG_9338-kopiera_l
Tavlor i fönster och på vägg, egen tillverkning. Lampa, Ikea. Vinröda mörkläggningsgardiner, favorit från Hemtex. I fönstret skymtar en av mina favoritblommor – Lyckoklöver. En snäckask som jag köpt i Hastings skymtar också.

Sovrummet i vårt nya boende är jag riktigt nöjd med. Innan vi flyttade in var väggarna gröna och det är inte en färg jag klarar av på väggar. Istället blev de snabbt ommålade till ”Lovikkagrå”. Eftersom vi vuxna tog det minsta sovrummet köpte vi en ny säng. Det är en 140 cm säng med ribbotten och madrass utan ram. Vilket lyft! Att vi tidigare hade en 180 cm säng var enbart för att vi fick den i present och min morfar snickrade sängramen. När jag var gravid med första barnet bytte vi för första gången till bredare säng än 120 cm. Sen dess har vi haft för bred säng hela tiden. Jag har vetat det, men inte förrän nu när vi har en lite smalare säng igen, känner jag hur väldigt mycket jag har saknat den här automatiska närheten!

Eftersom sovrummet är så litet kan vi inte ha någon byrå eller ”onödiga” saker. Bland annat tack vare detta tycker jag att det känns rofyllt. Även om det är en del prydnadssaker i och kring fönstret har allt annat som inte behövs i rummet valts bort.

En annan anledning till att jag gillar sovrummet är av det enkla faktum att det är det enda rummet som nästan är klart efter flytten… Kvarstående inköpslista till sovrummet: Varsin liten hylla som sängbord. Sänglampor. Nya kläder…

Jag heter inte Miriam

DSC_1291_lDen här boken läste vi med husets bokklubb i våras. Sen gav jag bort den till min mamma innan jag hann fota den så bloggandet blev bortglömt.

Hur som helst är det här en sån där bok som alla borde läsa. På riktigt! Enligt mig framför allt för debatt och samtal, men även för det skönlitterära värdet. Visst finns det många böcker om exempelvis koncentrationsläger, men den här boken får ivarje fall mig att se nya saker. Jag får också lära mig mer om det som utspelade sig i Sverige, framför allt när det gäller romer. Det är en tung bok om hemska saker. Men ändå – det jag minns allra mest är ändå de fina personporträtten med små, små detaljer som fastat på ett ovanligt skarpt vis. Skickligt! En annan sak som jag som vanligt lätt imponeras av är en stor research och kunnighet i ämnet – här finns det gott om detta.

Av någon konstig anledning har inte läst en enda bok av Majgull Axelsson tidigare.  Antagligen för att jag (helt felaktigt!) trodde att hon skrev någon sorts tantsnusk!? Undrar hur jag hade fått den bilden.

Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson.

Städa med mig

_MG_9319-kopiera_l
Disktrasa, Växbo lin. Välanvänd dammvippa med strutsfjädrar, Clas Ohlson.

Det kanske är svårt att förstå att jag gillar att städa. Dels för att många förståeligt nog har ett stort motstånd mot städning. Dels för att det stundtals är ett kaos hemma hos mig. Hur som helst tycker jag om att städa. Inte plocka leksaker, andras kläder och grejer, men att organisera, dammsuga, dammtorka och feja. Både när jag håller på och när jag är klar är något bra, men själva städandet ger faktiskt både lite motion (!) och definitivt avkoppling från allt annat.

Här kommer mina absolut bästa städtips:

  • Titta i en inredningstidning för att få inspiration. Eller låtsas att det ska komma gäster för motivation. Eller bjud in gäster på riktigt!
  • Se till att du är ensam hemma, eller ivarje fall får utrymme att städa ostörd. För mig är det den viktigaste, men också svåraste punkten. Är den löst har jag lätt att hitta energi för att sätta igång.
  • Damma av alla saker, socklar, lister, lampor, prylar och hyllor med en bra dammvippa. Det är effektivt och går snabbt. Själv använder jag en med naturliga strutsfjädrar. Den är lätt att jobba med, den är effektiv och går dessutom att använda på elektronik då den inte orsakar statisk elektricitet tack vare naturmaterialet. Sen är det lätt att gå vidare med dammsugare och våt trasa.
  • Lyssna på Abba på hög volym!
  • Använd så få rengöringsprodukter som möjligt. Yes och såpa fungerar i princip till allt.
  • Något som hör ihop med punkten ovan – se till att städskåpet är organiserat med få produkter. Om det rasar ut prylar när du ska fram med städgrejerna säger det sig själv att det blir ett onödigt steg som hindrar.

I övrigt städar du precis som du brukar. Lycka till och gör städningen till en rolig stund!

Bokens dag

DSC_1321 (1)
En suddig mobilbild får illustrera Bokens dag då jag inte gillar att fota eller publicera bilder utan att fråga. Inte ens på kända personer.

I fjol missade jag Bokens dag då biljetterna tog slut direkt. I år köpte jag biljetter så snart de släpptes plus att evenemanget bytt plats till betydligt större teatern. Igår var det därför äntligen dags – och vilken kväll det blev! Ett genomgående professionellt genomfört program där varje framförande var riktigt bra. Bredden var stor, presentationsformerna och personligheterna olika (men karismatiska allihopa) och samtidigt höll den röda tråden. Bravo! Detta trots att en av mina favoritförfattare, Kajsa Ingemarsson, tyvärr inte kunde medverka på grund av sjukdom.

En bonus var att två av författarna länge arbetat som manusförfattare (Ahnhem och Fredriksson), det väcker mitt intresse extra då det också är en del av mitt arbete att skriva manus. En annan bonus var att alla författare bland annat fick med sig en bok som tack – Den dolda staden där jag medverkar med två texter :) Det enda som jag tyckte var synd på hela kvällen var att publiken var så pass homogen, synd att inte fler olika sorters människor överraskade sig själva med att vara på plats.

De författare som medverkade var i nämnd ordning:

Stefan Ahnhem
Jag gillar nästan Ahnhem mer i intervjufåtöljen än som författare – en häftig person som har en speciell image.  Ahnhem berättade att han inte har kunnat ta in sin succé än. Andra boken kom tydligen till på grund av hans egen nyfikenhet för vad som hänt huvudpersonen tidigare och utspelar sig därför före den först utgivna boken. Ordningen att läsa dem är dock valfri menade Ahnhem. Bok tre är under produktion och även i den försöker författaren att undvika text som inte är absolut nödvändig. Att böckerna ändå är så långa förklaras utifrån friheten att inte vara låst till filmmanus med exakt angiven tidsram. Läst: Offer utan ansikte.

Karin Tegenborg Falkdalen
Du som brukar läsa min blogg vet att jag gillar nördar. En sådan tror jag mig våga påstå att Tegenborg Falkdalen är. Oj, vad otroligt mycket hon kan om kvinnorna och döttrarna kring Gustav Vasa! Vilken fin insats att sedan kunna berätta om detta och formulera det i något så ovanligt som storsäljande historieskildringar. Tegenborg Falkdalen är en lokal författare – det väcker alltid mitt intresse lite extra.

Jan Guillou
Guillou berättade att hans viktigaste fråga är kriget med terrorismen. Men i sin pågående serie – en nutida familjesaga i tre generationer – tar han också strid för bortglömda kvinnor som gjort oerhörda uppoffringar för sitt land. Guillou beskriver en hämndkänsla som landar i en feministisk text. Egentligen hade han bestämt sig för att sluta skriva, men funderingarna kring den nutida familjesagan kunde inte lämna honom utan fungerade ungefär som en matematisk gåta som allteftersom löste sig tills historien fanns att skriva. Guillou tog upp att han inte vill skriva något som redan finns, utan vill ge läsarna något nytt. Bonus att se en sådan betydande författare i verkligheten.

Mikael Bergstrand
Bergstrand är författare jag inte kände till tidigare. Om böckerna är lika underfunderliga som hans framförande borde de vara bra. Temat är kulturkrockar i feelgoodgenren. ”Människor som inte tror sig ha fördomar är de farligaste”, poängterade Bergstrand. De två första böckerna utspelar sig i Indien och den sista i triologin utspelar sig i Sverige.  Bergstrand berättade att han går igång på möten med människor och har använt många verkliga personer som inspiration. En ny bok är under produktion och den kommer att ha ett nytt tema när en person flyttar från södra Sverige till Stockholm, kanske i början av 1980-talet.

Stina Stoor
Vilken omtumlande upplevelse att lyssna på Stina Stoor. Det här en debutant som borde göra de etablerade författarna gröna av avund. Det var fascinerande när hon berättade sin egen bakgrund, med långa pauser som bara norrlänningar behärskar. Men uppläsningen på dialekt – wow! Jag är mållös. Stoor har gjort en novellsamling som handlar om de små sakerna – det som är hemma, det man kan säga att människor krigar för.

Anna Fredriksson
Fredriksson är en vardagsskildrare som skriver relationsromaner där små detaljer får stor plats. Det handlar om vardagskonflikter och att ingen är ond utan att man bara har olika agendor eller missar i kommunikationen. Författaren har mycket strukturerade dagar för sitt skrivande, skriver om och granskar sig själv vilket hon ser som en förutsättning för skribenter som vill bli publicerade. Boken under produktion handlar om vad som händer med vänner efter en skilsmässa, ett ämne som det inte finns så mycket skrivet om.

Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare, gjorde ett fint jobb som konferencier och började rent gripande genom att tacka Henning Mankell för allt och genom att redogöra för Bokens dags allvarliga bakgrund.

På tal om biljettsläpp har jag för övrigt bokat biljetter till nya Bond-filmen Spectre som jag ska se på premiärkvällen. Det känns som en perfekt höstaktivitet mellan alla böcker som jag blivit inspirerad att läsa!

Prickskyttens tårar

DSC_1305 (1)

Hösten är ändå fantastisk! Kanske min favoritårstid. Det är inga pollen som gör mig snuvig eller trött. Det blir aldrig för varmt. Det är vackert med underbara färger. Den första frosten gör allt krispigt. Dags att ta fram härliga, varma kläder, höstskor och vantar. Och som bonus är det läge att tända ljus, kura upp sig i soffan och läsa böcker.

Tips: Superfina höstbilder från min stad finner du här.

_MG_9251 kopieraEn bok som höstmörkret lockat till är den här boken som jag läst på rekommendation. Självklart lockar det extra när en del av den utspelar sig i min stad, till och med bland annat i mitt grannhus. I vissa partier beskrivs teknik på en nördig nivå och sådant gillar jag. En del av storyn är smart. Men – det kan inte hjälpas. Den här boken är en av mina få sågningar. När jag kom till sexscenen var måttet rågat på hur låg nivå jag vill läsa. Att jag överhuvudtaget tog mig igenom boken var rent av princip.

Över till nästa bok!

Martin Persson. Prickskyttens tårar. Jengel förlag.

Om tidens förgänglighet

_MG_9245-kopiera_l

Det var i princip oundvikligt för mig att skriva om Henning Mankell idag i och med hans dödsfall. Som så många andra inte heller kunde låta bli. Böckerna om Wallander började innan den allmänna deckarvågen var i gång på allvar. För mig var det definitivt en av de första svenska deckarserierna jag följde så snart varje ny bok gavs ut. Dessutom är flera av filmerna bra.  Krister Henriksson är för övrigt en av mina favoritskådespelare. Inte som tv-seriepolis utan för hans fantastiska insats som Doktor Glas. Wallander skrev andra bra böcker också inte att förglömma, och det känns speciellt att han växte upp i Härjedalen.

Tyvärr sätter Mankells död just fokus på döden. En äldre släkting, som gjorde stora intryck i min barndom, dog i helgen. En annan, närmare och ung släkting, har fått en förnyad cancerdiagnos, är på behandling och det är oklart hur allvarligt läget är. Dramatiska påminnelser om vikten av att vara närvarande med sina nära; släkt som verkliga vänner.

Kom ihåg att stödja cancerforskningen! Antingen genom Rosa bandet eller olika bidrag direkt till Cancerfonden som är en väg in till många andra organisationer som exempelvis Barncancerfonden, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation och Prostatacancerförbundet.