Sabelles röda klänning & Den långa, långa resan

untitled

Det händer inte ofta att jag läser högt för mina tonårssöner. För sällan för Lillasyster också för den del, men som tur var läser mannen desto mer för henne. De här två böckerna har jag faktiskt ändå läst högt för alla tre barnen nu. Så viktiga, och ett bra sätt att få igång samtal om svåra saker.

Sabelles röda klänning vann jag i en utlottning från Bokmässan. I så många år har jag längtat efter att åka dit. I höst blir det av, inte är jag mindre inspirerad nu efter att ha fått en sådan fin bok i gåva. Boken blev 9 mars utsedd till årets vinnare av Peter Pan-priset och har även tidigare prisbelönats. Framför allt illustrationerna tycker jag är värda att uppmärksammas extra!

Boken är fin i sig och fungerar väl som diskussionsunderlag då det inte framgår från och till var flickan i boken flyr. Det framgår inte heller i vilken tid historien utspelar sig. Mina barn funderade om personer de känner från andra länder kanske har haft det som Sabelle. De reflekterade även över vad de skulle ta med sig som minne ifall de skulle ha varit tvungna att lämna allt. Pojkarna tittade också i detalj på hur finurligt och effektfullt bilderna bidrog till berättelsen.

Den långa, långa resan tog jag fram från bokhyllan för ett par veckor sedan, just för att komma igång och prata med barnen om flyktingsituationen från en ny vinkel. Det gör ont att läsa den här boken som är så brutalt rakt på ibland. Men – det är samtidigt lite av det bästa med boken. Jag tror inte på att låta barn bara läsa och se tillrättalagda ideala situationer. Nej, ju mer de får uppleva, desto mer lär de, får insyn, perspektiv och får verktyg för att hantera olika känslor. En bidragande orsak att boken berör så mycket är förstås vetskapen om att det här är Ilon Wiklands egen barndom som visar sig i boken. Jag har träffat Wikland kort i samband med en utställning och hon verkar vara lika fantastisk som sina bilder. Den här boken startar i Estland (även om det inte nämns) och jag känner igen mig i bokens bilder sedan jag var där i mitten av 1990-talet, bra förmedlat av Wikland!

Det är förvånansvärt många likheter mellan de här två böckerna. Att läsa dem i närhet till varandra gav ett extra djup och absolut ytterligare underlag till diskussioner. Bland annat inger bägge böcker hopp, de är fint illustrerade och båda böckerna handlar om flickor som flyr och saknar sin släkt men som finner tröst i att teckna.

Sabelles röda klänning, Marina Michae lidou-Kadi. Illustrerad av Daniela Stamatadi. Alexandra Pascalidou har översatt boken från grekiska och har skrivit förordet.

Den långa, långa resan, Rose Lagercrantz. Illustrerad av Ilon Wikland.

Mångfaldslokalen

untitled3

Det tog ett tag men nu har jag äntligen provat nya stället Jämtfald som öppnade lunchservering i slutet av januari. Konceptet är en alkoholfri plats med mångfald i Jämtland och ett koncept med alla möjliga tänkta framtida arrangemang. Hoppas det här faller väl ut!

Jag åt Shavarma och mitt sällskap åt bland annat falafel och rödspätta.  Alla var nöjda med sin lunch och jag äter gärna där igen.

Shavarma är kyckling marinerad i citrus, lagerblad och kryddor, grillad på spett och skuren i bitar. Kycklingen ligger i grillat och skuret bröd med majonnäs enligt recept från Syrien. Detta ligger på en tallrik med  grönsaker, strips och mer kyckling och toppad med granatäpplesirap.

Vi passade också på att gå runt i lokalen. Lite nostalgiska blev vi nog allihopa då alla någon gång varit på nattklubb på gamla Saga. Jag drog också med mig sällskapet för att se en utställning med foton av Göran Ekström, årets naturfotograf 2014. Ekström är, förutom på Jämtfald, även aktuell med en utställning på  Naturhistoriska i Stockholm där han är representerad till i slutet av augusti.

Jag har sett Ekströms bilder flera gånger, hör honom föreläsa och har en signerad fotobok av honom. Fascinerande, och många gånger svårt att förstå, hur mycket arbete han lagt bakom sina motiv. De andra som var med verkade kanske inte lika intresserade av att se en utställning ;) Men jag blev ju nöjd åtminstone :D

Det är svårt för mig att bestämma mig vad jag tyckte om Jämtfald som utställningslokal. På ett vis passar den bra. Men samtidigt är risken att verken ”försvinner” när det är så stort. Kanske skulle miljön kunna förstärkas med att dra på en bra belysning ordentligt och kanske ställa upp några plattformar att ställa exempelvis statyer på.

Göran Ekström, 3 mars-1 juni 2016, Jämtfaldhuset.

Att bli uppkollad

DSC_0857

Att gå på gynekologisk cellprovsundersökning är inget nöje direkt. Trots det har jag svårt att förstå varför en hel del kvinnor tackar nej till erbjudandet. Några få minuters lidande vart tredje år mot en hälsokontroll – det är det värt.

När jag var iväg idag var barnmorskan lika oförstående. Vidare berättade hon att typiskt nog upptäcks de svåraste cellförändringarna inte sällan just hos de individer som tackat nej till de ordinarie kontrollerna. Att några få behöver stöd pga rädsla är en sak, men många fler än så tackar nej till sin tid.

Utöver den där rutinkontrollen har jag gjort skäl för min lön på jobbet idag och igår, snacka om att hålla fullt fokus för att inte göra fel och samtidigt ösa på i tempo då andra är beroende av att jag blir klar i steget före dem. Lite slitigt, men samtidigt roligt.

Direkt efter jobbet var det dags för vardagslogistiken. Barnen hade träningar klockan 16.15, 17, 18 respektive 19 och jag var på föräldramöte 18.30. Temat var sociala media. Det blev en del intressanta diskussioner men också ett konstaterande att det finns olika inställning bland föräldrarna.

Jag kommer somna lättare än vanligt idag, jag som alltid somnar enkelt. Känner mig lite sliten. Ska bara se till att komma i säng tidigt också.

Nationaldagen!

untitled
Gregoriemarknad och vårvinter.

Den dag som denna är det lätt att förstå varför Jämtlands nationaldag, och ursprungligen jamtamot, ligger där det gör på året. Vackrare än vårvintern kan det inte bli i Östersund och Jämtland. Den unika femte årstiden. Traditionen är lika stark som välbesökta Gregoriemarknaden som hör till.

Eftersom vi för ovanlighetens skull inte var i fjällen det här sportlovet hann jag med två besök på marknaden. Jag köpte inget mer än kolbullar (nationaldagen till ära), men det var kul att se på folk. Sen var vi nere i Vinterparken, lekte, gick på isen och solade på bänken vid muren :)

Inte nog med att det var nationaldag. Lillasyster firade sin prinsess-namnsdag och tillsist såg vi Melodifestivalens final. Jag tyckte faktiskt att riktigt många låtar var bra! Det är extra bonus att titta med Mellanbror eftersom han som dansare tittar och kommenterar även danser och scenframförande på ett annat vis än hur vi andra ser.

Tre filmer

150101-Kopia-smal
En biofilm i veckan har det blivit tre veckor på rad nu. Helt okej för mig som gillar film :)

  • Zootropolis. Torsdag för tre veckor sedan tänkte jag och mannen hitta på något mysigt själva för en stund. Att gå på bio blev valet. Men filmen vi fastnade för var Zootropolis. Den kunde vi inte gå på med gott samvete utan barnen, så det blev en biokväll för hela familjen i stället :D En lyckad sådan för den del. Jag brukar inte ens gilla barnfilm eller animerat, men den här filmen ger mer känslan av spelfilm och den är SÅ charmig. Dessutom är den riktig tänkvärd.
  • Deadpool är definitivt mindre barnvänlig. Det blev Storebrors första 15-årsfilm på bio och tillsammans med oss gick också 18-årige kusinen. Kul att ungdomarna ville gå med mig :) Det här är en film med ocensurerade och brutala våldsscener där det visas mer än vad man vill se. Men samtidigt – filmen är en fullträff till komedi! Både sofistikerat, lågt och fyndigt – en blandning där Mr Dead Pool plötsligt pausar filmen för att prata direkt med publiken på ett lyckat vis. Det här borde inte vara en film för mig, men jag gillade den redan från första reklamvisningen. Lyssna lite extra på musiken förresten om du ser filmen.
  • Suffragette. På Internationella kvinnodagen såg jag passande nog den här filmen som alla borde se som historielektion och tankeställare om inte annat. Visst finns det fortfarande förbättringspotential vad gäller jämlikhet, men vi ska inte glömma vilka extrema framsteg som trots allt gjort. Vi kan ta avstamp i de positiva förbättringarna, istället för att klaga på vad som känns orättvist.
Undrar vilken nästa film på bio blir för mig? 8)

Kvinnor ska hållas inne

150101-Kopia-smalDagens snackis i min lilla stad är polisområdeschefens uppmaning: ”Just nu rekommenderar vi framför allt kvinnor som rör sig ute sent på nätterna att helst inte göra det utan ordna skjuts …”.

Okej, alla män – se till att låsa in era fruar/kvinnliga sambos/döttrar så att vi inte råkar illa ut! Och om vi vill röra oss ute sent på nätterna (nåde oss) – se då till att hämta oss med bil så att vi är under full kontroll från dörr till dörr. Tja, så kan uppmaningen tolkas.
(Eller så kan den ses som omtanke, eller reaktion mot tidigare kritik mot för sen information till allmänheten.)

Motreaktionen lät inte vänta på sig. Inte konstigt, i den här frågan går det inte att låta bli att beröras. Plötsligt svämmar alla sociala media över av män som vill hjälpa till att eskortera kvinnor utan kostnad, allt för att inte någon ska råka illa ut. Nattvandrare mobiliserar sig och olika event planeras för att få mer aktivitet på stan på kvällen.

Just nu skrämmer mig de här motrörelserna lika mycket som den ursprungliga varningen. Jag tror ändå att allt är av omtanke och beundrar engagemanget, men för mig känns det fel. Jag kommer inte känna mig tryggare när ”medborgargardet” rycker ut. För mot jämställdhet, jämlikhet och ökad respekt mot alla andra (hon/han/hen/barn/vuxen/gammal) ska vi kämpa tillsammans! Inte i olika grupperingar mot varandra… Där växer min oro.

Dagens otäckaste var ändå när jag gick (ensam) hem från bion. (Ska jag ursäkta mig med att det var kväll, inte sen kväll…?) En man hade oturen att hamna bakom mig, på väg åt samma håll. Jag noterade att någon gick strax bakom mig, men reagerade inte egentligen förrän han gick iväg och fortsatte sin promenad vidare på trottoaren på andra sidan.

Vad är detta?! I den situationen skämdes jag.

  • Varje människa ska trygg kunna gå på stadens gator oavsett tid på dygnet (och oavsett klädval för den del).
  • Varje människa ska kunna röra sig fritt utan att känna sig som en misstänkt förövare!

Mot detta måste vi arbeta vidare. Tillsammans!

Lockvara till födelsedagen

Lindex Shop Online - Finstickad tröja
Lånad bild med tillstånd, bild från Lindex Shop Online.

Den här kortärmade tröjan såg jag redan på Instagram att den hade potential. På bästa plats precis innanför dörren i butiken ropade den sen på mig för att bli provad. Och visst var den bra, mestadels i behaglig viskos.

Kvalitén känns trevlig, samtidigt brukar ju varhusens kläder ofta slitas fort. Men man vet inte, ibland är ju en del plagg lockvaror som håller sig riktigt bra, som en slags ”bevis” för att kedjan faktiskt kan leverera. Jag får hålla tummarna för ärmlängden är den absolut bästa! Kul när det är ordentligt med färg också.

Nya tröjan var extra kul att ha på då min syster fyllde år. Jag bakade en kladdkaka och tog med så var vi där och fikade på kvällen tills alla barn behövde gå och lägga sig :)

I övrigt har dagen mest ägnats åt att träna (både hiit och spinning), plantera om krukväxterna i vardagsrummet och resten av tiden har jag mest slöat. Skönt med sportlovssemester.

Sportlovet har börjat!

untitled1
Hotellfrukost! Favoriten äggröra med frön, nötter och goda tillbehör. Dessutom apelsinjuice och Brunkullans röda te med citron och honung.

Sportlovet är här! Skönt för barnen att vara lediga en hel vecka.

Lovet fick börja med att jag, Storebror och kusinen 18-år gick på film. Lite spännande då det var Storebrors första 15-årsfilm på bio. Tack och lov att vi ordnade med leg för flera år sedan – tips till er som inte har ordnat legitimation till barnen – dra inte ut på det utan ordna det nu på en gång till veckan.

Vi såg Deadpool som jag velat se enda sen jag såg reklamen för flera månader sedan. Kul att jag fick med grabbarna som sällskap :D En galen film med bra musik, men samtidigt ovanligt ocensurerade våldsscener.

Lördag och söndag har vi mest pysslat hemma, bland annat har vi dammtorkat alla bokhyllor och böcker. Skönt att landa lite efter att ha varit i fjällen senaste två helgerna. Lördag kväll blev det förstås Mello – jag och Mellanbror tycker faktiskt att rätt låtar gick vidare till finalen.

Söndag morgon åt jag och mannen frukost på hotell – härligt med sån lyx redan på morgonen. :)

Söndag eftermiddag hade vi besök av en bekant till min man och besökaren hade också med ett litet barn, Storebror hade sin bästa vän på besök mest hela dagen, och Lillasyster var och lekte hos sin kusin innan det var dags för dansskola.

Imorgon är fyra av fem bara lediga! Sköna tider! :)

Vägen mot Bålberget

untitledEn bok om hur vi människor följer den tiden vi lever i. Att vi kanske inte alls var mer toleranta förr, utan att det svänger fram och tillbaka beroende på vilket samhälle vi befinner oss i. Hur moralen ändras och hur starka auktoriteter får makt visar sig också i boken.

”Tidens tro drabbar människan” står det på minnesstenen för verklighetens Häxberget i Kramfors. Här brändes ett 70-tal kvinnor 1675, det vill säga 300 år innan jag föddes. Det är Sveriges största dokumenterade massavrättning i fredstid och en femtedel av kvinnorna i området Torsåker/Dal/Ytterlännäs miste livet. Vägen mot Bålberget tar fasta i denna händelse, men utspelar sig i flera tidsepoker som väver in i varandra.

Utöver den skickliga historiska  summeringen använder Söderlind ett elegant språk i boken. Framför allt tycker jag att hon gör det bra som skriver på olika vis beroende på vilken tidsperiod berättelsen utspelar sig i.

Det är inte bara häxjakten som smärtar under läsandet, utan här finns incest, misshandel, hög barndödlighet och svält på grund av fattigdom och missväxt. Samtidigt finns där även kärlek och en oerhörd vilja att hjälpa andra både i de delar som utspelar sig på 1600-talet och i nyare tider. Trots hemskheterna som utspelar sig skiner en värme igenom som gör läsningen till en trevlig upplevelse.

A valde boken utifrån att hon hade hört författaren som sommarpratare vilket resulterade i att hon nu tycker att boken kanske är Minsta bokklubbens bästa bok. Se till att orka igenom ett par kapitel i boken så är du fast sen!

Efter att jag läst ut boken lyssnade jag också på radioprogrammet och fick fler aspekter kring berättelsen. Bland annat resonerar Söderlind kring att sanningen kan se ut på olika vis, och att den sanning vi berättar kanske är den vi tror ska hjälpa en annan person bäst. Hon jämför sitt författarskap med att forska och hur historien växer fram allt mer utifrån en hypotes som ska bekräftas eller visa sig vara fel. Söderlind, andra generationens flykting, pratar också om att vi idag i Sverige lever i en illusion av en ständig fred, att kriget kommer förr eller senare är det vi snarare borde vara säkra på. Tankeväckande!

Vägen mot Bålberget, Therése Söderlind.