Slicka på gjutjärnspanna

DSC_1221

En kollega till mig föreslog att jag borde äta en gjutjärnspanna. Kanske vore det en lösning. Jag har nämligen fått en förklaring till att jag är så fullständigt slut. Det är inte bara psykisk trötthet pga allt som händer runt omkring mig, utan jag har järnbristanemi.

Jag tyckte att jag reagerade ovanligt hårt på allting, men inte konstigt att jag inte orkar när förklaringen både är kroppslig och mental. Mina järndepåer är i princip obefintliga och ‘knappt mätbara’. Det förklarar också min höga puls och varför min kondition nästan blivit sämre trots träning, till och med promenader har varit jobbigt. Jag slapp järndropp, men en stor dos järntabletter och samtidigt mental vila ska nog få mig fylld med energi igen! :)

Järnvärde och blodvärde är olika saker. På blodgivningen mäts bara blodvärdet och det har legat lågt, men inte för lågt, därför har min järnbrist inte upptäckts förrän nu trots att den uppstått under lång tid.

Djävulskyssen

untitled

Även om jag läser en hel del böcker nu har jag inte läst Djävulskyssen i dagarna, utan den har legat obloggad ett bra tag. Unni Lindell är fortfarande en av mina favoritförfattare. Norsk deckare av högsta klass. Den här boken är skrämmande och spännande. Det är en klassisk deckare samtidigt som den bjuder på starka personporträtt. Och självklart är mördaren absolut inte den det verkar vara :)

Sjukskriven på heltid en period till. Inte det jag vill, men tyvärr inte ett val just nu. Jag måste hinna landa för att orka vidare. ”Hjälp först dig själv innan du kan hjälpa andra”, som instruktionerna på flygplanen brukar vara.

Unni Lindell, Djävulskyssen.
Tidigare läst av samma författare:
Mörkermannen, Ormbäraren, Rödluvan, Drömfångaren, Sorgmantel, Nattsystern, Orkestergraven, Honungsfällan  och Sockerdöden.
Dessutom Esmeralda (suverän barnbok). Unni Lindell & Fredrik Skvalan. Mystiska Milla och spökskolan. Mystiska Milla och sjustjärnan.

 

The you way

DSC_1162

Klarade av att jobba en halv dag till. Hela tiden gick åt att arbeta med anbudsvärdering i en offentlig upphandling. Intressant! Men lite jobbigt att sitta på möte och fokusera.

Lättbläddrad läsning är skönt i kombination med vila. Magasinet The you way som delas ut på H&M bjuder på en oväntat bra överblick från säsongens modevisningar.  Men framför allt innehåller den intervjuer med bloggare och tips kring både mode och inredning. Nästa nummer dyker upp sista veckan i augusti.

The you way har också en samlingssida med e-handel för betydande märken inom mode. Dock föredrar jag att köpa kläder direkt i butik. Eller sy själv för den del :)

The you way. Trend vår/sommar 2016.

Långt borta från Nifelheim

DSC_1247Idag har jag jobbat halvtid. Och gjort middag. Jag fixade det. Men mer än så hade inte fungerat :( Får se hur jag kommer att må efter resten av veckan.

En fördel med att vara hemma mer är, förutom vilan, att kunna läsa. Majgull Axelsson är verkligen en skicklig författare, annat går inte att säga. Den här debutboken är en detaljerad skildring av utanförskap, kulturkrockar och familjerelationer. Huvudpersonen Cecilia har förträngt händelser från sin barndom och hemska saker som hände henne i främmande länder, men i samband med hennes mors död kommer fler och fler minnen fram.

Jag beundrar språket, personporträtt och miljöbeskrivningar. Men – var ändå en utmaning för mig då det här tyvärr inte är min typ av bok.

Majgull Axelsson, Långt bort från Niefelheim. Tidigare läst av samma författare: Jag heter inte Miriam.

Paus och vila

bed2Min gamla docksäng med en docka från mormor och en från farmor. Trasmatta vävd av min mamma.

Jag befinner mig i en mindre kollaps och måste pausa och vila om jag ska orka resa mig igen. Den här veckan har jag på mig, sen ska jag upp på halvtid tre veckor innan tempot ska vara tillbaka. Lagom till värsta pollendagarna troligast… Tanken är att det ska fungera, men just nu känner jag mest att jag bokstavligen skulle kunna sova eller ligga i soffan och tomt stirra i taket i ett halvår eller så…

Så, vad är felet? Nej, det är inget fel på mig. Men även om jag klarar ”många bollar i luften”, och rent av oftast mår bra av det, finns det gränser. När första allergitröttheten letade sig fram och jag fick obefintligt med uppdrag på arbetet samtidigt – då svämmade det över samtidigt som jag kunde slappna av och därmed känna efter

Några av alla saker som känns övermäktigt för tillfället är tre släktingar med cancer, varav en är nära och en av de andra går mot slutet. Ett av barnen är i slutet av pågående adhd-utredning. En av de andra har ju redan diagnos och behöver extra stöd hemma. Till detta vanliga vardagssaker som för alla. Jag klarar mycket, men just nu skriker hela jag efter ensam och obokad tid. Att vara ensam för återhämtning är en så viktig sak för mig, men nästan omöjlig att få till hemma. Inte ens när jag är sjukskriven blir det någon längre stund. Det är bara mellan de andra går till jobb/skola och tills mannen kommer hem på lunch. Sen kommer Lillasyster hem från skolan. Det är märkligt att kunna vara hemma en hel dag, ha kanske ett enda uppdrag på dagen (idag göra köttbullar) och ändå känna att jag kanske inte orkar :(

Idag känns det obegripligt hur jag har klarat av att både jobba och göra det som ska göras hemma när jag nu inte ens klarar det minsta. Eller snarare är det ju det som är problemet, jag har orkat att jobba, men faktiskt inte fixat resten ens på grundläggande nivå på väldigt länge.

Kämpa på… 

 

Naprapat som belöning

Isön9_l

Jag gillar att ge mig själv belöningar eller göra saker bara för att jag är ”värd det”. Under en längre period tänkte jag gå till naprapat, sjukgymnast eller liknande för att få en genomgång av min kropp. Till sist kom jag iväg och det blev just till en naprapat för första gången.

Mitt huvudsakliga syfte var att få veta om naprapaten såg några direkta problem eller fel på min kropp. Jag har dålig kroppsuppfattning så det är svårt att alls kunna bedöma detta. Här är vad naprapaten berättade om mig:

  • Inga konstiga saker upptäcktes, ingen snedhet eller felbelastning.
  • Bekräftelse att min baksida av låren är korta. Inte så att det är något problem hur som helst. En förklaring till att de ofta känns hårda kan vara att jag kör spinning en hel del (cykling är tydligen en vanligt orsak till detta) och att jag däremellan kör Bodypump. Inte för att Bodypumpen gör musklerna där kortare, men de hinner inte gå i vila ordentligt mellan passen. Det jag kan göra för att låren ska må bra är givet att stretcha lite extra i de musklerna.
  • Skuldrorna var lite stela. Det måste vara vanligt tänker jag.
  • Jag har bra rörlighet generellt.
  • Bäckenet är något framåtlutat. Typiskt när man sitter mycket på arbetet. Det kändes lite surt med den kommentaren nu när jag stått och arbetat på arbetet under de tre åren och de sista två helt utan stol. Men samtidigt känns det skönt att jag tydligen själv insåg behovet av åtgärden redan innan det blev så ”inne” att stå och jobba. Och tydligen är det klart motiverat. Ett tips som jag fick med mig var att gå på fler core-pass och det har jag redan börjat göra verklighet av.  Det är pass som verkligen känns nyttiga på många vis. Att min höft knakar i vissa övningar var däremot inga som helst problem. Det var skönt att få veta.

Naprapaten tryckte till bröstryggen och blev själv förvånad av hur pass lite det knakade i mig. Men det som jag blev imponerad av var inte den naprapatiska behandlingen utan akupunkturen som jag fick i baksida lår och axlar. Nästan en vecka senare hade jag fortfarande mjukare, längre och mer avslappnade ben än på väldigt länge. Det skulle vara spännande att gå på mer akupunktur och kanske även till en sjukgymnast för att lära känna min kropp mer, men det får bli en senare belöning i så fall :)

Tant Koftas klänning

untitled
Jag i Tant Koftas klänning. Suddig mobilbild tagen av Lillasyster…

Det är något underligt med det där lilla sista… Den här klänningen har varit klar länge, så när som på en ärm. Jag fäste till och med alla trådar allt eftersom. Ändå blev klänningen liggande innan jag gjorde klart den helt. Men nu så!

Förrförra sommaren stickade jag en kortärmad kofta enligt samma mönster (”Tant Koftas-uppifrån-och-ner”) och lärde mig många saker som jag nu inte behövde strula med på klänningen. Det enda som inte blev bra var avslut på ärmar och nedtill där jag hade tänkt mig en rullkant. Det blev inte lyckat så jag gjorde om till ribbstickad kant istället.

Den här klänningen blir nog använd en del. Jag gillar färgen, garnkvalitén och passformen också även om varken den valda ärmlängden eller raglanärm egentligen är det mest smickrande för min kropp.

Mönster: Kofta ”uppifrån och ner”. Tant Kofta/Lotta Blom.
Material: Schachenmayr Merino extrafine 85, färg 000277

Godkänt och klart!

Skärmklipp
Jag tänkte deklarera så fort det var möjligt och gick in på Skatteverkets e-tjänst Inkomstdeklaration 1 direkt för att se den preliminära skatteuträkningen och därefter deklarera. Men där blev det paus. Jag skulle bara gå och hämta mina kontrolluppgifter… Det tog visst flera veckor :D
Men nu är det gjort, deklarationen är klar och jag valde Skatteverkets mobilapp för att skicka in min deklaration. Svårt att inte bli påmind om deklarationen nu när Skatteverket varit ordentligt i fokus i pressen…
Lite kuriosa
  • Skatteverkets broschyr Dags att deklarera har funnits sedan 1972 och har vid det här laget krympt från 32 till 8 sidor.
  • I år skickar Skatteverket ut 7 807 983 deklarationer. 7 494 519  på papper och 313 464 via Mina meddelanden.
  • Senast den 15 april ska alla ha fått sina deklarationsblanketter, som vanligt ska deklarationerna vara inlämnade senast 2 maj.
  • Utnyttja möjligheten att kontakta Skatteupplysningen vid eventuella funderingar:  0771-567 567. Jag har fått bra svar och professionellt bemötande den vägen tidigare.
  • Skatteverket har lyft frågan om tyst godkännande istället för aktivt godkännande men någon lagändring är inte påbörjad. En anledning som tas upp varför tyst godkännande inte är på gång (än?) är att det skulle kunna ta bort känslan av allvar för sin deklaration och uppgifterna i den.

Vårvinterns sista dagar?

_MG_0418-kopiera_l

Är det sista dagarna på vårvintern vi ser nu? Är det dags för våren att ta över? Realistiskt  borde det bli några omtag med kyla och snö, men det går förstås inte att veta. Hur som helst hade vi ett fint födelsedagsfirande jag och pappa i helgen. Gemensamt fika med tårta ute på Andersön är en tradition vi lyckas hålla i liv regelbundet men inte varje år. Vi grillade också och barnen och lilla e:s hund lekte om vartannat.

_MG_0411-kopiera_l-2

I övrigt hade vi besök av goda vänner, en familj från Falun, i slutet av påsklovet och över helgen. Bland annat grillade vi ute (i en villaträdgård på klotgrill denna gång) och en annan dag åt vi pizza på Vezzo. Med personer från tre familjer blev det ett låångt bord :) Tyvärr var jag inte nöjd med service och bemötande den här gången, men oxfilépizzan var jättegod.

Idag är det födelsedagen, men det är inte så mycket extra förutom att jag nu har fina buketter med snittblommor ”överallt”! :) Och så gick jag och lämnade blod med två kollegor. Pappa lämnade också blod idag. Heja alla blodgivare!