Du går inte ensam

Andra semesterdagen, men sommarkänslan har funnits i veckor. Ett sommartecken är att lata sig och läsa böcker :)

DSC_2322

Du går inte ensam var som Jungstedts böcker alltid spännande. Jag får rysningar av när barn far illa, men deckarhistorien och person- och relationsbeskrivningarna ger mig det jag vill ha ut av en deckare även om det här inte är Jungstedts bästa bok.

Mari Jungstedt, Du går inte ensam.

Första semesterdagen (igår) ägnade jag mest åt att rensa och städa pojkarnas rum, putsa fönster och förbereda den gigantiska semesterpackningen.

DSC_2807

I övrigt har vi varit på Andersön ett par kvällar, både för att grilla och äta, och bara för att vila och bada. Invigningen av Storsjöcupen och ett besök på Exponorr har jag också bockat av. Lillasyster har varit på Jamtli flera gånger och varit ”barn för en dag”. Extra roligt då en kusin med kompisar sommarjobbar på torget där och Storebrors bästa kompis arbetar i fotoateljén.

Storebror och Mellanbror befinner sig för övrigt nu hos vänner i Falun. De ansluter ut på landet längre fram, men jag och Lillasyster är redan på väg, så nu blir det troligast extra glest med uppdateringar ett tag.

 

 

Mer om Umeå

Lite mer om Umeå då… :)

Strandpromenaden och parkerna runt om i centrala Umeå har utvecklats fint under de sista åren och olika delar blir klara allt eftersom. Jag blir imponerad av stadens stora satsning på detta och tänker att det är smart och kanske till och med kan löna sig. Det här är någonting som drar folk, startar diskussioner och lockar turister. Att kunna gå obehindrad en lång sträcka längs älven, utan avstängda avsnitt, ger möjlighet till fina promenader kring centrum och bidrar till en positiv känsla. Olika sorters sittplatser, växtplanteringar och konstverk gör upplevelsen än bättre.

DSC_2403

Skateparken Sparken är en av sköna platser att hänga på längs älven, en inspirerande plats för bland annat skateboard, kickbike och parkour.

DSC_2345

Dominerande precis vid strandpromenaden ligger kulturhuset Väven. Det här är ett hus som ger en futuristisk känsla och fasaden är klädd med vitt glas. Häftigt utvändigt och ambitiöst att samla ihop kulturverksamheter som bibliotek, scen, Folkets bio, Kvinnohistoriskt museum, utställningslokaler m.m. Tyvärr dog min entusiasm så fort jag kom in i byggnaden. Det är dåligt skyltat, fel möblerat för att ta sig mellan verksamheterna och känslan är murrig, inte alls den ljushet och rymd som jag hade förväntat mig. Utställningslokalen känns hopträngd och muséet passade inte heller mig. Strunta i Väven och gå istället vidare längs strandpromenaden till Bildmuseet är min rekommendation.

Jag bodde på Clarion Collection Hotel Uman. Rum och badrum var stora men inte det fräschaste jag bott på med heltäckningsmatta och omodern inredning. Helhetsintrycket i övrigt var kanon, läget är perfekt och här får besökaren ut mycket för pengarna. Förutom kvällstidning och frukost varje dag står det fruktskålar framme, kaffe/te är bara att hämta dygnet runt. På kvällen serveras en (något enklare) middag som ingår i hotellpriset, det serverades exempelvis kycklingspett och laxfilé under veckan som jag bodde där. Dagtid är det dessutom fritt fram att steka sig en våffla och förslagsvis äta den ute på den gulliga uteplatsen.

Bildmuseet

DSC_2360

Bildmuseet var det enskilt bästa besöksmålet jag var till i Umeå. Då hann jag visserligen inte till Västerbotten museet, jag får se en annan gång hur det eventuellt konkurrerar. Bildmuseet är en del av Umeå universitet och byggnaden är fantastisk och inspirerande i sig både på utsidan och invändigt. Det är en stor rymd, ett magiskt ljus och hänförande utsikt över Umeälven och stadens olika delar.

DSC_2361

Årets svenska bilderbok, 20 mars-28 augusti 2016
Utmärkelsen Snöbollen utses årligen vid Umeås internationella litteraturfestival, Littfest, och tilldelades från 2015-års publicering Joanna Hellgren (f. 1981) och Tove Pierrou (f. 1980) för boken Småkrypsboll. Det är en charmig bilderbok om hur fantasi och lek får plats kring en fotbollsplan, att stiga utanför det förväntade och hur känslan av prestationskrav kan bytas ut mot något viktigare. Ett urval av bilderna från boken finns på väggarna tillsammans med text. Det är gulligt i gammaldags stil och det är intressant att höra illustratören Joanna Hellgren berätta om sin arbetsprocess i en filminspelning som finns i anknytning till en soffa där det går bra att bläddra i den slutliga boken. Hellgren har illustrerat flera böcker tidigare och givit ut serieböcker i Frankrike, Pierrou är däremot debutant.

Saara Ekström, Alkemi, 12 juni-6 november 2016
En fotoutställning med oväntade inslag presenterar Saara Ekströms (f. 1965, Finland) första separatutställning i Sverige. Det ingår även ett par filminstallationer, varav en på storduk. Vardagliga saker som kompost, hår och tankar kring förändring som alkemi och förfall kommer till uttryck i hennes bilder. Utställningslokalen är utnyttjad på ett bra vis och jag fastnar för hur olika bilderna presenteras på olika väggar (foto i ram, filmduk, foto limmad på vägg m.m.).

DSC_2383

Charles och Ray Eames, 17 april-4 september 2016
För mig och många andra är namnet Eames synonymt med stolar. Men faktum är att Eames var ett rakt igenom kreativt par som fortsätter fascinera ju mer man lär om dem. Ray (1912-1988) var ursprungligen konstnär och Charles (1907-1978) arkitekt, men de rörde sig båda genom alla tänkbara kreativa områden. De träffades när Ray var student på  en konsthögskola där Charles arbetade. Charles skilde sig från sin första fru varefter Ray och Charles kreativa liv tillsammans tog vid. Paret designade möbler, sitt eget hem som till stor del skapades via återvinning, tog fram utbildningsfilm, gjorde tygmönster, experimenterade med formpressad plywood, arbetade med grafisk design, fotograferade, utvecklade i formgjuten plast, med datorteknik o.s.v… Utställningen sträcker sig över flera våningar av muséet  och visar delar av skaparnas bredd. Även exempelvis privata brev går i samma stil, jag får en känsla av aptit på livet från de här personerna, jag hoppas de var lika lekfulla och gick så pass ”utanför ramarna” som jag får för mig. Det är bilden av personerna som är det som fångar mig mest. Kommer du till Umeå innan utställningen är slut borde du verkligen prioritera ett besök!
 

Mellanbror fastnade totalt för Powers of ten (1968 och 1977), en video som visar tioptensens matematiska princip och storleken från människans insida och ut i rymden. Det är tydligt att paret Eames också var engagerade i undervisning och lärandefrågor, den här filmen är bara ett av många exempel på detta. Se filmen och känn världens mysterier!

Eames office, Los Angeles.