Insektor och stora krukor

dsc_0242 dsc_0241
Arne Gräns frisörsalong som utställningslokal. Höst på Drejeriet.

Det är rejäla krukor Stellan Anliot ställer ut på Drejeriet. Härligt att se materialet ta plats. Material finns även med på ett överraskande vis när Stellan Anliot bland annat använt sand och vedaska för att få fram sina strukturer.

Basic craft. Stellan Anliot. Drejeriet Keramik. 29 oktober-19 november 2016.

Lina Hedenljung bjöd på en kort men härlig utställning i häftig lokal. Utställningen bestod till stor del av insekter vilket bägge sönerna uppskattade. Jag fastnade för de grafiska och kantiga bilderna, nästan som mosaiker, och allra mest gillade jag tuschteckningarna som agerar förlaga till tavlorna.

Att måla artspecifika baggar på ett material som ekgolv tilltalade mig också. Plus för annorlunda snacks med lokal anknytning, saft för barn (och andra som inte ville ha alkoholfritt vin) och för ett av de bättre utställningshäften jag har sett på länge.

Bland bubblor och kryp. Linda Hedenljung. 29-30 oktober 2016, Arne Gräns frisör.

 

Akvareller ur tre teman

dsc_0213

Jag kan gissa att Lars Holms val att ta fram verk i form av skjortor har sin förklaring i hans bakgrund som kostymtecknare på teatern. Jag tittar på de akvarellmålade pappersskjortorna och börjar fundera om jag inte borde köpa in ett par riktiga skjortor att förvandla och använda. Sån inspiration gillar jag!

Förutom skjortorna visar Holm en bildserie med gigantiska ansikten där jag slås av konstnärens skicklighet. Dessutom finns en bildserie med små akvareller målade ute i naturen.  Genom att måla mitt i naturen hittar Holm intryck som han kan ta med i sitt fortsatta skapande. Jag kan uppleva naturen genom bilderna, hur känslan är fångad. Den här serien, Mitt landskap, visas för första gången på denna utställning.

Det som fångar mig allra mest är hur Holm har förändrat själva rummet i utställningslokalen. Diskret, men omvälvande, har han placerat två stora röda tavlor (från bildserien Resa) och rummet är ett helt annat!

Visste du att de som arbetar på utställningarna i Ahlbergshallen ofta är ideella representanter från Östersunds konstförening? Stöd dem gärna genom att bli medlem nästa år. Mer information på deras Facebooksida.

Akvareller ur tre teman. Lars Holm. 15-30 oktober 2016. Ahlbergshallen. Arr. Östersunds Konstklubb.

 

Sam Outlaw & Molly Parden

dsc_0240

Sam Outlaw med Molly Parden trollband publiken på Storsjöteatern. Det här är relativt nya artister i countrystilen och de spelar ofta på barer. Men de gör sig utmärkt på en sån här scen – de nådde ut till varje hörn av publiken. Molly Parden charmade alla och Sam Outlaw ägde scenen. (Outlaw är för övrigt ett släktnamn, inte ett påhittat artistnamn.) Ett par av låtarna där Molly Parden sjung med i duett nådde allra högsta betyg. Molly Parden hade för övrigt en egen solodel innan Outlaw kom upp på scen, en uppskattad finstämd stund.

Bröderna Johannes och Albin Söderlund (från Lumberjack & The Suits) agerade förband med bravur. Eftersom de har samma namn som mina söners mellannamn kommer jag framöver ha svårt att inte följa var deras musicerande :)

Sam Outlaw, Molly Parden, Johannes & Albin Söderlund. Storsjöteatern 28 oktober 2016. Arr: IF Popgeni.

Blodsbunden

dsc_4263

“Jag tycker om svenska böcker”, var min luddiga beskrivning när jag kom in på PocketShop på T-centralen tidigare i höst och var ute efter boktips. Expediten tittade granskande på mig och tog fram en bok som hon menade var en av de bästa hon läst. Tja, varför inte våga testa, tänkte jag och köpte en bok som jag inte hade hört talas om där författaren också var okänd för mig.

Jag rekommenderar gärna boken vidare. Den är ovanlig, spännande, hemsk, men också fin och mystisk. Efteråt står jag kvar med frågetecknet om vad som kan vara verklighet eller fantasi i boken?

Vad är egentligen fantasi och vad är upplevd verklighet?Blodsbunden, Augustin Erba.

Checklista tiden fram till jul

_mg_3954

Det här är saker jag  vill ha med mig inför resten av hösten:

  • Upprätthålla min plan för mer ensamtid.
    • Göra det bästa av en ensam dag i Stockholm senare i höst.
  • Hoppa i färgglada, prassliga höstlöv (innan de försvinner, i helgen kom det snö).
  • Fortsätta att skapa och sy.
    • Besöka stickcafé minst två gånger till.
  • Göra en av de fyra/fem familjefotoböcker jag har planerat.
  • Ta med mig barnen till Jamtli, inne på muséet (kom ihåg att det är fri entré  just nu).
  • Dricka te och tända ljus.
  • Pyssla inför jul (kanske inte riktigt än).

Lille prinsen

dsc_4477

För ett par veckor sen såg jag och min syster Lille Prinsen med ett gäng barn (6-15 år) på genuina Bio Regina. Min syster känner starkt för den berättelsen så det var extra roligt att hon kom med. Kanske var filmen något svår för en sexåring, eller åtminstone onödigt lång, men alla som var med verkade nöjda med upplevelsen.

Jag tycker att manusförfattarna hade gjort ett bra upplägg. Istället för att göra en film av boken har de gjort en film om en flicka som läser – och upplever – boken! Olika miljöer i filmen framställs med olika teknik. Några i modern animation, några med känsla av teckning och collage.

På sätt och vis saknar jag Bio Reginas gamla lokaler, men de nya bjuder på fin känsla de med. Passa på att köpa rättvisemärkt godis! För här finns ett föredömligt utbud vad gäller både filmer och snacks.

Kändisar och krisberedskap

dsc_4379
Ännu en bild från fina Hotel Pigalle.

Jansson, Kerjel & Wilderäng
En av de aktiviteter jag såg fram emot mest privat på Bokmässan var ett författarsamtal med Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng och Andreas Ekström (journalist/moderator). Det blev också så bra som jag hade hoppats på.

Samtalet hade utgångspunkt i att förstå vår samtid via skönlitteratur. Författarna tror att intresset nu för dytopiska böcker kan ha sin förklaring i att döva ett dåligt samvetet för att vi har det så bra, eller för att hantera oro och en osäkerhet som gör att scenarier målas upp. Karjel menar att magkänslan är att det som är bra kan gå oss förlorat.

Alla tre författarna visade på att Sverige saknar krisberedskap. Jansson jämför med Finland som enligt henne har möjlighet att ta hand om sina medborgare ett helt år vid kris. Hon tycker att det är ett pedagogiskt problem i Sverige att ingen vill tala om detta och föra ut det. Politiken struntar i frågan om beredskap, sa Karjel, då det skulle innebära jobbiga beslut och kostnader. Wilderäng menade att all information är bättre än ingen – det är bättre att veta att “Sverige inte har någon mat och beredskap”, än att det går rykten.

Karjel berättade om sin fascination över hur viktig kommunikationen är, och hur bra exempel mobiltelefonerna kan fungera även då utbildning och vård är utslaget, och tar upp Somalia, Krim, Ukraina och Syrien som exempel. Wilderäng menar att nya samhällen alltid uppstår efter en kris utifrån driften att organisera oss och att kommunicera.

En diskussion följde kring mediaflöde, desinformation och korta nyheter anpassade till Twitter. Slutligen frågade Andreas Ekström vad de tre författarna skulle göra om de fick obegränsat med pengar till en aktivitet för att förbättra? Wilderäng och Jansson skulle väja att bygga upp försvaret med totalförsvarsplikt och lager. Karjel vill bygga upp ett starkare oberoende där Sverige använder inhemska resurser.

När jag pratade med Wilderäng efter panelsamtalet berättade jag att jag och Mellanbror läser böckerna bägge två. Wilderäng sa då att han har en idé om att kanske skriva om ett liknande scenario som i Stjärnfall-triologin, men ur en ungdoms perspektiv, när föräldrarna aldrig kommer hem från arbetet. Blir den boken av kommer jag och Mellanbror läsa den direkt!
Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng, Andreas Ekström
Bokmässan Göteborg 2016.

dsc_4240
Elin Olofsson, författare, och Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare Jämtland/Härjedalen i Norrskensmontern.

Elin Olofsson
Jag tog mig äntligen för att ta kontakt med jämtländska Elin Olofsson på Bokmässan. Jag följer henne digitalt sedan länge, men för mig som introvert kostar det alltid att ta det där steget. Elin signerade böcker utifrån att hon blev utsedd till trea i Årets bok (Bonniersbokklubbar) efter Martina Haag och Jojo Moyes (stort!). Dessutom pratade hon i den så kallade Norrskensmontern. Det var en nyhet på Bokmässan i år med tanken att samla ihop och marknadsföra författare från Jämtland/Härjedalen, Västerbotten, Västernorrland och Norrbotten.

Efter att ha tagit kontakt med Olofsson blev jag inspirerad till kontakt och letade efter Anna Lissjanis som jag också har följt digitalt under lång tid, men jag var lite för sent ute tyvärr.

Bodil Jönssons tio tankar om arbete
Göteborgs Posten (GP) hade bland de mest intressanta föreläsningarna/samtalen på Bokmässan. Hade jag varit på Bokmässan enbart privat hade jag försökt hänga där en stor del av tiden. En av dem som jag ändå fick möjlighet att lyssna på var Bodil Jönsson, i ett samtal kring hennes senaste bok, Tio tankar om arbete. Jag har inte hunnit läsa boken än men det var intressant att ta del av några av hennes tankar kring arbetstid, arbetsfokus, mänsklig tillväxt, tidsplånbok, tro på framtiden, ställtid och lagomarbete. Hennes tanke kring rättvisa tilltalade mig – “solidaritet är att möjliggöra att vi kan vara så olika som möjligt och leva bra liv”.

Utmanande frågor

_mg_3939
Höst med halvvantar som mamma stickat till mig.

Jag har fått elva frågor ställda till mig från Pippilula. Tack! Jag väljer att inte skicka vidare denna gång, men nedan kommer svaren. Någon kan det roa :D

2. Om du fick välja precis vilket resmål som helst, vart skulle du åka?
Varberg (Bockstensmannen) och Estland (igen) står på min reselista sedan länge. Men egentligen är det Jämtlandsfjällen (inkl. stugan på landet) och Stockholm som jag gillar mest och aldrig blir mätt på.

3. Har du gjort något du skäms riktigt mycket över och som du kan dela här?
Det är sällan jag skäms över saker jag gör. Jag oroar mig mest för saker innan de sker.

4. Vilken är din favoritskådespelare och -skådespelerska?
Jakob Eklund (Johan Falk) givet. Och möjligen Jennifer Lawrence (främst i Du gör mig galen).

5. Om du fick chansen att träffa vem du vill i hela världen, vem skulle det vara och vad skulle du helst vilja fråga den personen?
Som jag har funderat på den här frågan! Jag kommer inte på en enda känd person som jag har något behov av att träffa. Jag umgås helst med den familj/släkt/nära vänner som jag redan har. Men jag skulle vilja att Kalle Zackari Wahlström hälsade på i vår stuga, inte för att träffa mig  utan för att umgås med min svåger, jag tror att de skulle trivas ihop.

6. Vilken musik lyssnar du helst på?
Topplistor är det jag lyssnar på mest… Techno och klassisk hårdrock annars.

7. Om du fick byta kön ett dygn, vad skulle du göra under det dygnet?
Jag kan inte komma på något som jag skulle vilja göra som man som jag inte redan kan göra som kvinna.

8. Tror du att vi kommer hitta liv i universum snart?
Jorden ligger ju i universum ;)

9. Om du fick välja ett yrke, vilket som helst, som du skulle jobba med resten av livet, vilket yrke skulle det vara?
Författare/skribent. Leta och sammanställa fakta och skriva ihop det både skönlitterärt och i faktaform. Gärna med egna bilder till.

10. Vad är det viktigaste som måste finnas på ditt julbord?
Katrinplommon…!

11. Har du något favoritcitat och  i så fall vilket?
Det är bättre att fråga och verka dum, än att inte fråga och förbli dum. (Det är väl därför jag ifrågasätter och verkar så dum hela tiden :P )

Och till sist första frågan. För att svaret var så långt.

1. Hur ser en vanlig dag ut för dig? (vardag tolkar jag det som)

5.25 Väckarklockan ringer (eller snarare vibrerar, använder inte ljud alls på mobilen förutom musik i hörlurar). Oftast kliver jag upp ganska direkt, annars snoozar jag 1-max 2 gånger à 5 minuter. Kollar sociala media, duschar, äter fil och flingor alternativt havregrynsgröt med lingonsylt. 6.20 försöker väcka barnen så smått och säger hejdå till dem och mannen. 6.30/7 – kommer till jobbet. (Alternativt går till träningen 6.05, men nu är morgonpassen flyttade till nya gymmet så den vanan är förstörd.) Jobbar… 11.30 Går hem på lunchen och äter med min man (alternativt tränar). Slutar jobbet vid 15.30/17 beroende på när jag började, längden på lunchen, och hur mycket jag har på jobbet. Fixar mat, förbereder barn (och ibland mig själv) för träning. Plockar ihop, pluggar eller gör något annat med barn, tar fram kläder och det jag behöver till nästa dag (alltid kvällen innan för att inte väck övriga för tidigt nästa dag), försöker hinna och orka läsa/pyssla/skriva/något annat eget. Det är svårt då jag är så kvällstrött. Sist försöker jag ev. dricka te, sticka och se nån dokumentär/film/tv-serie eller på annat vis umgås med mannen. Går och lägger mig nån gång 21.30/22.15, kollar sociala media, ev. läser något men somnar fort (jag har alltid lätt att somna). Sover.

Supergala för stans nya gym

dsc_0126
Stans nya gym.

Idag öppnar stans nya gymSportsgym Storsjö strand. Men redan i lördags var det supergala och öppet hus. Lokalen är SÅ häftig, framför allt delarna för styrketräning och crossfit. Entrén, storleken och kringutrymmen som föreläsningssalar imponerar också. Sämre är att spinningsalen känns trång och ligger i en glasbur(!?), löpbanden har ingen utsikt (men man ser dem som går in i gymmet), omklädningsrummen är trånga(!, men skåpen rymligare än i gamla gymmet), men framför allt tycker jag det är obegripligt hur ett helt nybyggt gym inte erbjuder ett par enskilda omklädningsrum.

Det var massor av medlemmar och andra som passade på att besöka nya gymmet under lördagen. Stämningen var härlig (men lite för högljudd för att höra instruktörerna). Jag hade tänkt att gå all in, men tyvärr började jag känna mig förkyld från i fredags kväll, så jag tar det försiktigt. En givande föreläsning om energi och prestation, en workshop i clean & jerk (stöt) och nyheten TRX-pass blev det bara till sist.

Jag förstår att Sportsgym flyttar de flesta av sina gruppträningspass hit – det här en träningslekplats (i positiv mening). Men jag är personligen förtvivlad över att de flesta gruppassen flyttar från city, framför allt att min favorit, morgonpassen, försvinner. Skillnaden från att gå några minuter till träningen, till att gå 20 minuter eller ta bilen, gör att det är sluttränat på morgonpass för mig :( I gengäld kan något lördagspass funka, det var länge sedan såna fanns på city.

Efter träningsdagen gick jag och tre till hem till mig för drinkar och make up med min kusin som hade med sig en massa saker att testa. Sen blev det medlemsfest på Allstar för Sportsgym. Himla trevligt och god buffé med efterrätt, även välkomstdrink och dryck till maten ingick. Lite extra kul att se alla träningskändisar och ledare i annat än träningskläder :D

Ågren + Larsson

_mg_3951
Höstpromenad till två olika konstutställningar.

Magnus Larsson
Det här är en utställning som jag tror en hel del rynkar på näsan åt.  Är det här konst? Gamla rostiga takbitar? Möbler hopasatta av skräpträ? För mig är det här en utställning av bästa sort – eftersom när jag besöker den längtar jag efter att gå hem och skapa själv. Ren inspiration!
Reception, Magnus Larsson. Ahlbergshallen. 24 september-9 oktober 2016.

Oljekvarnen
Olof Ågren. Oljekvarnen, 1937.  Oljemålning på duk. Pressbild, Jamtli.

Olof Ågren
Att gå på konstutställning med Mellanbror är så givande. Han är van, duktig och har många idéer och synpunkter. I utställningen den här utställningen resonerade han kring den röda tråden i bilderna och vad Ågren var för person. ”Han måste ha gillat resor, eller idén om resor.”, menar Mellanbror, ”Han verkade också vara glad, eller ivarjefall skämtade han i sina tavlor.”.

Själv gillade jag allra mest Kurt Skoogs film om konstnären (kort version visas i utställningen). Här hamnar bilderna i ett större sammanhang och han bakom verken blir mer en verklig person för mig. Mellanbror tyckte det var intressant med Kåre Henrikssons tolkning av Ågren.
Olof Ågren – ett konstnärsskap. Jamtil. 17 september 2016-29 januari 2017.

 

Bokens dag

dsc_0112
Personlig bild och signatur från favoriten Johan Egerkrans.

Igår hölls Bokens dag för tredje gången i Östersund. Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare, var moderator och får till intressanta samtal. I pausen berättade hon för mig att hon tycker att uppgiften är rolig och det märks ju :) I år hade pausen förlängts så att besökarna skulle få mer tid att handla och få böcker signerade. Den tiden är en viktig del av en sån här kväll. Däremot fungerade logistiken kring fikat mindre bra och det tog slut på både det ena och det andra.

Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson berättade att hon inte har slutat ett intressant arbete för att skriva vilket folk tror, hennes jobb var inte intressant… Inte heller började hon skriva sent, utan hon har skrivit sen hon var sju år och varit djupt utrikespolitiskt intresserad sen hon var tio. Kvällens mest givande påstående var att “om du skriver – då är du författare!”, hon menade inte att det är antal publicerade böcker o.s.v. som avgör, är man en skrivande person så är man det. I pausen tyckte jag först synd om Kristina Ohlsson för att det inte blev någon signeringskö att tala om. Sen kom jag på att det förstås beror på att så många redan läst hennes böcker! Så även jag. Jag pratade med Kristina och berättade att min läsvana tonåring tycker att Glasbarnen är nästan för läskig trots att han även läst Stephen King. Jag tror att hon tog det som väldigt fin kritik ;) Kristina Ohlsson vill nämligen gärna få läsaren att “mysa” av rädsla i fantasi. Läskigast av allt tycker hon är när “det hade kunnat hända mig”. Därför är hennes nya bok, Det magiska hjärtat, den första boken med delvis egenupplevt innehåll då hon hade två medfödda hjärtfel.

Catharina Ingelman-Sundberg
Efter att ha arbetat som marinekolog och forskare och skrivit många böcker bestämde sig Catharina Ingelman-Sundberg för att skriva en bästsäljare i feelgood-genren. Ovanligt att gå ut med att hon skrev så medvetet kommersiellt, och hon lyckades bra. Pensionsärsligan är utgiven i över 40 länder på 28 språk. Catharina Ingelman-Sundberg är fascinerad över hur de går hem i länder som till och med krigar mot varandra och att det finns läsare i alla åldrar. Jag har däremot inte läs något av henne än. Det jag fastnade mest för i samtalet var hur hon berättade om hur busig och experimenterande hon är och alltid har varit!

Johan Egerkrans
Min favorit för kvällen, Johan Egerkrans gav mig känslan av att han lika gärna kunnat vara nån i min bekantskapskrets bland övriga nördar. Så cool person (annars hade han förstås inte heller kunnat passa in bland mina kompisar). Redan på Bokmässan var jag inne på att köpa en bok av Johan Egerkrans men det var så lång kö där inne i nya Fantasigränd. Den här gången hann jag i princip hamna först i kö, så värt då Johan Egerkrans inte bara signerar, utan även ritar i böckerna men då är han också illustratör i första hand. Redan i 15-årsålder blev han löpande publicerad som tecknare. Sen har han bland annat arbetat som konceptillustratör för datorspel. Egerkrans nyaste bok handlar om Nordiska gudar där han framhäver Loke och Freja som favoriter, Loke som normöverskridande och Freja som stark och betydelsefull. Han har försökt hålla sig så nära originalet (Eddan) och anpassar inte direkt efter huvudsakliga målgruppen på 9-12 år utan tänker att de som är intresserade kommer att klara läsningen, att det kan vara ett sätt att bli duktigare. Även i sina pekböcker siktar Johan Egerkrans högt med citat i första hand riktade mot den vuxna läsaren. Nästa bok handlar om dinosaurier, den kommer  i februari och kommer även i form av en utställning på Rum för barn i Kulturhuset. Efter det är det dags för nästa större projekt, en bok i samma stil som Nordens gudar, men om “de odödliga”, t.ex. vampyrer.  Johan Egerkrans är också rollspelare och han har även illustrerat populära legenden om Tann.

Ander Roslund & Börge Hellström
Inslaget jag såg fram emot mest, men som inte uppfyllde mina förväntningar. Den huvudsakliga drivkraften till böckerna, och till mycket annat för författarna, är beundransvärd. Att resonera kring konsekvenser av brott, diskutera vem som är god/ond, hälften sant/falskt, olika perspektiv. De senaste böckerna belyser mycket kring narkotika som är en sån dominerande grund till brott. Böckerna ger i sig så mycket mer, och det är väl kanske det som är meningen trots allt. Roslund berättade också att böckerna fört dem på en egen resa som de inte visste fanns. Jag har läst de flesta av Roslund & Hellströms böcker och kommer säkert läsa dem alla.

Christina Kjellsson
Kvällens längsta applåder och publikengagemang gav samtalet med Christina Kjellsson (lokalt känd från ex. Ordalaget, P4 Jämtland). Christina Kjellsson har gett ut två glesbygdsskildringar ur ett barns, respektive en tonårings, perspektiv. Hon tycker att det är svårare att skriva prosa än låtar där hon går på rim och känsla, det tar tydligen emot mer att skriva en boktext än att gå till tandläkaren för Christina – ändå har hon gjort det! Att vara personlig och att vara sig själv är ett vinnande koncept i ett framförande. Kvällen avslutades med att hon framförde två låtar – då kom hennes utstrålning fram.

På flykt över havet

untitledEftertänksam mellanbror funderar hur en flykt kan upplevas.

Bilderna på väggen i Jamtli café är skapade av en 17-åring som varit i Sverige ungefär ett år efter flykten från Palavon Piri i Afghanistan. För att inte behöva strida i Syrien tog han sig till Europa via de farligaste vägar. Upplevelserna från flykten visas nu – ta chansen att ta med en tonåring och samtala kring bilderna! Jag gick med Mellanbror.

Nu under hösten ordnar Jamtli även en annan aktivitet kring flykt. Under många år har muséet genomfört ett skolprogram för årskurs 9 där eleverna får vara aktörer i ett rollspel som ska illustrera en glimt av hur det kan vara på flykt. Storebror har precis varit iväg och tyckte att det var lärorikt. Bland annat blev han instängd i ett mörkt förråd där han fick vänta i 20 minuter. Den som promenerar i området kan se delar av hur aktiviteten utspelar sig, stöta på uniformerade personer, höra sirener och ljud av skott.

Teckningar av Morteza Jamshidi från Afghanistan, Jamtli café, 1-16 oktober. Jamtli i samarbete med Bodil Halvarson.
På flykt! Skolprogram, Jamtli friluftsmuseum 26 september-25 oktober.

Naken konstvecka med broderi

Den här veckan har Konstens vecka pågått och jag besökte så klart några av utställningarna.

dsc_4465

Anders Möllervärn abetar i tekniken nakenraku och visar upp sina alster på Drejeriet. Det måste vara spännande att inte veta vad slutresultatet blir förrän efter flera steg där olika skikt har skrapats, pillats eller spruckit loss och lera karboniserats. När jag går på utställningar har jag stor respekt för det skapade och håller mig medvetet långt från verken för att inte riskera att stöta till något. Därför blev jag överraskad när jag fick uppmaningen: “Känn på sakerna!”. Den här gången är jag extra glad för det – de här föremålen är lena och sköna att ta på samtidigt som den spännande texturen finns där. Det är sällan jag känner att utställningsobjekt skulle passa hemma i min vardag, men här hade jag gärna köpt en hel hög med både vaser och skålar om jag hade haft möjlighet.

dsc_4467

Svenssons ramar upplever jag som en svår lokal att titta på utställningar i, men samtidigt är det en lokal som andas hantverk. Efter ett tidigare studiebesök i ram- och passepartouttillverkningen är jag fascinerad av det yrkesskickligheten. Nu är det ett annat hantverk i fokus – de fria broderierna inuti ramarna. Som vanligt fastnar jag för de skapelser där olika material har använts. Allra mest t.ex. en tavla som ser ut som en industribyggnad med kugghjul i metall fästa i broderiet.

Anders Möllervärn, Strip-Tease, Drejeriet, 30 september-22 oktober 2016.
Handlaget, fritt broderi, Svenssons ramar, 1-10 oktober 2016.

Konstens vecka Jämtland Härjedalen, 1-9 oktober 2016.

Bokmässan – digitalt lärande

Idag blev det intensivt arbete med stort fokus. Därför var det skönt att tänka på annat på lunchen. Jag hann både se slutet av Maluo efter tio där det var ett intressant författarsamtal med Karolina Ramqvist, aktuell med boken Det är natten – författaren och den som skriver. Dessutom såg jag presskonferensen med tillkännagivandet av årets Nobelpris i kemi! Skönt att ha så nära hem på lunchen så att jag hinner med ett riktigt avbrott även om jag ibland ändå tar kort lunch.

dsc_4212
Poolen på taket av Hotel Post i Göteborg.

Förutom att det var tyst i kontorslandskapet idag! (många borta), var en anledning till att det gick bra att arbeta fokuserat, att jag bara hade ett enda möte. Då planerade jag och kollegan H vad vi ska berätta om på jobbet från Bokmässan. Några av de föreläsningar jag besökte under temat digitalt lärande var de här:

  • Ny rapport om digitala läromedel: Vad anser lärarna om tillgången, användandet och nyttan med digitala läromedel? Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas riksförbund och Åsa Steholt Vernerson, vd Gleerups/ordförande Svenska läromedel. Behov av en nationell strategi, att se digitalisering som en fråga om ledarskap och att arbeta med uppföljning.
  • Digitaliserad undervisning på vetenskaplig grund. Daniel Barker, gymnasielärare, Norra Real, och läromedelsutvecklare Natur & Kultur. Så mycket inspiration kring det digitala lärandet, att satsa på lärarna, flipped classroom, krav på hur digitala verktyg och läromedel  ska anpassas för att stötta undervisningen på vetenskaplig grund. Barker berättade också om en undersökning som visar att de som lyckas med sitt lärande är de som samarbetar. De som lär i grupp vågar göra fel, ser det inte som misstag, utan lär sig mer och ser alternativ. En metod som kan användas är Think – pair – share ( EPA:  ensam – par – alla) som för övrigt används framgångsrikt på Lillasysters skola.
  • Interaktiva medier och lärandemiljöer (bok). Simon Lindgren, professor i sociologi, Umeå universitet och Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Digitaliseringen ska vara en naturlig del. Forskning kring digitalisering har kommit till en ny fas, tittar på vad som verkligen händer, samhällsutveckling inkl. lärande. Ett kritiskt förhållningssätt behövs hos eleverna. De behöver tillit till skolväsendet – hänger inte skolan med väljer vissa elever andra vägar än de formella vägarna (skolan) att lära. Hierarki (och auktoriteter) ersätts med nätverkande ex. Wikipedia. Idag låtsas vuxna ofta att ex. Flashback inte finns och lämnar barnen ensamma med det vi vuxna upplever som en risk/farligt. Det finns även behov av kunskap om datalogiskt tänkande (Computational Thinking) – problemlösningsprocess för att beskriva, analysera och lösa problem för att kunna ta hjälp av datorer. Ex. att hitta mönster, generaliseringar, abstraktioner och skapa algoritmer för lösningar.

Klass 1B på Bokmässan

dsc_4235
Helena Bross på Bokmässan i Göteborg.

Att prata med Helena Bross och få hennes signatur i den nya boken var mitt viktigaste uppdrag under Bokmässan. Önskemålet kom från Lillasyster. Jag passade även på att lyssna på ett författarsamtal i Bonnier Carlsens monter Manegen. Tyvärr vet jag inte vad förlagets representant heter, men hon var proffsig!

Helena Bross är 66 år, har arbetat som lärare i årskurs 1-3 i 35 år och skrivit 20 böcker om “klass 1B” och mycket annat. Helena lärde sig läsa och skriva i årskurs 3 och tyckte då att det var roligt att skriva ner egna teatrar m.m. och har inte slutat skriva sen dess helt enkelt.

Ibland har Helena fått frågan om när hon ska börja skriva “riktiga” böcker. Men hon tycker att det här är viktigt och roligt. Helena poängterar att det är viktigt att barnet blir stolt över att läsa. Hon börjar med att skriva en bok, sen illustreras den och slutligen förkortas texten tillsammans med redaktör. Bilderna är extra viktiga eftersom få ord inte räcker t.ex. för att beskriva humör. Det är Christel Rönns i Helsingfors som illustrerar. Från start till tryck tar det minst ett år att ta fram en ny bok. tanken är att alla barn ska kunna känna igen sig i den vardagsdramatik som utspelar sig i böckerna. Dessutom är det är en stor vinning för nybörjarläsarna att det är en hel bokserie.

Helena har så mycket material att ta från sina år som lärare att hon aldrig upplevt det svårt att skriva böckerna om klass 1B. Efter ett tag såg hon att det kanske skulle bli tio böcker, vilket hon tyckte var fantastiskt. Nu finns det alltså 20 och Helena berättade att det åtminstonde kommer två böcker till!

Bokmässan Göteborg 22-25 september 2016.
Helena Bross.
Christel Rönns.