Ett mörkt år är över

2016 hade sina ljusglimtar men är inte ett av mina bättre år.


Små utflykter och en öppen eld kan ge mycket.

2016 – minus
Första halvåret präglades helt av mammas cancerbehandling, systers långlångtidsskjuksrivning, tiden inför och efter min farbrors sambos dödsfall, och min kusins fullständigt för tidiga bortgång vid 39-års ålder.  Delvis på grund av detta, och delvis på grund av uttömda järndepåer, blev även jag sjukskriven ett par veckor under våren. Med minskad träning efter sjukskrivningen, och det faktum att gymmet öppnade nytt på hösten, har jag fortfarande inte kommit in i nya träningsrutiner. Jag har gått i samtal hos både psykolog och bildterapeut och arbetat med mig själv mentalt, men i övrigt tog jag inte tagit hand om mig själv riktigt bra det här äret.

2016 – plus
Några av de fina stunderna var familjens resor till Stockholm (januari) och till Göteborg (augusti), några fina sommarkvällar, och utflykter till Andersön och Åre vid olika tillfällen under året. Min och Mellanbrors resa till Umeå där mamma var under strålningsperioden är också ett fint minne även om anledningen var tragisk.

2016 – kultur & skapande
Jag har hunnit läsa en del böcker där stunderna med Minsta bokklubben betytt mycket, jag har sytt några klänningar och har kommit igång med stickandet. Dessutom har jag besökt ett antal utställningar, sett teater och, lite ovanligt för mig, varit på några musikspelningar. Och så klart – sett en del filmer på bio där Star Wars The Force Awakens på IMAX utmärker sig. Största kulturupplevelsen för hela året var ändå tveklöst att besöka Bokmässan i Göteborg under tre dagar.

2016 – bloggen
När det gäller bloggen har jag mer tydligt börja rikta in mig på kultur och skapande i vid bemärkelse. Men jag fortsätter även att skriva om familjen och små resor och utflykter då jag vet att det uppskattas. Ett antal Stockholmsresor, resan till Umeå och besöket på Fotomässan i Älvsjö ger inspiration även framåt.

2016 – arbetet
Det här året har inte jobbet stått i fokus, det har varit på tok för mycket privat för att engagemanget skulle orka i någon högre grad. Ändå har jag gjort det som förväntas, blivit nominerad för mitt språkarbete och jag har varit delad handledare för en språkpraktikant från Eritrea. Det känns också skönt att ha passerat åren med deltid och vab (vård av sjuka barn).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *