På båt med riksdagsledamot


Båthotell Mälardrottningen, längst ut på Riddarholmen. Stockholms Stadshus i bakgrund.

Under vårvintern gjorde Mellanbror prao som riksdagsledamot en vecka. Han fick gå med, delta på möten, konferens och vara några dagar i riksdagen där han även träffade på statsministern. Dessutom gjorde han studiebesök på Kungliga biblioteket och besökte Olof Palmes dödsplats. Otroligt viktiga och utvecklande dagar för min son.

Under hans dagar i riksdagen passade jag på att följa med och arbeta i Stockholm. Kvällarna fick vi tillsammans men orkade inte så mycket. Det är ansträngande att vara riksdagsledamot ;)

För att Mellanbror enkelt själv skulle kunna promenera i Stockholm bodde vi nära riksdagen, lite udda på ett båthotell vid RiddarholmenMälardrottningen. Att kalla båten för ett hotell är gränsfall överdrift. Våningsäng är okej. Men den här hade en vinglig översäng, inget säkerhetsnät, ingen stege – en sovplats enbart lämplig för ungdomar.  Min nedre säng var i varje fall bekväm, och badrummet minimalt men fräscht. Vi hade ett rum mot sjön och med fantastisk utsikt mot Hornsbergspuckeln, Mälaren och Stockholms Stadshus. Båtmiljön är hur som helst charmig och frukosten var lite mindre, men klart godkänd. Jag tokgillade glasgolvet vid entrén där det går bra att titta rakt ner på skeppets dieselmotor.

Trist att varken Riddarhuset eller Riddarholmskyrkan var öppna för allmänheten de dagar vi var i krokarna.  Riddarholmskyrkan har jag besökt tidigare, men återkommer gärna. Riddarhuset är outforskat för mig. Hoppas jag och Mellanbror får chansen vid ett annat tillfälle nu när nyfikenheten växtes när vi promenerade förbi under några dagar.

Passion

Jag var nyfiken på musikalen Passion men tyckte den var lite dyr och hade inget sällskap. Jag misstänkte att det kanske inte var den roligaste föreställningen att ta med nån av sönerna på. Då visade det sig att jag hade en kollega som inte heller hade något sällskap och visps var jag på väg!

Tack och lov för att jag kom iväg sen. Jag hade inte velat missa det här. Vi satt bara några rader från scenen, alldeles nära orkesterdiket, och om jag ska beskriva föreställningen med ett ord blir det – pampig. Det var pampig musik, pampiga kläder, kläder och ett sällskap som ägde scenen.

Att saker inte behöver vara tydligt avgränsat svart eller vitt, och att slutet inte gick att förutse, var saker jag uppskattade med storyn. Clara (Mari Lerberg Fossum) var en fröjd att se i sin klart röda klänning och Annica Edstam var så skicklig roll som Fosca.

Passion – en Broadwaymusikal av Stephen Sondheim. Norrlandsoperan och Norrlandsoperan Symfoniorkester. Storsjöteatern, Östersund 31 mars 2017.

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Minsta bokklubben gjorde ett extra seriöst utforskande av 2015 års nobelpristagare i litteratur. Boken krävde två separata diskussionsluncher. Till den senare hade vi tittat extra på språket.

Det här är en tung bok både i tjocklek och innehåll. Gång efter gång kommer nya historier från kriget, den ena värre än den andra. Även när det går trögt är det värt att ta sig igenom hela boken för att få fler synvinklar och ”knyta ihop säcken”.

Största behållningen var att få ta del av ett annat perspektiv, att få en ökad allmänbildning, att få läsa om alla de kvinnor som deltog fullt ut som soldater i Röda armén.

Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Stormen


Simon Rodriguez, Malin Berg. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Stormen är Shakespeares kända komedi om att våga se världen på ett nytt sätt. Låt allt rasa, bygg upp allt på nytt och kom ut starkare på andra sidan.

Det var ovanligt många unga i publiken. Själv tog jag inte med mina ungdomar och det känns som ett rätt beslut. Här gällde det att hänga med hela tiden. Det var ingen lättsmält föreställning. Mest fascinerande var att skådespelarna hade flera roller var och utförde det med bravur.

Stormen. Riksteatern och Örebro länsteater. Storsjöteatern, Östersund 24 mars 2017. Trailer.

Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander, Simon Rodriguez. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Tid för eftertanke


Kladdkaka och hallongrottor bakade tidigare i april.

När det händer så mycket i världen, i Stockholm, i mitt liv – då är det en trygghet att landa i vardagen. Att baka, träna, jobba, stötta ett barn med städningen eller sitta med en stickning.

När det är intensivt på alla fronter var en obokad långfredag precis vad jag behövde för att försöka komma ikapp i tankarna. Tankar som också backar tillbaks ett år. Då var jag sjukskriven bland annat pga ordentlig järnbrist och vi hade tre cancerkämpar i nära familj. En av tre finns kvar. <3

En kort kylig promenad i nysnö och all tid i världen för att läsa en tjock bok. Tid för att hinna känna långtråkighet. Ibland är det vad som behövs.

Tips: Vid trötthet – kolla upp järnvärdet. Och notera att det inte är samma sak som blodvärde.

 

Fågel, fisk & mittemellan

Fantastiska ni som läser min blogg och tålmodigt återkommer igen och igen för att hålla ögonen öppna. Nu äntligen är ett inlägg här. Jag ser i statistiken att ni är här oftare än mig, men nu tror jag det öppnats upp för mer skrivande. I väntan på nästa blogginlägg rekommenderar jag ett besök på Ahlbergshallen.

Jag besökte den här utställningen under öppningshelgen och blev glatt överraskad av att se skulptur. Det var ett tag sedan jag besökte en skulpturutställning. En mängd olika material finns använda – terrakotta, gips, brons o.s.v. Allra mest fastnade jag för riktigt långsmala figurer, ”sapiens” eller om det möjligtvis är aliens… :)

Fågel, fisk & mittemellan, Sanny Laurin. Ahlbergshallen, 25 mars-9 april 2017.