Afmaeli knitalong

Pia Kammeborn och Järbo garn har startat upp en gemensamhetsstickning som där deltagarna gör en varsin islandströja enligt mönstret Afmaeli (vilket betyder födelsedag/jubileum). Jag hakade på och hade tänkt att sticka en ljusgrå tröja med några mönster i blått och lila och ritade upp en skiss för detta.


Ursprunglig färgskiss till min tröja.

Det blev dock så populärt med olika grå nyanser att flera av dem var restade när min lokala garnbutik skulle beställa hem.

Färgerna som jag har köpt idag till tröjan.

Nu när jag precis kommit hem från Medeltidsveckan gav jag upp väntan och valde färger utifrån vilka som fanns hemma istället. Jag vill börja nu! Gissa vad jag ska göra under mina få sista semesterdagar ;)

Garnet som används är Léttlopi i 100 % isländsk ull. Jag kommer att använda grå som grund (100058/Dark gray heather). En mörkare blålila (19432/Grape heather) blir muddar och mönster, i variation med klarlila (117005/Royal fucshia), ljusblå (11402/Heaven blue heather) och mörkblå (11403/Lapis blue heather).

Ikväll startar jag upp projektet, men först ska jag ut och lapa i mig den sista semestersolen :)

Speglingar och röster

Strimlat papper i mängder.

En av de sista dagarna besökte jag och K en utställning om Järpen. Det skulle lika gärna kunna vara allmängiltigt, vilken liten ort i avbefolkningsbygd som helst. Utställningen är en upplevelse i sig, men den redovisar också olika projekt som drivits på orten, hur ansökningar skett, hur projekten genomförts.

Dystopiska foton, en parkbänk, sönderklippta foton, redovisning av konstupplevelser – det fanns en hel del att se. Det jag fastnade allra mest för var ändå en bok där olika korta meningar/påståenden från samhället presenterades luftigt, och därefter foton från bygden. Även en karta som visade var i samhället flest människor bor var intressant.

När mitt sällskap fick ett infall att skaffa sig en pappersstrimlare kände jag mig nöjd med besöket. En utställning som gör att jag vill gå hem och själv skapa upplever jag som de allra bästa :)


Gillade uppmaningen: ”Det är tillåtet att sitta på pallen…”

Speglingar och röster om samhälle och konst. Janne Björkman & Eirin Marie Solheim Pedersen. Ahlbergshallen, 22 juli-6 augusti 2017.

Koftans stickpåse

Som så många andra har jag sytt mig en ”Koftans stickpåse”. En av sommarens snackisar. Det är Tant Kofta som lagt upp en stegvis beskrivning på Instagram över hur påsen sys. Ett lätt nybörjarprojekt som går att utveckla vidare. Jag har sytt många tygpåsar tidigare och använder dem flitigt, men den här modellen var ny för mig.

Det här är en tacksam variant att använda stuvar till då det går att använda även riktigt små tygbitar.

Mönster: @tantkofta
Material: Botten och foder är ett svart påslakan från Ikea. Rester sedan jag tidigare sytt en klänning i samma tyg (ej bloggad!). Det rosa grundtyget är faktiskt samma påslakan men andra sidan. Kanalen är ett japanskt Hello Kitty-tyg som jag fått i present. Stadkanterna har japanska tecken, så de behöll jag synliga :) Snodden är ett band med dalahästar som har legat i mina skåp i många år och väntat på att komma till användning.
Övrigt: Tycker det är riktigt roligt när många skapar samma sak och inspirerar varandra! #koftansstickpåse har snart 300 inlägg på insta. Kul att jag fick till en liten kulturmix också i projektet.

Oj, oj, oj… så mycket fel

Hur är det möjligt att göra alla fel på en gång i ett projekt?! Den här klänningen skulle platsa på sociala media där det verkliga livet presenteras.

Jag tror inte ens jag vet allt som gick fel, men det här är vad jag kommer ihåg på rak arm:

  • Leveransen av tyget försvann (troligtvis åkte paketet över till Norge istället för Sverige av misstag) och ett ersättningspaket fick skickas.
  • Två gånger (!) lyckades jag klippa ut framstycket i överdelen som separata delar istället för med mittvik.
  • Enligt beskrivningen valde jag att fodra med fodertyg. Varför!? Det är obehagligt och stökigt att sy i och fransar upp sig massor.
  • Fodret blev för stort så det kikar fram runt kanterna!
  • Jag fick hjärnsläpp och fick inte alls till hur axelbanden skulle sys fast innan vändning av överdelen.
  • Axelbanden blev först för långa så jag fick göra om. Trots att jag tyckte att jag provade.
  • Urringningen är för djup.
  • Överdelen är för kort.
  • Överdelen är för liten.

Vilket skämt… Har inte bestämt mig än om jag ska göra ett nytt försök i ett annat tyg och förhoppningsvis lära av misstagen. Vet inte om den här klänningen någonsin kommer användas heller (under förutsättning att jag väger lite mindre) eller om jag direkt ska sy om den till en kjol eller några småsaker.

Hej, och hå… Tur det går att skratta åt eländet och att det är vägen, inte resultatet, som trots allt är det mest givande med att skapa :)

Material: Vävd viskos, Stoff & Stil
Mönster: Ottobre 2/2014
Övrigt: Ytterligare kommentarer är överflödiga ;)

Fjärilsklänningar

Idag var jag på trevligt fika med K från jobbet, och så besökte vi en utställning. På caféet köpte jag varm choklad – för nu är det kyligare igen.

På bilden syns för sommaren nya ”likisklänningar” till mig och dottern. Min klänning med fickor i sidorna och Lillasysters med rynk i oket. Modellen som jag bär har jag sytt ett par obloggade klänningar i tidigare.

Material: Tyg från med fjärilar från lokala sybutiken. Gillar att hitta ett somrigt tyg i mörkare färg.
Mönster: Jag har en klänning med mönster från Ottobre nr 2, 2016. Lillasysters klänningsmönster kommer från Allt om handarbete, men exakt nummer behöver jag återkomma om.
Övrigt: I originalmönstret sitter det en dragkedja i ryggen. Min klänning är så pass vid att det inte behövs.

Krogstråk och folkvimmel


Östersunds hamn intill Krogstråket.

Storsjöyran och Stråketveckan får verkligen Östersund att kännas som en större stad än vanligt. Det är folk och bilar överallt. Inte minst nere på Krogstråket. Jag minglade där jag också och drack lite gott, men själva Yran hoppade jag över, gick bara en stund som ”vuxen på stan” utanför området och tjuvkikade mellan staketen.


För mig är Marmeladorkestern en institution på stråket. 

Vädret var synnerligen svajigt, men bjöd på sina ljuspunkter. Tydligen är den här sommaren en av de absolut kyligaste och regnigaste på åratal. Jag har känt det…

Vid vissa enstaka tillfällen har det varit ändå bjudits på finväder. Som till exempel vid Stråkets utomhusbio – en helt ljuvlig kväll. Filmen som visades den kvällen jag var på plats var La la land. Det var en härlig upplevelse, och platsen nere vid vattnet var perfekt för ändamålet, men jag vet knappt vad filmen handlade om då jag inte kunde hålla fokus.


Kläder med konst och budskap.

På Storgatan 19 (fd Landbys), bjöds det på ett pop up galleri med både konst, kläder och en kombo av dessa. Kajsa Tuvas skapande gör mig som vanligt glad och hon hade också utformat tänkvärda tryck för t-shirts.

I samma lokal fick jag tillfälle att se (och känna på) kläderna från nya märket By Enzell (Agneta Enzell, Byhuset). Det är svarta kläder i en baskollektion i ett tyg som ger ett fint fall. Bonus för fantastiska modeller som visar kläderna i sociala media.

Ser fram emot fler aktiviteter i den här centrala lokalen i ett härligt hus (ett av stans äldsta).

Så här veckan efter Storsjöyran börjar det vara lugnare på gatorna. Tack och lov att vi har härliga ÖFK som lyfter stan med spänning!