Kategoriarkiv: Barnkultur

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

Vi såg en mumie!


Uppställning av de kistor och sarkofager som var placerade inuti varandra likt en rysk docka. Pressbild, Thutankhamun – Graven och Skatterna. 

En av de större aktiviteter jag och Lillasyster hade planerat in för vår Stockholmshelg var att se vandringsutställningen om Thutankhamun. Egentligen fick vi inte se någon riktig mumie. Mumifieringen av Tutankhamun lyckades nämligen inte fullt ut – innanför alla kistor, och den kända guldmasken, låg en till stor del förstörd mumie… Dessutom är det inte de äkta sakerna som visas i Stockholm nu, utan fantastiska kopior av den här barnkungen, hans grav och alla hans otroliga skatter.

Hur som helst rekommenderar jag ett besök hus Kung Tut. Utställningen en stor upplevelse som ger möjlighet att lära för alla åldrar. Allra bäst trivs nog vetgiriga som gillar historia och fakta. Det finns en hel del material att komplettera med på hemsidan för den som vill undersöka ämnet ännu mer. Lillasyster (nio år) fick ut mycket av besöket och berättade om det i sin skolklass när hon kom hem.

En annan anledning att se på Graven och Skatterna är för att se på själva uppbyggnaden av utställningen. Här varvas klassisk film, om hur Howard Carters utgrävningar till sist nådde resultat 1922, med glasmontrar, sarkofager att gå in i, visningar på skärmar och montrar och slutligen utställningsbutik och café med intressant utbud. De som kommer hit släpps in i grupper på bestämda tider. Det beror på att besöket inleds gruppvis med guide och en kort film i en filmsal. Allra först finns en del montrar att titta på, så det är ingen fara om man kommer mellan insläppen.

Lokalen ligger i ett magasin på en pir i Frihamnen – bara det kan vara en upplevelse. Lillasyster har till exempel inget minne av att ha sett så stora båtar som hon såg här :)

Tutankhamun – Graven och Skatterna. 2016-11-26 till 2017-04. Magasin 9, Frihamnen, Stockholm.

Silvertomtar på Slottet

Kungliga Slottet, rum 53, Gustav III:s paradsängkammmare. Copyright Kungahuset.se. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna. Pressbild med tillstånd.

Det var som sagt till de kungliga brudklänningarna vi var på väg jag och Lillasyster. Men precis när vi kom upp till Slottets paradvåningar fångade en kvinna i balklänning Lillasysters uppmärksamhet. Vi fick material för att gå en skattjakt i paradvåningarna. Det gällde att hitta silvertomte som fanns gömd på olika ställen i rummen. Den här var en tillfällig aktivitet och den var både klurig och rolig för oss bägge. Plötsligt var det inte minsta långtråkigt för en nioåring att se alla rum, och vi såg bägge många detaljer vi troligen inte lagt märke till annars. Toppen!

Slottet är sevärt och mäktigt och ger en bild av överdådiga inredningsideal under olika tidperioder fram till och med Kung Carl XVI Gustafs Jubileumsrum som jag fastnade för lite extra. Dessutom är det bra för allmänbildningen att besöka de där rummen som ses på tv tycker jag.

Kungliga Slottet, Representationsvåningarna. Öppet dagligen för allmänheten när det inte är stängt för exempelvis statsbesök.

Tre kronor på Slottet

Interiör från Museum Tre Kronor, Kungliga slottet. Copyright Kungahuset.se. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Hovstaterna. Pressbild med tillstånd.

Jag och Lillasyster hamnade av misstag på Museum Tre Kronor. Egentligen skulle vi fråga efter enklaste vägen till utställningen om brudklänningarna. De trevliga personerna i kassan på Museum Tre Kronor tipsade att vi skulle slippa köerna om vi löste entré redan hos dem och därefter gick rakt igenom muséet. Därför gjorde vi så och det är jag glad för.

Det här muséet visar och berättar om det gamla slottet (Tre Kronor) som förstördes i den stora branden 1697. Det ligger längst ner kring det norra tornet där det gamla slottet skadades som minst. En fem meter tjock försvarsmur daterad till 1300-talet passeras för att komma in i området.

Vi tittade intresserade mest på uppbyggda modeller av hur slottet sett ut i olika tidperioder, de häftiga murväggarna och hur slottet försvarades på olika vis. Jag kan inte förstå hur jag har missat det här muséet tills nu och rekommenderar gärna ett besök.

Bonus: Passande för årets tema – Medeltiden.

Rum med utsikt på Contintental


Fantastisk utsikt från hotellrummet på Scandic Continental.

Som en fin avslutning på jullovet besökte jag och Lillasyster huvudstaden för en långhelg. Gamla Scandic Continental var ett av mina favorithotell vid tjänsteresor på min tidigare arbetsplats. Kuriosa är att jag uppskattade att kunna få havregrynsgröt på beställning där :) Vet inte om det var ovanligt då kanske.

Den här helgen var jag däremot på en privat resa och fick äntligen tillfälle och möjlighet att testa nya Scandic Continental för första gången. Byggnaden stod färdig våren 2016 och här finns förutom hotell även lyxiga lägenheter på de översta våningarna , skybar och takterass, restaurang (The Market), ett stort antal mötesrum m.m.


Oslagbart läge precis vid Stockholm Central är praktiskt och kan ge en känsla av trygghet vid resor kvällstid.

Även på nya Scandic Continental finns det havregrynsgröt i frukosten :) Den görs inte på beställning, men den var fräscht nykokt i liten kastrull bägge mornarna jag åt där. I övrigt erbjuds allt som kan förväntas av Scandics överdådiga frukostar.

Hotellrum med allt
Visst har jag bott på hotell som känts mer genuina och med mer omtanke i detaljer, lokala råvaror m.m. Men – jag tror Scandic Continental är det första hotell som uppfyllt alla (utom ett) av mina önskemål på ett hotellrum en gång. Full pott!

  • Lagom temperatur (ställbar och tyst).
  • Läslampa och mysbelysning vid sängen.
  • Tillräckligt stort sängbord med möjlighet att ladda mobilen (men inget usb-uttag, vilket ändå bara är en bonus).
  • Skohorn (dessutom i trä).
  • Flera separata och ställbara belysningskällor i rummet (mer bonus än önskemål).
  • Riktigt strykjärn och strykbräda.
  • Tillräckligt många krokar och galgar i hallen plus avställningsytor för väskor.
  • Vattenkokare och te.
  • Titthål i dörren och handtag som går att spärra inifrån.
  • Sminkspegel (nödvändigt för glasögonbärare) och gott med plats för necessären och så klart hårtork.
  • Helkroppsspegel.
  • Hudlotion (ovanligt).
  • Dimbar lampa i badrum. Det går dessutom att välja på rum med rymlig dusch eller badkar.

Så vad var det jag saknade? Jo, det enda jag kan komma på är att jag saknade ställbart duschmunstycke :P

Vårt rum var rymligt med litet bord med fåtölj, soffa med soffbord. Den häftiga utsikten kan dras för både med tjocka gardiner och med en elektriskt styrd rullgardin om så önskads. Det fanns dubbla kuddar i olika utförande.

På Scandic Continental är det helt enkelt lätt att sova gott.


Lånecyklar i julpyntad entré ovanför kommande nedgång till Citybanan.

Det lilla extra
Personalen under vår vistelse var genomgående glada och engagerade sig utöver det vanliga när jag ställde en frågor om byggnaden och behövde lite blandad service. Det erbjuds bland annat cyklar för utlåning och en glashiss går rakt upp till baren på våning 8. Jag blundade exakt hela hissfärden ;) Entrémiljön har full fart då den ligger precis över tunnelbana och kommande nedgång till Citybanan. Här finns minibutik, ett riktigt café, platser att sitta och arbeta på och ”bara hänga”.

Jag återkommer med inlägg om hur min dotter upplevde hotellet och inlägg med urval av alla härliga aktiviteter vi ägnade oss åt under vår Stockholmstrip.

Det här är min personliga upplevelse av hotell Scandic Continental och bilderna är mina egna. Inlägget är ett samarbete med Scandic Continental i Stockholm – tack för guldkant på resan och en trevlig vistelse!

Vikingatiden med tonåringar


Utsnitt ur en av fyra bildvävar i Överhogdalsbonaderna.
Pressbild. Foto: Jamtli.

Tema Medeltiden var det… Att Överhogdalstapeten/-bonaderna, i form av fyra bildvävar, finns bevarade är ett mirakel. De kan inte rå för att de är äldre(!) än medeltida. Tygerna hittades vid en inventering 1910 hopknölade i ett härbre utanför Överhogdals kyrka. Att inte råttor, mal, andra djur eller tiden förstört textilierna daterade till Vikingatiden är obegripligt.

Nu på jullovet passade jag på att besöka Jamtli tillsammans med mina tonårssöner. Vi besöker Jamtli flera gånger per år, men det var länge sedan vi besökte de fasta utställningarna inomhus. Och det märkes. Inte förrän nu känner jag att killarna på riktigt börjar inse hur anmärkningsvärd Överhogdalstapeten är. Vi stannade ett bra tag och tittade på vävarna, såg bildspelet om dem och pratade om vad bilderna berättar. Alla besökare i Östersund bör ta sig en titt på den här kulturskatten.


Vikingaskeppet är ett utsnitt ur Överhogdalsbonaderna.
Pressbild. Foto: Jamtli.

Den tillfälliga utställningen Rajden går fick också ett kort besök, men där hittade sönerna inget av intresse utöver att kasta lasso. Kanske fungerar utställningen bättre med yngre barn. Istället avslutade vi besöket på museet med en lång stund i delarna där det handlar om renar i de fasta utställningarna istället.

Jamtli. Öppet i princip dagligen, utom måndagar under lågsäsong.
Rajden går. I renens fotspår då och nu. 2016-10-30 t.o.m. 2017-03-26.

Svenskt för gymnasieungdomar

Jag fick en fråga om tips på svenska (klassiker) som kan passa för gymnasieelever att läsa. Här kommer är ett blygsamt urval av allt som finns att välja på. Böcker som kan passa bra både för jullov och som bok för skolarbete under kommande termin.

  • Aksel Lindström. Om vikingatiden i Jämtland och på Frösön.
  • Av Selma Lagerlöf skulle jag nog välja ut Gösta Berlings saga.
  • Jan Fridegård. Här tycker jag att trilogin om trälen Holme i vikingatidens Birka är lättillgänglig.
  • Sara Lindman har jag inte läst själv, men gissar att någon Västerbottensskildring kan vara givande.
  • Vilhelm Mobergs emigrantserie (Utvandrarna och de tre uppföljarna) borde gå hem.
  • Moa Martinsson. Kvinnor och äppelträd. Proletärkvinnornas berättare där kvinnan håller ihop hem och trygghet.
  • Hjalmar Söderberg. Doktor Glas är en favorit. Den allvarsamma leken kan locka lite extra då den varit aktuell på bio i år och den kommer även att visas på tv.
  • Hjalmar Bergman. Hans nåds testamente kan passa.
  • Karin Boye är mest känd för sin lyrik. Men Kallocain är en framtidsroman med medborgarkontroll och propaganda. Om eleverna även får välja på lyrik är Tomas Tranströmer kanske också något att ge sig på för den ambitiöse.
  • För en ungdom skulle jag välja Hemsöborna om det ska läsas något av August Strindberg.
  • Om Sjövall & Wahlöö får räknas in som klassiker skulle jag rekommendera Roseanna till den mer svårflörtade unga läsaren.

Jag skulle misstänka att det är lättast att få tillgång till de här böckerna via biblioteket. Men en del kan också finnas i fina nyutgåvor.

Jag gjorde mössan i Selmas saga

_mg_4125-liten
Min egen ”Selma” på julmarknad.

Redan när jag såg första bilderna i reklamen för årets julkalender började jag efterforska mössan som flickan i serien har på sig. Först fick jag veta att mössan i programmet är en inköpt mössa. Men så småningom tog Järbo garn fram en stickbeskrivning! Jag köpte in de sista tre grå nystanen på lokala Garntorget och stickade sedan mössan kvällen före julkalenderns start. Väldigt snabbstickat då garnet är oerhört grovt (stickor 12!).

Selmas saga är för övrigt en sådan mysig berättelse – titta på den!

Material: Elvira, Järbo garn, 80 % akryl, 20 % ull köpt på Garntorget Östersund.
Mönster: Järbo garn beskrivning 92012.
Övrigt: För att hinna sticka på en kväll utan stress förenklade jag mönstret ytterligare och bytte flätorna mot enbart ribb. Önskar att garnet hade varit något mörkare, mer som på tv, men dottern blev nöjd :)

Jag och Lillasyster besökte Jamtli julmarknad i helgen. De marknadsför sig som en av Europas mysigaste julmarknader. I år kan jag hålla med. Vårt besök blev lyckat och jag kom i riktig julstämning i så här pass god tid före själva julhelgen. Det var stämningsfullt med alla gammaldags marknadsbodar, marschaller, granris och hästar med bjällror. Mys!!

Jamtli julmarknad firar 30 år i år och brukar ha över 20 000 besökare. Tips för att maxa myset: Besök caféet i stallet precis utanför Lillhärdalsgården.

Fredag kväll var jag med och arrangerade jobbets årliga julfest. Vi hade en toppenkväll och tomten kom! Vi hade abonnerat Jaktstugan för oss själva och det blev glöggmingel, en fin jämtländs buffé med hög klass på råvarorna, julklappsutdelning och någon slags moussebakelse till efterrätt. Ägaren Martin Hansson bjöd på en helt suverän service under kvällen. Jag har de bästa kollegorna och tycker synd om dem som inte hade möjlighet att vara med.

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

150101-Kopia-smal

Förra veckan var riktigt rolig på jobbet (som det i och för sig oftast är), men SÅ intensiv. Därför var det extra välbehövligt med en myskväll i soffan i fredags, bara jag och Lillasyster hemma.

Lördag morgon blev jag bjuden jag lyxfrukost på Clarion av en granne, söndag kväll bio. I övrigt har jag i princip bara suttit vid datorn. Jag har äntligen påbörjat projekt familjefotoböcker! Fortsättning följer…

Jag hade turen att få två fribiljetter av Biostaden och avslutade helgen med att se Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Perfekt film att se tillsammans med Mellanbror efter att han och brorsan varit på konfaläger över helgen.  Det var en mysfilm med coola effekter och den vinner på att ses med en ungdom/ett barn.

Nu dags för en ny vecka. Heja :) Den här blir mer normal på jobbet men lite mer intensiv privat istället. Let’s go!

Novemberlov med mörka traditioner

_mg_3949
Några dagar sen – för nu är marken snötäckt!

Traditioner är viktigt för mig och jag tror nog att jag har fört över den känslan till barnen också.  Det är en av anledningarna att vi firade halloween 31 oktober med lite pyssel och monsterfika. För jag vill särskilja det mot helgens tradition när vi besökte gravar och minneslund och tände ljus. För barnens farmor och farfar, mina far- och morföräldrar, för mannens bror, för andra släkt och vänner. Men i år tänkte vi alldeles extra på min farbrors sambo och min kusin som bägge rycktes bort i våras alldeles på tok för tidigt. Cancer är så brutalt!

I kontrast fick vi i veckan veta att alla undersökningar av min mamma visar att det inte finns några spår av tumörer nu. Tack och lov!! På söndagen åt vi lunch hos mina föräldrar och fick träffa dem lite extra.

Resten av lovet ägnades till stor del åt att vila. Barnen var så trötta inför ledigheten och de större hade tokmycket skolarbete sista veckorna. Själv var jag också välbehövligt ledig torsdag och fredag. Det här lovet kallas ofta läslovet numer och det blev en hel del läst. Framför allt läste mannen ut fjärde boken om Harry Potter för Lillasyster – bra jobbat!

Haha, vila förresten!? Inte fysisk då… Storebror ville satsa lite extra på träning under lovet. Jag följde med och vi landade på sju blandade pass under veckan. Härligt att vara igång, får se hur jag kan följa upp det den här veckan när jag är i Stockholm några dagar.

Jag har förresten sett att det har tillkommit bra många nya läsare under veckan – välkomna!

Lille prinsen

dsc_4477

För ett par veckor sen såg jag och min syster Lille Prinsen med ett gäng barn (6-15 år) på genuina Bio Regina. Min syster känner starkt för den berättelsen så det var extra roligt att hon kom med. Kanske var filmen något svår för en sexåring, eller åtminstone onödigt lång, men alla som var med verkade nöjda med upplevelsen.

Jag tycker att manusförfattarna hade gjort ett bra upplägg. Istället för att göra en film av boken har de gjort en film om en flicka som läser – och upplever – boken! Olika miljöer i filmen framställs med olika teknik. Några i modern animation, några med känsla av teckning och collage.

På sätt och vis saknar jag Bio Reginas gamla lokaler, men de nya bjuder på fin känsla de med. Passa på att köpa rättvisemärkt godis! För här finns ett föredömligt utbud vad gäller både filmer och snacks.

Bokens dag

dsc_0112
Personlig bild och signatur från favoriten Johan Egerkrans.

Igår hölls Bokens dag för tredje gången i Östersund. Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare, var moderator och får till intressanta samtal. I pausen berättade hon för mig att hon tycker att uppgiften är rolig och det märks ju :) I år hade pausen förlängts så att besökarna skulle få mer tid att handla och få böcker signerade. Den tiden är en viktig del av en sån här kväll. Däremot fungerade logistiken kring fikat mindre bra och det tog slut på både det ena och det andra.

Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson berättade att hon inte har slutat ett intressant arbete för att skriva vilket folk tror, hennes jobb var inte intressant… Inte heller började hon skriva sent, utan hon har skrivit sen hon var sju år och varit djupt utrikespolitiskt intresserad sen hon var tio. Kvällens mest givande påstående var att “om du skriver – då är du författare!”, hon menade inte att det är antal publicerade böcker o.s.v. som avgör, är man en skrivande person så är man det. I pausen tyckte jag först synd om Kristina Ohlsson för att det inte blev någon signeringskö att tala om. Sen kom jag på att det förstås beror på att så många redan läst hennes böcker! Så även jag. Jag pratade med Kristina och berättade att min läsvana tonåring tycker att Glasbarnen är nästan för läskig trots att han även läst Stephen King. Jag tror att hon tog det som väldigt fin kritik ;) Kristina Ohlsson vill nämligen gärna få läsaren att “mysa” av rädsla i fantasi. Läskigast av allt tycker hon är när “det hade kunnat hända mig”. Därför är hennes nya bok, Det magiska hjärtat, den första boken med delvis egenupplevt innehåll då hon hade två medfödda hjärtfel.

Catharina Ingelman-Sundberg
Efter att ha arbetat som marinekolog och forskare och skrivit många böcker bestämde sig Catharina Ingelman-Sundberg för att skriva en bästsäljare i feelgood-genren. Ovanligt att gå ut med att hon skrev så medvetet kommersiellt, och hon lyckades bra. Pensionsärsligan är utgiven i över 40 länder på 28 språk. Catharina Ingelman-Sundberg är fascinerad över hur de går hem i länder som till och med krigar mot varandra och att det finns läsare i alla åldrar. Jag har däremot inte läs något av henne än. Det jag fastnade mest för i samtalet var hur hon berättade om hur busig och experimenterande hon är och alltid har varit!

Johan Egerkrans
Min favorit för kvällen, Johan Egerkrans gav mig känslan av att han lika gärna kunnat vara nån i min bekantskapskrets bland övriga nördar. Så cool person (annars hade han förstås inte heller kunnat passa in bland mina kompisar). Redan på Bokmässan var jag inne på att köpa en bok av Johan Egerkrans men det var så lång kö där inne i nya Fantasigränd. Den här gången hann jag i princip hamna först i kö, så värt då Johan Egerkrans inte bara signerar, utan även ritar i böckerna men då är han också illustratör i första hand. Redan i 15-årsålder blev han löpande publicerad som tecknare. Sen har han bland annat arbetat som konceptillustratör för datorspel. Egerkrans nyaste bok handlar om Nordiska gudar där han framhäver Loke och Freja som favoriter, Loke som normöverskridande och Freja som stark och betydelsefull. Han har försökt hålla sig så nära originalet (Eddan) och anpassar inte direkt efter huvudsakliga målgruppen på 9-12 år utan tänker att de som är intresserade kommer att klara läsningen, att det kan vara ett sätt att bli duktigare. Även i sina pekböcker siktar Johan Egerkrans högt med citat i första hand riktade mot den vuxna läsaren. Nästa bok handlar om dinosaurier, den kommer  i februari och kommer även i form av en utställning på Rum för barn i Kulturhuset. Efter det är det dags för nästa större projekt, en bok i samma stil som Nordens gudar, men om “de odödliga”, t.ex. vampyrer.  Johan Egerkrans är också rollspelare och han har även illustrerat populära legenden om Tann.

Ander Roslund & Börge Hellström
Inslaget jag såg fram emot mest, men som inte uppfyllde mina förväntningar. Den huvudsakliga drivkraften till böckerna, och till mycket annat för författarna, är beundransvärd. Att resonera kring konsekvenser av brott, diskutera vem som är god/ond, hälften sant/falskt, olika perspektiv. De senaste böckerna belyser mycket kring narkotika som är en sån dominerande grund till brott. Böckerna ger i sig så mycket mer, och det är väl kanske det som är meningen trots allt. Roslund berättade också att böckerna fört dem på en egen resa som de inte visste fanns. Jag har läst de flesta av Roslund & Hellströms böcker och kommer säkert läsa dem alla.

Christina Kjellsson
Kvällens längsta applåder och publikengagemang gav samtalet med Christina Kjellsson (lokalt känd från ex. Ordalaget, P4 Jämtland). Christina Kjellsson har gett ut två glesbygdsskildringar ur ett barns, respektive en tonårings, perspektiv. Hon tycker att det är svårare att skriva prosa än låtar där hon går på rim och känsla, det tar tydligen emot mer att skriva en boktext än att gå till tandläkaren för Christina – ändå har hon gjort det! Att vara personlig och att vara sig själv är ett vinnande koncept i ett framförande. Kvällen avslutades med att hon framförde två låtar – då kom hennes utstrålning fram.

Klass 1B på Bokmässan

dsc_4235
Helena Bross på Bokmässan i Göteborg.

Att prata med Helena Bross och få hennes signatur i den nya boken var mitt viktigaste uppdrag under Bokmässan. Önskemålet kom från Lillasyster. Jag passade även på att lyssna på ett författarsamtal i Bonnier Carlsens monter Manegen. Tyvärr vet jag inte vad förlagets representant heter, men hon var proffsig!

Helena Bross är 66 år, har arbetat som lärare i årskurs 1-3 i 35 år och skrivit 20 böcker om “klass 1B” och mycket annat. Helena lärde sig läsa och skriva i årskurs 3 och tyckte då att det var roligt att skriva ner egna teatrar m.m. och har inte slutat skriva sen dess helt enkelt.

Ibland har Helena fått frågan om när hon ska börja skriva “riktiga” böcker. Men hon tycker att det här är viktigt och roligt. Helena poängterar att det är viktigt att barnet blir stolt över att läsa. Hon börjar med att skriva en bok, sen illustreras den och slutligen förkortas texten tillsammans med redaktör. Bilderna är extra viktiga eftersom få ord inte räcker t.ex. för att beskriva humör. Det är Christel Rönns i Helsingfors som illustrerar. Från start till tryck tar det minst ett år att ta fram en ny bok. tanken är att alla barn ska kunna känna igen sig i den vardagsdramatik som utspelar sig i böckerna. Dessutom är det är en stor vinning för nybörjarläsarna att det är en hel bokserie.

Helena har så mycket material att ta från sina år som lärare att hon aldrig upplevt det svårt att skriva böckerna om klass 1B. Efter ett tag såg hon att det kanske skulle bli tio böcker, vilket hon tyckte var fantastiskt. Nu finns det alltså 20 och Helena berättade att det åtminstonde kommer två böcker till!

Bokmässan Göteborg 22-25 september 2016.
Helena Bross.
Christel Rönns.

Höstmys med Doris

dsc_3888Just ja, jag fick ju önskemål om att skriva vad jag tyckte om Hitta Doris. Vi såg den på premiärdagen hela familjen, tonåringarna med :)

En mysig film som handlade om… eh… jag vet inte… jag minns inte! Tja, det är en bra sammanfattning. Faktum är att filmen var härlig att se men något måste brista i storyn för jag kommer på riktigt inte ihåg så mycket. Oavsett är filmen värd att se enbart för den animerade bläckfisken Ingvar (röst Lennart Jähkel).

Film passar hela året för mig, men hösten är förstås extra lämplig så fler filmer blir det :) Ett annat tecken på ny säsong är mer höstfärger i garderoben. För att kunna matcha med överdelarna har jag köpt mig en svart kjol. Den förra slet jag ut förra vintersäsongen :P

Lindex Shop Online - A-linjeformad kjol

A-linjeformad kjol. Bild med tillstånd. Bild från Lindex Shop Online.

Apropå kläder fick jag en rolig kommentar av en kollega här om dagen. Hon sa att för flera år sedan hörde hon mig säga att jag ville ha mer färgglada kläder – och nu tycker hon att jag har det! Roligt att bli uppmärksammad och att hon om ihåg det. Även om jag fortfarande tycker att jag har en hel del svart kanske jag kombinerar det på ett vis att jag inte stör mig längre.

(Som vanligt är inte inlägget sponsrat.)

 

Radikaler på Göteborgs kulturkalas

Sönerna på fjällvandring, höststorm i helgen…. Nu är det hög tid för de sista inläggen för att summera sommaren 2016!

_MG_3496 _l

Vi hade så fullt upp med annat i Göteborg, men några delar av Göteborgs kulturkalas kunde vi ta del av.

Sallyswag såg vi på rekommendation. Det bästa var att vi stod nästan längst fram. Jag gillade att de var många på scenen, att sångarna turades om, kompletterade varandra med mycket utstrålning och att grunden kom från olika folkmusik. De olika instrumenten var också favoriter – d finns en riksspelman på fiol, , elgitarr, klarinett, trombon, elbas, trumpet och trummor. Däremot har vi i familjen inte kommit fram till om vi tycker att den starkt feministiska inriktningen var för extrem för oss eller om den var på en okej nivå.

Titiyo blev en oväntad höjdare. Hela familjen stod i princip längst fram med scenen till sista låten. Då började vi dra oss åt sidan och insåg att hela torget bakom oss var fullt med människor. En mycket rutinerad artist och bra konsert som var givande för oss alla.

I Trädgårdsföreningen bjöds det främst på barnaktiviteter som passade för Lillasyster. Hon pysslade bland annat sig ett “diadem” och såg på en teaterföreställning. Det var mycket barn men det fungerade. Eftersom vi ändå var i den fina parken passade vi på att gå lite i rosträdgården, spela Pokémon och titta i det fina palmhuset.