Kategoriarkiv: Evenemang

Jamtli Vårmarknad

Den här långhelgen, kristihimmelfärd, inledde jag med att vara handledare för min systerdotter  som övningskör för bilkörkort. Det var första gången jag var handledare så det var lite spännande, men gick så bra. Vi tog en riktig mjukstart och hade roligt bägge två. Resten av helgen är hon i New York den fuskisen :)

Idag hade jag planerat att vara flexledig, men när J sa ”Äh, du ska ju ändå träna på lunchen, då kan du ju lika gärna jobba först så blir träningen av”, så kom jag fram till att det var skönt att jobba några timmar på förmiddagen i lugn och ro när de flesta var lediga.  Gissa hur skönt det var att ta helg efter ett Synrgy360-pass sen :P

Förra helgen däremot besökte jag och Lillasyster Jamtli Vårmarknad. Vi gjorde besöket på hennes villkor, hon var så nöjd! När jag började bli less stannade vi ändå ett tag till eftersom det var en av vårens få fina dagar, härligt att känna värmen! Några saker Lillasyster gjorde på marknaden (med mitt sällskap/hejarop):

  • Tittade på en gammal mangel och fick en demonstration över hur den fungerade.
  • Gjorde rep av trasor.
  • Pysslade med Spilloteket och gjorde saker av fabrikspill. Jag gjorde ett armband, Lillasyster gjorde en mobil att hänga över sängen.
  • Åkte hästvagn.
  • Red på ponny.
  • Tittade på kaninhoppning (arrangerat av mina föräldrars grannbarn).
  • Såg ankor som åkte rutschkana!
  • Med oss hem fick Lillasyster en godisstrut och en gullviva och jag köpte några meter ullfrotté (visst vore en ullfrottéklänning något?!).
  • Satt på en bänk i värmen och vilade, vandrade omkring lite och bara tittade.

Tillbaks till den här helgen, imorgon blir det fullt upp och jag har fortfarande en del att förbereda.

Temafest – country


Jag i countryutstyrsel (plus spetsiga mockaboots utanför bild).

Igår var jag på country-fest. Jag hade kanske inte tänkt att skriva något om det, men kollegan D kommenterade så jag passar på att dokumentera evenemanget ändå.

Det var en fest via arbetet, men inte för bara min avdelning, utan även för alla andra i samma myndighet i stan. Festen var en succé redan på förhand. Även om det hade blivit en trist tillställning var det en fantastisk uppladdning, förberedelser och snack inför festen i över en månad på fikat på jobbet. Så kul! Själv fick jag låna hatt, skjorta och boots av M som dansar linedance. Allt passade perfekt, som om det hade varit köpt för mig, bekvämt för fest!

Festen i sig blev också lyckad. Lagom aktiviteter och allra roligast att så många kom, även en del som inte brukar delta på fester. Kul att se kollegornas klädval också, chefen J hade vunnit om jag hade delat ut pris, han passade så bra i sin outfit. Mina bekanta 2 Kockar stod för maten och buffén bjöd på en del lite roliga saker som picklad rödlök och bönsallad. Plus för barpersonalen som hade rutiga skjortor och hattar de med.

Idag lördag hade jag på förhand vikt för att slöa efter fest och efterfest, det var lätt i finvädret. Jag har verkligen bara tagit det lugnt, struntat i alla måsten, suttit ute på café i solen, ätit oxfilé och sen lördagsgodis i form av marshmallows i chokladbit från Åre Chokladfabrik :P Eftermiddag  och kväll följer jag digitalt ÖFK:s match mot Kalmar och så klart semifinalen i hockey-VM som börjar precis nu!

 

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

Ett mörkt år är över

2016 hade sina ljusglimtar men är inte ett av mina bättre år.


Små utflykter och en öppen eld kan ge mycket.

2016 – minus
Första halvåret präglades helt av mammas cancerbehandling, systers långlångtidsskjuksrivning, tiden inför och efter min farbrors sambos dödsfall, och min kusins fullständigt för tidiga bortgång vid 39-års ålder.  Delvis på grund av detta, och delvis på grund av uttömda järndepåer, blev även jag sjukskriven ett par veckor under våren. Med minskad träning efter sjukskrivningen, och det faktum att gymmet öppnade nytt på hösten, har jag fortfarande inte kommit in i nya träningsrutiner. Jag har gått i samtal hos både psykolog och bildterapeut och arbetat med mig själv mentalt, men i övrigt tog jag inte tagit hand om mig själv riktigt bra det här äret.

2016 – plus
Några av de fina stunderna var familjens resor till Stockholm (januari) och till Göteborg (augusti), några fina sommarkvällar, och utflykter till Andersön och Åre vid olika tillfällen under året. Min och Mellanbrors resa till Umeå där mamma var under strålningsperioden är också ett fint minne även om anledningen var tragisk.

2016 – kultur & skapande
Jag har hunnit läsa en del böcker där stunderna med Minsta bokklubben betytt mycket, jag har sytt några klänningar och har kommit igång med stickandet. Dessutom har jag besökt ett antal utställningar, sett teater och, lite ovanligt för mig, varit på några musikspelningar. Och så klart – sett en del filmer på bio där Star Wars The Force Awakens på IMAX utmärker sig. Största kulturupplevelsen för hela året var ändå tveklöst att besöka Bokmässan i Göteborg under tre dagar.

2016 – bloggen
När det gäller bloggen har jag mer tydligt börja rikta in mig på kultur och skapande i vid bemärkelse. Men jag fortsätter även att skriva om familjen och små resor och utflykter då jag vet att det uppskattas. Ett antal Stockholmsresor, resan till Umeå och besöket på Fotomässan i Älvsjö ger inspiration även framåt.

2016 – arbetet
Det här året har inte jobbet stått i fokus, det har varit på tok för mycket privat för att engagemanget skulle orka i någon högre grad. Ändå har jag gjort det som förväntas, blivit nominerad för mitt språkarbete och jag har varit delad handledare för en språkpraktikant från Eritrea. Det känns också skönt att ha passerat åren med deltid och vab (vård av sjuka barn).

Grymma lurar i julklapp

Tidigt i höstas bestämde jag att kosta på mig själv ett par riktigt bra hörlurar i julklapp. Till stor del som en ren arbetsmiljöåtgärd då jag har stora problem att fokusera på arbetet i kontorslandskap, och jag störs även ofta av att lyssna på musik i kombination med arbete.

Efter en del jämförelser fastnade jag för Bose QuietComfort 35, mycket för att de är trådlösa och väger mindre än konkurrenternas. På Black Friday dök de upp nedsatta i ett antal exemplar, i en enda butik vad jag såg. Redan tidigt, tidigt på morgonen beställde jag mina och hörde sen att de tog slut snabbt. Jag blev till och med erbjuden att sälja till en kollega till mannen eftersom de behövdes snabbt inför en resa.

Hursomhelst behöll jag mina lurar och jag är SÅ nöjd! Jag hade testat dem redan innan både i ett par butiker och på tåg, men att ha sina egna ger den rätta upplevelsen. Det har redan blivit  ett antal timmar både på arbetet och hemma med mina Bose. Allt ”buller” försvinner magiskt, även samtal längre bort liksom tv, musik och kollegor. Kommer någon närmare hör jag däremot bra vad de säger. Jag har använt hörlurarna lika mycket utan som med musik. Och tack vare brusreduceringen går det att få en utmärkt musikupplevelse även med låg volym om så önskas. Plus för lång batteritid och lättsam styrning via knappar på hörlurarna och via app.

Något annat som fungerar bra som julklapp till sig själv eller någon annan är en bok. På Bokens dag hade jag förmånen att lyssna på Johan Egerkrans. I signeringskön stod jag först och fick därför även tillfälle att prata lite kort med Egerkrans.

Om du har en julklapp kvar att köpa är Nordiska gudar det den gåva jag rekommenderar att du springer och köper bums. Den borde passa till alla! Som bilderbok för de yngsta, att sträckläsa som Mellanbror gjorde, att nörda in sig i för den som vill, att bara bläddra övergripande i för andra.

Jag gjorde mössan i Selmas saga

_mg_4125-liten
Min egen ”Selma” på julmarknad.

Redan när jag såg första bilderna i reklamen för årets julkalender började jag efterforska mössan som flickan i serien har på sig. Först fick jag veta att mössan i programmet är en inköpt mössa. Men så småningom tog Järbo garn fram en stickbeskrivning! Jag köpte in de sista tre grå nystanen på lokala Garntorget och stickade sedan mössan kvällen före julkalenderns start. Väldigt snabbstickat då garnet är oerhört grovt (stickor 12!).

Selmas saga är för övrigt en sådan mysig berättelse – titta på den!

Material: Elvira, Järbo garn, 80 % akryl, 20 % ull köpt på Garntorget Östersund.
Mönster: Järbo garn beskrivning 92012.
Övrigt: För att hinna sticka på en kväll utan stress förenklade jag mönstret ytterligare och bytte flätorna mot enbart ribb. Önskar att garnet hade varit något mörkare, mer som på tv, men dottern blev nöjd :)

Jag och Lillasyster besökte Jamtli julmarknad i helgen. De marknadsför sig som en av Europas mysigaste julmarknader. I år kan jag hålla med. Vårt besök blev lyckat och jag kom i riktig julstämning i så här pass god tid före själva julhelgen. Det var stämningsfullt med alla gammaldags marknadsbodar, marschaller, granris och hästar med bjällror. Mys!!

Jamtli julmarknad firar 30 år i år och brukar ha över 20 000 besökare. Tips för att maxa myset: Besök caféet i stallet precis utanför Lillhärdalsgården.

Fredag kväll var jag med och arrangerade jobbets årliga julfest. Vi hade en toppenkväll och tomten kom! Vi hade abonnerat Jaktstugan för oss själva och det blev glöggmingel, en fin jämtländs buffé med hög klass på råvarorna, julklappsutdelning och någon slags moussebakelse till efterrätt. Ägaren Martin Hansson bjöd på en helt suverän service under kvällen. Jag har de bästa kollegorna och tycker synd om dem som inte hade möjlighet att vara med.

Sthlm Food & Wine

dsc_0447
Visning av dukat bord på Sthlm Food & Wine.

Jag har besökt Sthlm Food & Wine för första gången. Egentligen skulle jag inte dit utan på Fotomässan, men eftersom mässorna låg vägg i vägg tog jag ett snabbesök även här. För att använda tiden klev jag bokstavligen in först på matmässans andra dag. Så snart avspärrningen öppnades började mitt knappt en timma långa mässäventyr. Eftersom jag var utan sällskap och det var tidig förmiddagen hoppade jag över allt med alkohol utan fokuserade på matmontrarna. Sen behövde jag ingen lunch den dagen :P Ett sätt att maxa mässdeltagandet det med.

Risenta hade trevligaste personalen och bjöd på miniburgare baserade på mixen sjögräs- & kikärtsbiffar. Ett snabblagat veganskt alternativ. Soygurt Creamy Vanilla från Planti var en annan provsmakningsfavorit.

dsc_0444

Det jag fastnade allra mest var lite otippat ändå en utställning från Svensk potatis där olika just sorters potatis visades upp.

Ulla Granqvist

dsc_0502

Om du bara ska gå på en utställning i Östersund i år – se Ulla Granqvist! Det här är en folkkär, välbesökt och härlig utställning med något för alla. Det finns det klassiska, det strikta, det lekfulla, det nytänkande, helheter, detaljer… och det bara fortsätter.

Det är inte ofta jag besöker samma utställning flera gånger. Men den här ska jag absolut gå på igen, både ensam och med barnen. Det finns så mycket att uppleva!

Ulla Granqvist berättade att hon skulle vilja arbeta med glas och med textiltryck, och att göra sina egna böcker. Om hon gör en bok av den här utställningens verk, med tillhörande korta, kärnfulla texter, då kommer den boken hamna på en fin plats i mitt hem.

Ulla Granqvist. Akvareller. Allt är ett/Ullas ark. Ahlbergshallen, 12-27 november 2016. Arr: Härke konstcentrum. Granqvist är tidigare lokalt känd som prisad illustratör för Östersunds-Posten.

Maia Hirasawa

mms_20161113_094237
Maia Hirasawa. Foto: Erika Wall.

En anledning till en begränsad publiksiffra är att Maia Hirasawa kan ge ett allmänt intryck när man hör musiken exempelvis på radio. Som liveartist tar hon desto större plats! Det här var en konsert jag inte hade velat missa.

Hirasawa håller en tydlig profil, hon ser ut att trivas på scenen och många i publiken hade gärna stannat lite längre. Upplägget upplevdes genomtänkt och Hirasawa bekräftade, efter konserten, att hon har provat sig fram till den här ordningen. Jag uppskattade att en av låtarna framfördes på japanska och frågade om hon brukar sjunga på svenska när hon uppträder i Japan. Och det brukar hon – roligt! Den japanska kopplingen ger mig förstås lite extra personligen sedan vi hade en japansk utbytesstudent boende hos oss ett läsår.

I övrigt tänkte jag mycket på första intrycket. Vad mycket det gjorde att Hirasawa bar ett japanskt plagg över sina vita kläder ända till sista låtarna. Ljussättningen var för övrigt effektfull, både strålkastarna och de sju lampkloten i rött och blått på scenen.

Maia Hirasawa, Storsjöteatern Östersund, 12 november 2016.
Turnén fortsätter över landet under hösten. Hirasawa medverkar i bandet Hello Saferide med Annika Norlin i täten.

Apropå mässor

dsc_0260Del av ljushallen i vårt fina bibliotek.

Inför morgondagens besök på Fotomässan kommer jag att tänka på Bokmässan som jag besökte i september. Några intressanta föreläsningar som jag lyssnade på, men inte har skrivit om än, var ett gäng inom feminism, jämställdhet och jämlikhet. En uppräkning:

  • Allra käraste systerskap. Ebba Witt-Brattström, Kakan HermanssonParisa Amiri i ett samtal om feminism, yttrandefrihet och skapande.
  • Sexuell assistans – är det möjligt? Jens Rydström, Lunds universitet. I Sverige är ämnet tabu och det pratas inte alls, i synnerhet inte vad gäller personer med begåvningsnedsättning. Det enda som sägs är hur kvinnor med funktionsvariation ska skyddas. Undantaget är unga män med ryggmärgsskador där det finns en attityd att rehabilitera. Oron för sexuellt utnyttjande är befogat, men man pratar aldrig om hur man kan hjälpa. I Danmark finns en utbildad yrkeskår som kan ge råd, det finns riktlinjer och checklistor.  Det är få som behöver assistans, det kan bland annat handla om att flytta en person i position. I Sverige saknas rättsfall och riktlinjer vad som är okej menade Rydström.

  • Slut-shaming – om sex kön och skam. Katarina Wennstam, författare aktuell med boken Flickan och skammen – om samhällets syn på slampor (sept. 2016) Pelle Ullholm, sexualupplysare, RFSU Carolina Hemlin, chefredaktör Ottar. Ett samtal om kåthet, kön, skam och ryktesspridning och slut-shaming. Slut-shaming = ryktesspridning av sexuell karaktär där syftet är att dra ner kvinnan i maktposition. Det här är en fråga för killar och tjejer, vuxna och barn med målet sexuell jämställdhet.  Den här programpunkten var en ögonöppnare!

  • Normkritisk språkvård. Lena Lind Palicki, språkvårdare, Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen Ylva Byrman, språkkonsult, doktorand Göteborgs universitet – avhandling om hur ekobrottsförhör dokumenteras + Språket P1. Hur skapar vi ett demokratiskt språk där alla inkluderas? Lena Lind Palicki diskuterar normkritiska språkförslag av typen ”person med missbruksproblem” istället för ”missbrukare” och pronomenval som ”en” istället för ”man”, och förhållningssätt för att främja att språket blir så demokratiskt och som möjligt.  Synliggöra normer, ifrågasätt, vänd upp och ner på normaliteten, inkludera. Ibland uppstår konflikt med att skriva klarspråk och med medias korta rubriker. Det är inte orden som är viktigast i normkritisk språkvård, utan diskussionen. Föreläsarna pratade om att acceptansen måste finnas så att det inte personer undviker att prata för att de inte känner till ”rätt” begrepp.

Dags för besök på mässa!

150101-Kopia-smalImorgon ska jag besöka Fotomässan i Älvsjö för första gången. Tänk så många år jag har velat åka dit. Och nu är jag på väg samma år som jag lyckades ta mig till Bokmässan!

Jag får nöja mig med en dag så jag ska se till att vara på plats redan från öppning. Biljetten har jag fixat på förköp och programmet är studerat i detalj. Framför allt ska jag gå omkring spontant, besöka montrar och försöka få se olika kändisar inom området. Men några föreläsningar tänkte jag mig också, får se exakt vilka de blir då de jag är mest intresserad av krockar lite.

Sam Outlaw & Molly Parden

dsc_0240

Sam Outlaw med Molly Parden trollband publiken på Storsjöteatern. Det här är relativt nya artister i countrystilen och de spelar ofta på barer. Men de gör sig utmärkt på en sån här scen – de nådde ut till varje hörn av publiken. Molly Parden charmade alla och Sam Outlaw ägde scenen. (Outlaw är för övrigt ett släktnamn, inte ett påhittat artistnamn.) Ett par av låtarna där Molly Parden sjung med i duett nådde allra högsta betyg. Molly Parden hade för övrigt en egen solodel innan Outlaw kom upp på scen, en uppskattad finstämd stund.

Bröderna Johannes och Albin Söderlund (från Lumberjack & The Suits) agerade förband med bravur. Eftersom de har samma namn som mina söners mellannamn kommer jag framöver ha svårt att inte följa var deras musicerande :)

Sam Outlaw, Molly Parden, Johannes & Albin Söderlund. Storsjöteatern 28 oktober 2016. Arr: IF Popgeni.

Kändisar och krisberedskap

dsc_4379
Ännu en bild från fina Hotel Pigalle.

Jansson, Kerjel & Wilderäng
En av de aktiviteter jag såg fram emot mest privat på Bokmässan var ett författarsamtal med Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng och Andreas Ekström (journalist/moderator). Det blev också så bra som jag hade hoppats på.

Samtalet hade utgångspunkt i att förstå vår samtid via skönlitteratur. Författarna tror att intresset nu för dytopiska böcker kan ha sin förklaring i att döva ett dåligt samvetet för att vi har det så bra, eller för att hantera oro och en osäkerhet som gör att scenarier målas upp. Karjel menar att magkänslan är att det som är bra kan gå oss förlorat.

Alla tre författarna visade på att Sverige saknar krisberedskap. Jansson jämför med Finland som enligt henne har möjlighet att ta hand om sina medborgare ett helt år vid kris. Hon tycker att det är ett pedagogiskt problem i Sverige att ingen vill tala om detta och föra ut det. Politiken struntar i frågan om beredskap, sa Karjel, då det skulle innebära jobbiga beslut och kostnader. Wilderäng menade att all information är bättre än ingen – det är bättre att veta att “Sverige inte har någon mat och beredskap”, än att det går rykten.

Karjel berättade om sin fascination över hur viktig kommunikationen är, och hur bra exempel mobiltelefonerna kan fungera även då utbildning och vård är utslaget, och tar upp Somalia, Krim, Ukraina och Syrien som exempel. Wilderäng menar att nya samhällen alltid uppstår efter en kris utifrån driften att organisera oss och att kommunicera.

En diskussion följde kring mediaflöde, desinformation och korta nyheter anpassade till Twitter. Slutligen frågade Andreas Ekström vad de tre författarna skulle göra om de fick obegränsat med pengar till en aktivitet för att förbättra? Wilderäng och Jansson skulle väja att bygga upp försvaret med totalförsvarsplikt och lager. Karjel vill bygga upp ett starkare oberoende där Sverige använder inhemska resurser.

När jag pratade med Wilderäng efter panelsamtalet berättade jag att jag och Mellanbror läser böckerna bägge två. Wilderäng sa då att han har en idé om att kanske skriva om ett liknande scenario som i Stjärnfall-triologin, men ur en ungdoms perspektiv, när föräldrarna aldrig kommer hem från arbetet. Blir den boken av kommer jag och Mellanbror läsa den direkt!
Anna Jansson, Robert Karjel, Lars Wilderäng, Andreas Ekström
Bokmässan Göteborg 2016.

dsc_4240
Elin Olofsson, författare, och Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare Jämtland/Härjedalen i Norrskensmontern.

Elin Olofsson
Jag tog mig äntligen för att ta kontakt med jämtländska Elin Olofsson på Bokmässan. Jag följer henne digitalt sedan länge, men för mig som introvert kostar det alltid att ta det där steget. Elin signerade böcker utifrån att hon blev utsedd till trea i Årets bok (Bonniersbokklubbar) efter Martina Haag och Jojo Moyes (stort!). Dessutom pratade hon i den så kallade Norrskensmontern. Det var en nyhet på Bokmässan i år med tanken att samla ihop och marknadsföra författare från Jämtland/Härjedalen, Västerbotten, Västernorrland och Norrbotten.

Efter att ha tagit kontakt med Olofsson blev jag inspirerad till kontakt och letade efter Anna Lissjanis som jag också har följt digitalt under lång tid, men jag var lite för sent ute tyvärr.

Bodil Jönssons tio tankar om arbete
Göteborgs Posten (GP) hade bland de mest intressanta föreläsningarna/samtalen på Bokmässan. Hade jag varit på Bokmässan enbart privat hade jag försökt hänga där en stor del av tiden. En av dem som jag ändå fick möjlighet att lyssna på var Bodil Jönsson, i ett samtal kring hennes senaste bok, Tio tankar om arbete. Jag har inte hunnit läsa boken än men det var intressant att ta del av några av hennes tankar kring arbetstid, arbetsfokus, mänsklig tillväxt, tidsplånbok, tro på framtiden, ställtid och lagomarbete. Hennes tanke kring rättvisa tilltalade mig – “solidaritet är att möjliggöra att vi kan vara så olika som möjligt och leva bra liv”.

Supergala för stans nya gym

dsc_0126
Stans nya gym.

Idag öppnar stans nya gymSportsgym Storsjö strand. Men redan i lördags var det supergala och öppet hus. Lokalen är SÅ häftig, framför allt delarna för styrketräning och crossfit. Entrén, storleken och kringutrymmen som föreläsningssalar imponerar också. Sämre är att spinningsalen känns trång och ligger i en glasbur(!?), löpbanden har ingen utsikt (men man ser dem som går in i gymmet), omklädningsrummen är trånga(!, men skåpen rymligare än i gamla gymmet), men framför allt tycker jag det är obegripligt hur ett helt nybyggt gym inte erbjuder ett par enskilda omklädningsrum.

Det var massor av medlemmar och andra som passade på att besöka nya gymmet under lördagen. Stämningen var härlig (men lite för högljudd för att höra instruktörerna). Jag hade tänkt att gå all in, men tyvärr började jag känna mig förkyld från i fredags kväll, så jag tar det försiktigt. En givande föreläsning om energi och prestation, en workshop i clean & jerk (stöt) och nyheten TRX-pass blev det bara till sist.

Jag förstår att Sportsgym flyttar de flesta av sina gruppträningspass hit – det här en träningslekplats (i positiv mening). Men jag är personligen förtvivlad över att de flesta gruppassen flyttar från city, framför allt att min favorit, morgonpassen, försvinner. Skillnaden från att gå några minuter till träningen, till att gå 20 minuter eller ta bilen, gör att det är sluttränat på morgonpass för mig :( I gengäld kan något lördagspass funka, det var länge sedan såna fanns på city.

Efter träningsdagen gick jag och tre till hem till mig för drinkar och make up med min kusin som hade med sig en massa saker att testa. Sen blev det medlemsfest på Allstar för Sportsgym. Himla trevligt och god buffé med efterrätt, även välkomstdrink och dryck till maten ingick. Lite extra kul att se alla träningskändisar och ledare i annat än träningskläder :D

Bokens dag

dsc_0112
Personlig bild och signatur från favoriten Johan Egerkrans.

Igår hölls Bokens dag för tredje gången i Östersund. Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare, var moderator och får till intressanta samtal. I pausen berättade hon för mig att hon tycker att uppgiften är rolig och det märks ju :) I år hade pausen förlängts så att besökarna skulle få mer tid att handla och få böcker signerade. Den tiden är en viktig del av en sån här kväll. Däremot fungerade logistiken kring fikat mindre bra och det tog slut på både det ena och det andra.

Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson berättade att hon inte har slutat ett intressant arbete för att skriva vilket folk tror, hennes jobb var inte intressant… Inte heller började hon skriva sent, utan hon har skrivit sen hon var sju år och varit djupt utrikespolitiskt intresserad sen hon var tio. Kvällens mest givande påstående var att “om du skriver – då är du författare!”, hon menade inte att det är antal publicerade böcker o.s.v. som avgör, är man en skrivande person så är man det. I pausen tyckte jag först synd om Kristina Ohlsson för att det inte blev någon signeringskö att tala om. Sen kom jag på att det förstås beror på att så många redan läst hennes böcker! Så även jag. Jag pratade med Kristina och berättade att min läsvana tonåring tycker att Glasbarnen är nästan för läskig trots att han även läst Stephen King. Jag tror att hon tog det som väldigt fin kritik ;) Kristina Ohlsson vill nämligen gärna få läsaren att “mysa” av rädsla i fantasi. Läskigast av allt tycker hon är när “det hade kunnat hända mig”. Därför är hennes nya bok, Det magiska hjärtat, den första boken med delvis egenupplevt innehåll då hon hade två medfödda hjärtfel.

Catharina Ingelman-Sundberg
Efter att ha arbetat som marinekolog och forskare och skrivit många böcker bestämde sig Catharina Ingelman-Sundberg för att skriva en bästsäljare i feelgood-genren. Ovanligt att gå ut med att hon skrev så medvetet kommersiellt, och hon lyckades bra. Pensionsärsligan är utgiven i över 40 länder på 28 språk. Catharina Ingelman-Sundberg är fascinerad över hur de går hem i länder som till och med krigar mot varandra och att det finns läsare i alla åldrar. Jag har däremot inte läs något av henne än. Det jag fastnade mest för i samtalet var hur hon berättade om hur busig och experimenterande hon är och alltid har varit!

Johan Egerkrans
Min favorit för kvällen, Johan Egerkrans gav mig känslan av att han lika gärna kunnat vara nån i min bekantskapskrets bland övriga nördar. Så cool person (annars hade han förstås inte heller kunnat passa in bland mina kompisar). Redan på Bokmässan var jag inne på att köpa en bok av Johan Egerkrans men det var så lång kö där inne i nya Fantasigränd. Den här gången hann jag i princip hamna först i kö, så värt då Johan Egerkrans inte bara signerar, utan även ritar i böckerna men då är han också illustratör i första hand. Redan i 15-årsålder blev han löpande publicerad som tecknare. Sen har han bland annat arbetat som konceptillustratör för datorspel. Egerkrans nyaste bok handlar om Nordiska gudar där han framhäver Loke och Freja som favoriter, Loke som normöverskridande och Freja som stark och betydelsefull. Han har försökt hålla sig så nära originalet (Eddan) och anpassar inte direkt efter huvudsakliga målgruppen på 9-12 år utan tänker att de som är intresserade kommer att klara läsningen, att det kan vara ett sätt att bli duktigare. Även i sina pekböcker siktar Johan Egerkrans högt med citat i första hand riktade mot den vuxna läsaren. Nästa bok handlar om dinosaurier, den kommer  i februari och kommer även i form av en utställning på Rum för barn i Kulturhuset. Efter det är det dags för nästa större projekt, en bok i samma stil som Nordens gudar, men om “de odödliga”, t.ex. vampyrer.  Johan Egerkrans är också rollspelare och han har även illustrerat populära legenden om Tann.

Ander Roslund & Börge Hellström
Inslaget jag såg fram emot mest, men som inte uppfyllde mina förväntningar. Den huvudsakliga drivkraften till böckerna, och till mycket annat för författarna, är beundransvärd. Att resonera kring konsekvenser av brott, diskutera vem som är god/ond, hälften sant/falskt, olika perspektiv. De senaste böckerna belyser mycket kring narkotika som är en sån dominerande grund till brott. Böckerna ger i sig så mycket mer, och det är väl kanske det som är meningen trots allt. Roslund berättade också att böckerna fört dem på en egen resa som de inte visste fanns. Jag har läst de flesta av Roslund & Hellströms böcker och kommer säkert läsa dem alla.

Christina Kjellsson
Kvällens längsta applåder och publikengagemang gav samtalet med Christina Kjellsson (lokalt känd från ex. Ordalaget, P4 Jämtland). Christina Kjellsson har gett ut två glesbygdsskildringar ur ett barns, respektive en tonårings, perspektiv. Hon tycker att det är svårare att skriva prosa än låtar där hon går på rim och känsla, det tar tydligen emot mer att skriva en boktext än att gå till tandläkaren för Christina – ändå har hon gjort det! Att vara personlig och att vara sig själv är ett vinnande koncept i ett framförande. Kvällen avslutades med att hon framförde två låtar – då kom hennes utstrålning fram.