Kategoriarkiv: Evenemang

Bokens dag

dsc_0112
Personlig bild och signatur från favoriten Johan Egerkrans.

Igår hölls Bokens dag för tredje gången i Östersund. Catarina Lundström, regional biblioteksutvecklare, var moderator och får till intressanta samtal. I pausen berättade hon för mig att hon tycker att uppgiften är rolig och det märks ju :) I år hade pausen förlängts så att besökarna skulle få mer tid att handla och få böcker signerade. Den tiden är en viktig del av en sån här kväll. Däremot fungerade logistiken kring fikat mindre bra och det tog slut på både det ena och det andra.

Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson berättade att hon inte har slutat ett intressant arbete för att skriva vilket folk tror, hennes jobb var inte intressant… Inte heller började hon skriva sent, utan hon har skrivit sen hon var sju år och varit djupt utrikespolitiskt intresserad sen hon var tio. Kvällens mest givande påstående var att “om du skriver – då är du författare!”, hon menade inte att det är antal publicerade böcker o.s.v. som avgör, är man en skrivande person så är man det. I pausen tyckte jag först synd om Kristina Ohlsson för att det inte blev någon signeringskö att tala om. Sen kom jag på att det förstås beror på att så många redan läst hennes böcker! Så även jag. Jag pratade med Kristina och berättade att min läsvana tonåring tycker att Glasbarnen är nästan för läskig trots att han även läst Stephen King. Jag tror att hon tog det som väldigt fin kritik ;) Kristina Ohlsson vill nämligen gärna få läsaren att “mysa” av rädsla i fantasi. Läskigast av allt tycker hon är när “det hade kunnat hända mig”. Därför är hennes nya bok, Det magiska hjärtat, den första boken med delvis egenupplevt innehåll då hon hade två medfödda hjärtfel.

Catharina Ingelman-Sundberg
Efter att ha arbetat som marinekolog och forskare och skrivit många böcker bestämde sig Catharina Ingelman-Sundberg för att skriva en bästsäljare i feelgood-genren. Ovanligt att gå ut med att hon skrev så medvetet kommersiellt, och hon lyckades bra. Pensionsärsligan är utgiven i över 40 länder på 28 språk. Catharina Ingelman-Sundberg är fascinerad över hur de går hem i länder som till och med krigar mot varandra och att det finns läsare i alla åldrar. Jag har däremot inte läs något av henne än. Det jag fastnade mest för i samtalet var hur hon berättade om hur busig och experimenterande hon är och alltid har varit!

Johan Egerkrans
Min favorit för kvällen, Johan Egerkrans gav mig känslan av att han lika gärna kunnat vara nån i min bekantskapskrets bland övriga nördar. Så cool person (annars hade han förstås inte heller kunnat passa in bland mina kompisar). Redan på Bokmässan var jag inne på att köpa en bok av Johan Egerkrans men det var så lång kö där inne i nya Fantasigränd. Den här gången hann jag i princip hamna först i kö, så värt då Johan Egerkrans inte bara signerar, utan även ritar i böckerna men då är han också illustratör i första hand. Redan i 15-årsålder blev han löpande publicerad som tecknare. Sen har han bland annat arbetat som konceptillustratör för datorspel. Egerkrans nyaste bok handlar om Nordiska gudar där han framhäver Loke och Freja som favoriter, Loke som normöverskridande och Freja som stark och betydelsefull. Han har försökt hålla sig så nära originalet (Eddan) och anpassar inte direkt efter huvudsakliga målgruppen på 9-12 år utan tänker att de som är intresserade kommer att klara läsningen, att det kan vara ett sätt att bli duktigare. Även i sina pekböcker siktar Johan Egerkrans högt med citat i första hand riktade mot den vuxna läsaren. Nästa bok handlar om dinosaurier, den kommer  i februari och kommer även i form av en utställning på Rum för barn i Kulturhuset. Efter det är det dags för nästa större projekt, en bok i samma stil som Nordens gudar, men om “de odödliga”, t.ex. vampyrer.  Johan Egerkrans är också rollspelare och han har även illustrerat populära legenden om Tann.

Ander Roslund & Börge Hellström
Inslaget jag såg fram emot mest, men som inte uppfyllde mina förväntningar. Den huvudsakliga drivkraften till böckerna, och till mycket annat för författarna, är beundransvärd. Att resonera kring konsekvenser av brott, diskutera vem som är god/ond, hälften sant/falskt, olika perspektiv. De senaste böckerna belyser mycket kring narkotika som är en sån dominerande grund till brott. Böckerna ger i sig så mycket mer, och det är väl kanske det som är meningen trots allt. Roslund berättade också att böckerna fört dem på en egen resa som de inte visste fanns. Jag har läst de flesta av Roslund & Hellströms böcker och kommer säkert läsa dem alla.

Christina Kjellsson
Kvällens längsta applåder och publikengagemang gav samtalet med Christina Kjellsson (lokalt känd från ex. Ordalaget, P4 Jämtland). Christina Kjellsson har gett ut två glesbygdsskildringar ur ett barns, respektive en tonårings, perspektiv. Hon tycker att det är svårare att skriva prosa än låtar där hon går på rim och känsla, det tar tydligen emot mer att skriva en boktext än att gå till tandläkaren för Christina – ändå har hon gjort det! Att vara personlig och att vara sig själv är ett vinnande koncept i ett framförande. Kvällen avslutades med att hon framförde två låtar – då kom hennes utstrålning fram.

Bokmässan – digitalt lärande

Idag blev det intensivt arbete med stort fokus. Därför var det skönt att tänka på annat på lunchen. Jag hann både se slutet av Maluo efter tio där det var ett intressant författarsamtal med Karolina Ramqvist, aktuell med boken Det är natten – författaren och den som skriver. Dessutom såg jag presskonferensen med tillkännagivandet av årets Nobelpris i kemi! Skönt att ha så nära hem på lunchen så att jag hinner med ett riktigt avbrott även om jag ibland ändå tar kort lunch.

dsc_4212
Poolen på taket av Hotel Post i Göteborg.

Förutom att det var tyst i kontorslandskapet idag! (många borta), var en anledning till att det gick bra att arbeta fokuserat, att jag bara hade ett enda möte. Då planerade jag och kollegan H vad vi ska berätta om på jobbet från Bokmässan. Några av de föreläsningar jag besökte under temat digitalt lärande var de här:

  • Ny rapport om digitala läromedel: Vad anser lärarna om tillgången, användandet och nyttan med digitala läromedel? Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas riksförbund och Åsa Steholt Vernerson, vd Gleerups/ordförande Svenska läromedel. Behov av en nationell strategi, att se digitalisering som en fråga om ledarskap och att arbeta med uppföljning.
  • Digitaliserad undervisning på vetenskaplig grund. Daniel Barker, gymnasielärare, Norra Real, och läromedelsutvecklare Natur & Kultur. Så mycket inspiration kring det digitala lärandet, att satsa på lärarna, flipped classroom, krav på hur digitala verktyg och läromedel  ska anpassas för att stötta undervisningen på vetenskaplig grund. Barker berättade också om en undersökning som visar att de som lyckas med sitt lärande är de som samarbetar. De som lär i grupp vågar göra fel, ser det inte som misstag, utan lär sig mer och ser alternativ. En metod som kan användas är Think – pair – share ( EPA:  ensam – par – alla) som för övrigt används framgångsrikt på Lillasysters skola.
  • Interaktiva medier och lärandemiljöer (bok). Simon Lindgren, professor i sociologi, Umeå universitet och Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Digitaliseringen ska vara en naturlig del. Forskning kring digitalisering har kommit till en ny fas, tittar på vad som verkligen händer, samhällsutveckling inkl. lärande. Ett kritiskt förhållningssätt behövs hos eleverna. De behöver tillit till skolväsendet – hänger inte skolan med väljer vissa elever andra vägar än de formella vägarna (skolan) att lära. Hierarki (och auktoriteter) ersätts med nätverkande ex. Wikipedia. Idag låtsas vuxna ofta att ex. Flashback inte finns och lämnar barnen ensamma med det vi vuxna upplever som en risk/farligt. Det finns även behov av kunskap om datalogiskt tänkande (Computational Thinking) – problemlösningsprocess för att beskriva, analysera och lösa problem för att kunna ta hjälp av datorer. Ex. att hitta mönster, generaliseringar, abstraktioner och skapa algoritmer för lösningar.

Klass 1B på Bokmässan

dsc_4235
Helena Bross på Bokmässan i Göteborg.

Att prata med Helena Bross och få hennes signatur i den nya boken var mitt viktigaste uppdrag under Bokmässan. Önskemålet kom från Lillasyster. Jag passade även på att lyssna på ett författarsamtal i Bonnier Carlsens monter Manegen. Tyvärr vet jag inte vad förlagets representant heter, men hon var proffsig!

Helena Bross är 66 år, har arbetat som lärare i årskurs 1-3 i 35 år och skrivit 20 böcker om “klass 1B” och mycket annat. Helena lärde sig läsa och skriva i årskurs 3 och tyckte då att det var roligt att skriva ner egna teatrar m.m. och har inte slutat skriva sen dess helt enkelt.

Ibland har Helena fått frågan om när hon ska börja skriva “riktiga” böcker. Men hon tycker att det här är viktigt och roligt. Helena poängterar att det är viktigt att barnet blir stolt över att läsa. Hon börjar med att skriva en bok, sen illustreras den och slutligen förkortas texten tillsammans med redaktör. Bilderna är extra viktiga eftersom få ord inte räcker t.ex. för att beskriva humör. Det är Christel Rönns i Helsingfors som illustrerar. Från start till tryck tar det minst ett år att ta fram en ny bok. tanken är att alla barn ska kunna känna igen sig i den vardagsdramatik som utspelar sig i böckerna. Dessutom är det är en stor vinning för nybörjarläsarna att det är en hel bokserie.

Helena har så mycket material att ta från sina år som lärare att hon aldrig upplevt det svårt att skriva böckerna om klass 1B. Efter ett tag såg hon att det kanske skulle bli tio böcker, vilket hon tyckte var fantastiskt. Nu finns det alltså 20 och Helena berättade att det åtminstonde kommer två böcker till!

Bokmässan Göteborg 22-25 september 2016.
Helena Bross.
Christel Rönns.

Bokmässan – en första summering

dsc_4216

Jag är fortfarande uppfylld av alla intryck från mitt första besök på Bokmässan. Mina höga förväntningar uppfylldes med råge.

Onsdag eftermiddag tog jag, och min trevliga kollega H, oss iväg bara 20 minuter försenade från en dimmig flygplats. Sen flöt allt på perfekt. Första kvällen blev det middag med min pappas kusin och min tremänning som jag bara träffat en gång tidigare! Trevligt, trevlig och mycket snack kring bokmässan med både mor och son i bokbranschen.

Torsdag och fredag besökte jag mässans branschdagar via arbetet. Torsdag med fokus på digitalt lärande, fredag jämställdhet/mångfald/jämlikhet och bägge dagarna även om språk. Lördag var jag privat besökare men gick även då på ett par föreläsningar. Föreläsningarna höll som regel hög klass, jag tror att det bara var en som inte höll nivån under allt som jag hörde under de tre dagarna. En del av föreläsningarna som krävde seminariekort hölls i större konferenssalar och visade varför platsen heter ”Svenska mässan”. Här ges det bra förutsättningar.

Plus och minus
Det som inte fungerade så bra var (som väntat) maten. Oklara köer, mat som tog slut och ett begränsat utbud gör att en stadig hotellfrukost är ett hett tips för att slippa logistiken kring lunch. Garderobshanteringen fungerade utmärkt och några större köer för att ta oss in i mässan råkade vi inte ut för (trots + 96 000 besökare totalt under fyra dagar). I stora utställningshallen var det dock betydligt mindre luft och utrymme på lördagen med 30 000 besökare jämfört med torsdagens 19 000. Ljudet i vissa av föreläsningarna i själva mässhallen var inte tillräckligt bra. En del säljare/förlag var lite sena med att erbjuda snabba betalningslösningar vid signering – att betala via kort eller swish i signeringskön känns nödvändigt vid mycket folk. Att ha axelväska och se till att inte ha ytterkläder inne på området var en hit!

Mer om bokmässan, Göteborg och hotellrecensioner kommer under veckan!

Besökssiffror avrundat från Bokmässan Göteborg på Facebook.

Mot Göteborg och bokmässan

_mg_3888-kopia-blogg
Höstutsikten från min balkong ser jag mig inte mätt på!

I kväll kommer jag fram från det höstvackra Jämtland till ett, enligt väderprognosen, möjligen regnigt Göteborg. Jag utgår från att det blir härliga dagar ändå, jag ska ändå mest vara inomhus. I flera år har jag velat besöka Bokmässan och nu är det nämligen dags!

Besöket blir en kombination av arbete och fritid och jag tänker mig upplägget grovt så här:

  • Torsdag. Branschdag och arbetstid. Mitt tema för dagen blir digitalt lärande.
  • Fredag. Branschdag och arbetstid. Jag ska fokusera på mångfald och jämlikhet.
  • Lördag. Privat. Här är det läge att mingla runt, besöka montrar och leta reda på intressanta författare/böcker rent utifrån känsla.
  • Söndag. Tveksamt om jag ska till Bokmässan innan jag åker hem, troligare att jag stannar kvar i city istället.

Jag har förstås en hel del till jag hoppas att hinna med utanför Bokmässan när jag ändå är nere i Göteborg, även om jag var där sist bara för några veckor sedan.

Mässa för nördar?

dsc_4085
Östersunds bibliotek.

I lördags hölls en regional bokmässaÖstersunds bibliotek. Jag var där en kort stund. Flera aktuella författare var på plats, signerade böcker och minglade med besökarna. Ett antal förlag fanns representerade (Waterlife, Förlag 404, Jengel) och i ljusgården hölls författaruppläsningar och samtal.

Upplägget kändes lyckat och jag tycker att lokalen användes bra då mässan hölls i själva bibliotekets entré och inte i samlingssalen. Tyvärr var det lite för få besökare just när jag var på plats, jag flyter mer med strömmen istället för att riskera att hamna för mycket i fokus eller samtal introvert som jag är. Hoppas att evenemanget återkommer och växer allteftersom, vi har ett skrivande och produktivt län!

Några av de medverkande författarna var Maud Deckmar, Anders Suneson, Theres K Agdler, Karin Härjegård och Göran Ekström.

Regional bokmässa, Östersunds bibliotek. 17 september 2016. Fri entré. Mässan var en del av Östersunds gastronomi- och kulturvecka i samband med UNESCO:s Creative Cities Networks årsmöte.

Radikaler på Göteborgs kulturkalas

Sönerna på fjällvandring, höststorm i helgen…. Nu är det hög tid för de sista inläggen för att summera sommaren 2016!

_MG_3496 _l

Vi hade så fullt upp med annat i Göteborg, men några delar av Göteborgs kulturkalas kunde vi ta del av.

Sallyswag såg vi på rekommendation. Det bästa var att vi stod nästan längst fram. Jag gillade att de var många på scenen, att sångarna turades om, kompletterade varandra med mycket utstrålning och att grunden kom från olika folkmusik. De olika instrumenten var också favoriter – d finns en riksspelman på fiol, , elgitarr, klarinett, trombon, elbas, trumpet och trummor. Däremot har vi i familjen inte kommit fram till om vi tycker att den starkt feministiska inriktningen var för extrem för oss eller om den var på en okej nivå.

Titiyo blev en oväntad höjdare. Hela familjen stod i princip längst fram med scenen till sista låten. Då började vi dra oss åt sidan och insåg att hela torget bakom oss var fullt med människor. En mycket rutinerad artist och bra konsert som var givande för oss alla.

I Trädgårdsföreningen bjöds det främst på barnaktiviteter som passade för Lillasyster. Hon pysslade bland annat sig ett “diadem” och såg på en teaterföreställning. Det var mycket barn men det fungerade. Eftersom vi ändå var i den fina parken passade vi på att gå lite i rosträdgården, spela Pokémon och titta i det fina palmhuset.

Pirathelgen

I fredags kom Mellanbror till mitt arbete när jag slutade för dagen och vi stack ut på en liten runda Pokémon Go. Som vanligt när vi spelar kom det en störtskur… Blöta gick vi efter ett tag vidare till videobutiken för att hyra film. Vi hittade ingen utan det blev en lugn hemmakväll utan film istället.

DSC_3484

DSC_3493

På lördagen gick jag och barnen på Piratfestival. Det var otroligt mycket barn, folk pirater men en festlig och trevlig stämning.

DSC_3492

Lillasyster passade på att gå en liten kurs i hjärt- och lungräddning. Det är en bra kunskap för alla, även för pirater ;)

Söndag tog vi med oss ett extra barn och var på fantastiska Jamtli. Den här gången åkte vi bussen från 1924 för första gången. Helt otroligt att den har blivit så fint renoverad efter att tidigare förfallit som sommarstuga! På kvällen kom äntligen mannen hem igen från sin motorcykelsemester. Imorgon är det jobb igen. Jag började redan förra veckan, men liiite morgontrött är jag allt…

 

Staden som lever upp

untitledYranveckan och Storsjöyran/Yran gör verkligen att hela stan lever upp maximalt. Allra helst i kombination med finväder. Storsjöcupen är ett annat exempel på när det är aktivitet överallt i stan. På Storsjöcupen var jag med vid invigningen på Stortorget. Yranveckan var jag bara med på ett hörn. Det jag gjorde var att

  • åka med till Jordgubbslandet på Rödön med Jamtland Bike Week som totalt samlade in 33.540 kronor till Min stora dag
  • vimla lite på stan och gågatorna
  • se Star Wars – The Force Awakens på nattbio utomhus på Stortorget – så coolt! Tidigare har jag sett samma film i vanligt bioformat, 3D, IMAX 3D, och på Blue Ray så klart.
  • besöka tre utställningar i en tillfällig galleria på Mittpunkten, se nedan.

Den lediga lokalen på Mittpunkten fungerade bra som utställningslokal. Vita väggar och ett luftigt utrymme gav plats till tre olika utställningar.

Ung Svensk Form 2016 – I den här vandringsutställningen var det lokala Emma Dahlqvist laserskurna näverbitar. ”It’s now or näver”, som stod för en stor del av behållningen. Det är hennes examensarbete på Textilhögskolan som ställs ut. Vid första anblicken ser det kanske inte märkvärdigt ut, men jag uppskattar experimentlusten och känslan för att testa nytt av ett traditionellt och naturligt material. För mig är det också en extra dimension att ha sett mina föräldrar samla in näver, bearbeta den och till sist se mamma skapa olika föremål. Det fanns även ett par andra representanter i utställningen som jag fastnade för, framför allt textila skapare (Annika Lunneskogs kläder och Josefin Tingsvalls experiment med hur många liv en stickad tröja kan få). DarlieLau visade en minimalistisk pall som hamnar i blickpunkten.

Henry Diltz – Rockfotografens bilder i svart och vitt med foton av flera tunga artister (Neil Young, Frank Zappa, Joni Mitchell osv).

Musikaffischer 1966-1970 – Här ställde musikern Janne Brandter från Rönninge cirka 50 av sina 500 affischer. Häftiga affischer i klassisk stil.

De två senare utställningarna passade förstås utmärkt just under Yranveckan och drog säkert en hel del musikintresserad publik som annars kanske inte besöker konstutställningar. Jag kände dock att jag var något för ung med för lite musikintresse för att få full utdelning.
Bilderna av Henry Diltz kommer även att visas 10 augusti  – 10 september i Jämfaldshuset.

Smaka på Stockholm

_20160606_210735

Genom någon underlig slump (?) hamnade jag i kväll för fjärde (?) gången på välbesökta matfestivalen Smaka på Stockholm. Till lunch var jag på picknick med kycklingsallad och nationaldagsfirande hemma i min stad med barnen, middag blev i en tillfällig restaurang i Kungsträdgården :) Jag hade som mål att 1) äta något nytt 2) titta på folk, mat och känna stämningen 3) äta glass.

Glass i Kungsträdgården är en regel (eller tradition i vår familj) så jag köpte en liten glassbit som såg ut ungefär som en Mums-mums från Bubbies Mochi Ice Cream. Cocossmak med chokladöverdrag var ett bra val.

Innan detta åt jag något så svenskt som strömming på kavring med örtsås, inlagd gurka och rödlök. Men – det är inte många gånger jag som inlandsbo har ätit strömming, och det känns som om det var tjugo år sen sist… Så även detta kändes som ett bra, och för mig, annorlunda val.

Målet med att uppleva och känna stämningen var lätt. Vilken härlig sommarkväll.

DSC_2178

Tack vare den ‘röda’ måndagen är det få affärsresenärer i farten och Scandic Grand Central blev plötsligt ett prisvärt alternativ. Det är fräscht och jag har ett tyst rum med låg ljudnivå på fläkten. Men jag var inte nöjd sist jag bodde här (då privat) på grund av stökig frukost, får se hur det blir denna gång. Gymmet är dessutom värdelöst undangömt, där har de missat rejält.. Foajén är däremot härlig! Sängen ska jag testa nu :) Godnatt!

Försvarets dag

_20160528_201909

Idag var jag och barnen på Försvarets och veteranernas dag. Roligast för barnen var att åka bandvagn. Själv gillade jag flyguppvisningen, musikkåren och salutskjutningen. Trevligt med sol och mycket folk i omlopp!

Det mer allvarliga inslaget var en minnesstund för stupade i landets tjänst. Vi var med där ifjol när monumentet invigdes. En annan allvarligt sak är att nyanlända tydligen tagit illa vid sig vid förekomsten av militär i stan. Tur att de inte var här när vi hade tre regementen här…

DSC_1893

Mannen var inte med idag. Han var istället i Sundsvall och deltog i Mc-dagen i Sundsvall och den jättestora kortegen där.

Den allvarsamma leken

DSC_1507Igår blev jag bjuden på en exklusiv förhandsvisning av Den allvarsamma leken. Det är en film i regi av Pernilla August som visades i vår på filmfestivalen i Berlin för att komma upp på biograferna till hösten. Berättelsen baseras på Hjalmar Söderbergs bok med samma titel. Eftersom Krister Henrikssons enmansföreställning av Doktor Glas troligast är min största teaterupplevelse någonsin hade jag en förhoppning om att få se något bra.

Och visst var filmen bra. Jag skulle tro att de flesta skulle föredra att se den på tv, men för mig blev ljudupplevelsen betydande i bioformatet. Stämningsfull pianomusik, samtal med tysta partier emellan. Det bjuds på fina kläder och frisyrer, fina miljöer och försiktiga närmanden av Arvid Stjärnblom och konstnärsdottern Lydia Stille som stegrar till att bli betydligt hetare men inte för avklätt. Huvudpersonerna bor egentligen gifta i varsina egna familjer och i skildringarna av de olika familjerna spelar även här ljudet stor betydelse för att visa på miljöskillnader.

Jag tycker genomgående att filmen var välspelad med fina insatser främst av huvudpersonerna – Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason), Lydia Stille (Karin Franz Körlöfmen även av exempelvis Dagmar (Liv Mjönes som för övrigt haft samma roll även på teaterscenen) och chefredaktör Markel (Mikael Nyqvist). Den är huvudsakligen romantisk med en sorglig underton.

Så igår blev det halvdag arbete och bio, sen var jag helt färdig. Inte blev det bättre av en natt med på tok för lite sömn på grund av oro (döden är obehagligt nära i vår släkt nu), och för att några grannar hade förfest och sen hördes när de kom hem sent på natten. Orsaken var att det hölls en gymnasiebal igår. Fantastiskt väder för det och jag unnar dem allt fint kring studenten så mycket, men med förstörd nattsömn är det svårt att hålla sig till generösa tankar.

Apropå Hjalmar Söderberg, läs även min tidigare recension av boken Gregorius.

Bilens dag

DSC_1589
Audi Q7 på Berners.

På förmiddagen var vi på Bilens dag och kollade in lite bilar. En liten sportig sak vore nog drömmen även om en del stora imponerar. Nu är det inte läge för ny bil riktigt än,  men när det är dags vore det lämpligt med en smal bil eftersom vårt garage har så dålig bredd…

Såklart bjöds det på en del nöjen som korv från Undersåkers Charkuterifabrik, ansiktsmålning, kakbuffé, trubadur och tävlingar. På Bilbolaget var det betydligt mer folk än på Berners. Jag funderade på varför men kom inte fram till någon egentlig förklaring.

DSC_1560
Renault Clio på Bilbolaget.

I samma motortema var vi förbi Bilprovningen en sväng också där det var drop in-besikning för motorcyklar och Honda hade en liten utställning.

Stortorget var det ett gäng båtar och jag gick igenom lite snabbt. Tanken var att göra reklam för båtlivet och Verkö slott. Jag har inte ens varit dit än, får se om det blir i sommar eller längre fram.

Paus och vila

bed2Min gamla docksäng med en docka från mormor och en från farmor. Trasmatta vävd av min mamma.

Jag befinner mig i en mindre kollaps och måste pausa och vila om jag ska orka resa mig igen. Den här veckan har jag på mig, sen ska jag upp på halvtid tre veckor innan tempot ska vara tillbaka. Lagom till värsta pollendagarna troligast… Tanken är att det ska fungera, men just nu känner jag mest att jag bokstavligen skulle kunna sova eller ligga i soffan och tomt stirra i taket i ett halvår eller så…

Så, vad är felet? Nej, det är inget fel på mig. Men även om jag klarar ”många bollar i luften”, och rent av oftast mår bra av det, finns det gränser. När första allergitröttheten letade sig fram och jag fick obefintligt med uppdrag på arbetet samtidigt – då svämmade det över samtidigt som jag kunde slappna av och därmed känna efter

Några av alla saker som känns övermäktigt för tillfället är tre släktingar med cancer, varav en är nära och en av de andra går mot slutet. Ett av barnen är i slutet av pågående adhd-utredning. En av de andra har ju redan diagnos och behöver extra stöd hemma. Till detta vanliga vardagssaker som för alla. Jag klarar mycket, men just nu skriker hela jag efter ensam och obokad tid. Att vara ensam för återhämtning är en så viktig sak för mig, men nästan omöjlig att få till hemma. Inte ens när jag är sjukskriven blir det någon längre stund. Det är bara mellan de andra går till jobb/skola och tills mannen kommer hem på lunch. Sen kommer Lillasyster hem från skolan. Det är märkligt att kunna vara hemma en hel dag, ha kanske ett enda uppdrag på dagen (idag göra köttbullar) och ändå känna att jag kanske inte orkar :(

Idag känns det obegripligt hur jag har klarat av att både jobba och göra det som ska göras hemma när jag nu inte ens klarar det minsta. Eller snarare är det ju det som är problemet, jag har orkat att jobba, men faktiskt inte fixat resten ens på grundläggande nivå på väldigt länge.

Kämpa på… 

 

Sabelles röda klänning & Den långa, långa resan

untitled

Det händer inte ofta att jag läser högt för mina tonårssöner. För sällan för Lillasyster också för den del, men som tur var läser mannen desto mer för henne. De här två böckerna har jag faktiskt ändå läst högt för alla tre barnen nu. Så viktiga, och ett bra sätt att få igång samtal om svåra saker.

Sabelles röda klänning vann jag i en utlottning från Bokmässan. I så många år har jag längtat efter att åka dit. I höst blir det av, inte är jag mindre inspirerad nu efter att ha fått en sådan fin bok i gåva. Boken blev 9 mars utsedd till årets vinnare av Peter Pan-priset och har även tidigare prisbelönats. Framför allt illustrationerna tycker jag är värda att uppmärksammas extra!

Boken är fin i sig och fungerar väl som diskussionsunderlag då det inte framgår från och till var flickan i boken flyr. Det framgår inte heller i vilken tid historien utspelar sig. Mina barn funderade om personer de känner från andra länder kanske har haft det som Sabelle. De reflekterade även över vad de skulle ta med sig som minne ifall de skulle ha varit tvungna att lämna allt. Pojkarna tittade också i detalj på hur finurligt och effektfullt bilderna bidrog till berättelsen.

Den långa, långa resan tog jag fram från bokhyllan för ett par veckor sedan, just för att komma igång och prata med barnen om flyktingsituationen från en ny vinkel. Det gör ont att läsa den här boken som är så brutalt rakt på ibland. Men – det är samtidigt lite av det bästa med boken. Jag tror inte på att låta barn bara läsa och se tillrättalagda ideala situationer. Nej, ju mer de får uppleva, desto mer lär de, får insyn, perspektiv och får verktyg för att hantera olika känslor. En bidragande orsak att boken berör så mycket är förstås vetskapen om att det här är Ilon Wiklands egen barndom som visar sig i boken. Jag har träffat Wikland kort i samband med en utställning och hon verkar vara lika fantastisk som sina bilder. Den här boken startar i Estland (även om det inte nämns) och jag känner igen mig i bokens bilder sedan jag var där i mitten av 1990-talet, bra förmedlat av Wikland!

Det är förvånansvärt många likheter mellan de här två böckerna. Att läsa dem i närhet till varandra gav ett extra djup och absolut ytterligare underlag till diskussioner. Bland annat inger bägge böcker hopp, de är fint illustrerade och båda böckerna handlar om flickor som flyr och saknar sin släkt men som finner tröst i att teckna.

Sabelles röda klänning, Marina Michae lidou-Kadi. Illustrerad av Daniela Stamatadi. Alexandra Pascalidou har översatt boken från grekiska och har skrivit förordet.

Den långa, långa resan, Rose Lagercrantz. Illustrerad av Ilon Wikland.