Kategoriarkiv: Foto

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

Adventstiden

_mg_40711:a adventfika i mängder!

För mig är adventstiden det allra finaste med julen. Att vänta, förbereda och pyssla. Tända ljus, dekorera. Fika.

Årets första adventshelg inleddes med att Mellanbror hade med sig ett gäng grabbar på Laserhallen, åt middag hos oss och såg… Life of Brian! Så överraskar man sin mamma :P A har nästan flyttat i hos oss och stannade kvar över natten.

Lördag fick jag för första gången med mig Lillasyster på frukost på Espresso House. Det blev väldigt lyckat då hon upprepade gånger utbrast: ”Det är så lyxigt!”.  Sen var det dags för lördagsträningen på nya gymmet med mannen och Storebror. Synrg360 med tema sneda rörelser blev det. Mellanbror och Lillasyster körde istället sin parkour. Därefter var jag på en efterlängtad återträff med några av mina ”fotokompisar”, vi som läste Foto A-C 2011. Tänk att det är fem år sen!

Första avsnittet av The Crown hann jag se på Netflix i helgen. Så fina kläder, miljöer och vackra bilar! Handlingen gav kanske inte lika mycket, men det ger sig nog efter ett par avsnitt till.

första adventsöndagen pyntade jag det sista innan vi fick fikagäster. Till advent blir det bara stjärnor och ljusstakar, några röda dukar, julblommor, julgardiner, adventsljusstake och en stjärna på dörren. Tomtar och sånt får allt vänta :) Eftersom Mellanbror precis fyllt år bjöd vi in lite extra så både barnens faster, moster med familj och mormor och morfar kom. Som bonus hade jag bjudit in M från Eritrea. Han har bott i Sverige i två år sedan han flydde hit. Uppskattat, men även lärorikt, besök. Jag är intresserad av världen och vill visa den för mina barn, men är inte så mycket för att resa, så att bjuda in personer från olika kulturer är en möjlighet jag försöker ta vara på.

Fika blev det i mängder med en hel kasse gosaker från Frejas Bakeri – ljuvliga saffransbullar, focaccia, mjuk pepparkaka, skorpor och annat. Och så hade jag bakat schackrutor på födelsedagsbarnets önskemål :) Tårtan tog vid tidigare i veckan på själva födelsedagen.

Sist på helgen gick jag och sönerna och såg dansföreställningen Trans[e]ición.

Fantastiska vidunder och var man hittar dem

150101-Kopia-smal

Förra veckan var riktigt rolig på jobbet (som det i och för sig oftast är), men SÅ intensiv. Därför var det extra välbehövligt med en myskväll i soffan i fredags, bara jag och Lillasyster hemma.

Lördag morgon blev jag bjuden jag lyxfrukost på Clarion av en granne, söndag kväll bio. I övrigt har jag i princip bara suttit vid datorn. Jag har äntligen påbörjat projekt familjefotoböcker! Fortsättning följer…

Jag hade turen att få två fribiljetter av Biostaden och avslutade helgen med att se Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Perfekt film att se tillsammans med Mellanbror efter att han och brorsan varit på konfaläger över helgen.  Det var en mysfilm med coola effekter och den vinner på att ses med en ungdom/ett barn.

Nu dags för en ny vecka. Heja :) Den här blir mer normal på jobbet men lite mer intensiv privat istället. Let’s go!

Dags för besök på mässa!

150101-Kopia-smalImorgon ska jag besöka Fotomässan i Älvsjö för första gången. Tänk så många år jag har velat åka dit. Och nu är jag på väg samma år som jag lyckades ta mig till Bokmässan!

Jag får nöja mig med en dag så jag ska se till att vara på plats redan från öppning. Biljetten har jag fixat på förköp och programmet är studerat i detalj. Framför allt ska jag gå omkring spontant, besöka montrar och försöka få se olika kändisar inom området. Men några föreläsningar tänkte jag mig också, får se exakt vilka de blir då de jag är mest intresserad av krockar lite.

Väck din tanke i tre utställningar

Every Person Has Lost Something
En utställning behöver inte bara vara att se vackra bilder utan kan väcka insikt. Moustafa Janos bilder om flykten från Syrien är en sådan utställning. Jano bor idag på en flyktingförläggning i Sverige i en stor väntan långt från sin fru och sina barn. Det yngsta har han inte träffat mer än genom sin, vid flykten, gravida frus mage. Med examen från konsthögskolan i Damuskus arbetade Jano tidigare som grafisk designer i Aleppo.

010
Gamla stan i Aleppo är utnämnd till ett av Unescos världsarv men är nu svårt skadat. Pressbild publicerad med tillstånd från Fotografiska. (C) Moustafa Jano from the exhibition Every Person Has Lost Something. Fotografiska Stockholm. Foto: Moustafa Jano.

Utställningen består av ett antal skickligt utförda digitala montage som var för sig är vackra men samtidigt ger rysningar av obehag. I rummet visas också en film där Jano berättar och visar sin flykt. Att höra fotografens röst och samtidigt se bilderna på väggarna ger bestående intryck. Att se och höra en individs berättelse gör det hemska personligt och bidrar kanske till Janos mål: ”Att försöka göra nytta i min maktlösa situation då bilder om krigets helvetiska konsekvenser kan nå fram där orden inte räcker till.”.

Moustafa Jano, Every Person Has Lost Something, 31 augusti-4 oktober 2016, Fotografiska. Källa för fakta och citat: www.fotografiska.eu, texter i utställningen samt Wikipedia. Följ Jano på Instagram @janographic1977.

Transitions
Helene Schmitz är en svensk konstfotograf som gestaltar hur naturen tar över eller förändrar det som människan skapat. Hon har tidigare bl.a. gjort ett fotoprojekt av sitt nedbrunna barndomshem i överklassmiljö på Strandvägen i Stockholm – Livingrooms.

Nu är Schmitz representerad med tre olika teman på Fotografiska, alla fotograferade med storbildskamera.
1) The Forest – Under två år har Schmitz dokumenterat skogarna i Västmanland där den värsta skogsbranden i Sveriges moderna tid bröt ut runt Sala sommaren 2014. Bilderna visar landskapets förvandling och de gröna växternas försiktiga återintåg.
2) Earthworks – Hus dekorerade med tapeter och arbetade innerdörrar byggdes upp i samband med diamantutvinning i Namibia. Idag försvinner allt mer av byggnaderna i sanden om tränger in i varje vrå.
3) Kudzu Project – Växten kudzun kan växa 30 centimeter per dygn och kväver allt i sin väg. Den kom till USA:s sydöstra delar för över hundra år sedan som en gåva från Japan. Idag har den invaderat och tagit över stora ytor där tidigare växter och byggnader allt mer göms under växten. Stora svartvita bilder visar med detaljrikedom kudzun som lik en organisk våg sköljer över området och skapar illusioner av mystiska konturer.

Helene Schmitz, Transitions, 2 september-13 november 2016, Fotografiska.

Exposed
En omfattande utställning med stora bilder av vackra människor, kända människor, avklädda människor, människor i lyxförpackning levererar Bryan Adams. Men han gör inte bara detta. Den andra, mindre delen av utställningen (Wounded: The Legacy Of War), visar porträtt av unga britter skadade som soldater i Irak och Afghanistan. Mot kritvit bakgrund exponeras ärr, avsaknaden av kroppsdelar, proteser… De visas fullt exponerade för mina blickar där jag står och ser deras öden. Det är bilder som berör samtidigt som jag tycker att personerna känns väl uppställda.

Delen med de glamourösa bilderna känns som en klassisk fotoutställning från en äldre tid. Ett minus för mig är min bristande allmänbildning, många kändisar känner jag helt enkelt inte till.

Bryan Adams, Exposed, 18 juni-25 september 2016, Fotografiska.

Fotografiska i övrigt
+ Byggnaden är sevärd i sig och jag tycker fortfarande att det är en av de bättre utställningslokalerna. Att ha plats runt bilderna, kunna backa och se från olika avstånd ger fler aspekter.
– Det är svårt att avgöra om toaletterna längst upp är upptagna eller inte.
+ Butiken. Jag och min kollega och vän P fastnade för boken med bilder från inspelningen av Cloneys film The American som har scener från platser utanför Östersund.
+ Öppettiderna.
+ Tips: Ta en fika (eller måltid) längst upp i caféet och hänförs av utsikten.
– När stora utställningssalen nere nu var stängd för omhängning var det i princip omöjligt att hitta Moustafa Janos utställning utan att fråga om vägen. Inga skyltar gav några ledtrådar vilket gör att jag är bekymrad över att besökare antagligen missat dessa viktiga bilder.
Entré 120 kronor ord. vuxen.