Kategoriarkiv: Läst

Härskarteknik

En del praktiska tips på hur olika maktmetoder identifieras och motverkas. Det handlar bland annat om martyrskap, uteslutning och projicering. Visst är det lätt att känna igen en hel del som utspelar sig enligt den här boken. Det tilltalar mig att författaren tar upp vad som hade kunnat göras annorlunda – ur bägge sidors perspektiv! Den som använder sig av härskarteknik är troligen sällan medveten om det.

Härskarteknik. Den fula vägen till makt, Elaine Eksvärd.
Prickigt kuddfodral, H&M Home med bidrag till Unicef.

Tiden läker inga sår

Efter en mindre bra start på semestern har jag nu kommit in i semesterlunketvänt på dygnet, gör inget vettigt och äter gosaker. Som det ska vara då kanske. På stan är det folk och rörelse överallt – jag återkommer med inlägg kring Storsjöyran.

Idag var jag och några barn på Jamtli med kollegan A med familj, trevligt, trevligt! Dessutom intressant att gå med några som knappt varit på Jamtli tidigare, och att gå i sällskap med småbarn, en upplevelse från en annan synvinkel än annars.

Att läsa Tiden läker inga sår var också att se saker från ett annat håll. Det var också en påminnelse om vilka fördomar jag har. Speciellt mot kända personer är det lätt att anta helt felaktiga saker.

Boken beskriver en bakgrund jag inte hade minsta aning om. Det är hemska saker som utspelar sig under flera generationer kvinnor, men kärleken är stor och boken är finstämd. En riktigt bra bok.

Nu ska jag förbereda det sista inför dotterns födelsedag imorgon. Enligt traditionen firar vi alltid henne med tårta tillsammans med vänner och släkt i en park!

Tiden läker inga sår, Tilde de Paula Eby.

Tips på läsning för ungdomar

Det var ett tag sen jag kastade mig över studentlitteratur. Men en bok med analyser av dagens ungdomslitteratur kunde jag inte låta bli. Speciellt när jag har ungdomar i min närhet som frågar kring läsning. Att läsa passar ju dessutom extra bra när det är sommarlov och semester. Några tendenser och boktips som jag fångade från boken:

  • Fler vuxna läser ungdomsböcker nu. Unga vuxna är en nyare kategori böcker.
  • Ungdomsböcker har funnits länge men gavs tidigarer ut för en bredare publik (ungdomar och vuxna som målgrupp), ex. Djungelboken, Anne på Grönkulla, Alice i underlandet).
  • Lex bok, Sara Kadefors. Typisk nutida ungdomsbok i bloggliknande form. Jag fastnar för den smarta, tolkningsbara titeln (personen Lex, läxbok, lagbok…).
  • Pojkarna, Jessica Schiefauer. Den boken har jag läst själv och kan absolut rekommendera.
  • Urbant uppror. Ungdomens utanförskap från samhället, att vara för ung. Eller för gammal (inte ett barn längre).
  • Filmreferenser.
  • Historiska ungdomsromaner har däremot minskat betydligt i utgivning. I boken finns ett resonemang om att ungdomar idag finner sin identitiet i omgivning och framtid, än som tidigare i historien. I fantasy kommer däremot historia med exempelvis i form av tidsresor, ex Dimensioner av Sofie Berthet. Steampunk är på väg in bland annat i Fripassageraren, Christina Wahldén.
  • Dystopier och utopier. Ex. Hungerspelen av Suzanne Collins (Hungergames…).
  • Lättlästa böcker. Serieromaner för ungdomar.
  • Vad anses vara en ”normal tjej”, en ”normal kille”… Könsnormer och könsöverskridande.

Boken gav mig inte så mycket boktips som jag hade hoppats. Men däremot en inblick i vilka strömningar som är aktuella inom nutida ungdomsböcker och det var intressant.

Samtida svensk ungdomslitteratur. Analyser. Åsa warnqvist (red.). Studentlitteratur 2017. Bonus att Helen Asklund (f Schmidl) medverkar då vi läste franska tillsammans på gymnasiet.

Min europeiska familj de senaste 54000 åren

Nu kan jag räkna timmar till semester! Jag har haft mycket att göra sista veckorna på arbetet. Tack och lov eftersom det har motverkat den låga motivationen på alla fronter. Jag har ändå har kunnat bocka av mycket mer än jag hade hoppats på. Skönt ingångsläge till semestern, vilket behövs extra utifrån allt jobbigt privat. Mina drygt fyra veckor ledigt är i princip obokade, men en hög böcker ska jag beta av förstås :)

En av de böcker ”husets bokklubb” läste under våren var den prisade Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Boken tilldelades bland annat Augustpriset 2015. Och visst är det är en bok värd att lovorda. Det här är en faktaspäckad bok skriven på ett medryckande vis. Den ger både bredd och djup på ett vis att boken i princip är att se som obligatorisk läsning för allmänbildningens skull.

Tack vare bland annat genteknikens snabba utveckling har vi idag nya fakta som ändrar på en del av den bild vi hade tidigare om hur befolkningen i Europa har utvecklats. I kombination med arkeoligisk utforskning blir det verkligt spännande och det finns mycket att lära.

Bojs, Karin. Min europeiska familj de senaste 54000 åren.

Tio år senare

För många år sen läste jag den uppmärksammade boken Tio tankar om tid och fascinerades. Det fanns en hel del i boken för mig att t åt mig av. På bokmässan i höstas lyssnade jag intresserat på författaren Bodil Jönsson. Utifrån den här bakgrunden var mina förväntningar på Tio tankar om tid – Tio år senare höga. Tyvärr.

Att ha höga förväntningar är oftast inte bra. Och absolut inte i det här fallet. Jag hade förväntat mig konkret klokskap att suga åt mig gobitarna av. Istället består boken av en nulägesbeskrivning av ett antal områden. Visserligen träffande, men det gav mig egentligen inget att ta med mig av. Kanske beror det extra mycket på att boken snart är tio år gammal. Precis som det beskrivs är det mycket som ändras på den perioden.

Nåja, jag ger inte upp. Dags att läsa om Tio tankar om tid och se vad den kan ge mig idag. Jag skulle inte ha något emot att kolla in några av hennes andra böcker heller.

Bodil Jönsson, Tio tankar om tid – Tio år senare.

Katedralen vid havet

666 sidor lång tegelsten om 1300-talets Barcelona skapar en hel del förväntningar. Förväntningarna uppfylldes. Minsta bokklubben har den här gången läst en bok där pesten härjar, judarna råkar illa ut, katedralerna byggs sten för sten, fattiga förtrycks och kärleken tar de mest oväntade vägar.

Det här var en fin bok som inte tog allt för lång tid att läsa trots sin omfattning. Jag rekommenderar den framför allt för att den ger en bred allmänbildning över perioden och området, men också för att jag sällan läser spanska författare, den här ligger ständig på de spanska topplistorna. (Att våldtäkter beskrivs för utförligt utan att tillföra något nödvändigt till boken, och att det finns en incestliknande historia med har jag förträngt.)

Ildefonso Falcones, Katedralen vid havet

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Minsta bokklubben gjorde ett extra seriöst utforskande av 2015 års nobelpristagare i litteratur. Boken krävde två separata diskussionsluncher. Till den senare hade vi tittat extra på språket.

Det här är en tung bok både i tjocklek och innehåll. Gång efter gång kommer nya historier från kriget, den ena värre än den andra. Även när det går trögt är det värt att ta sig igenom hela boken för att få fler synvinklar och ”knyta ihop säcken”.

Största behållningen var att få ta del av ett annat perspektiv, att få en ökad allmänbildning, att få läsa om alla de kvinnor som deltog fullt ut som soldater i Röda armén.

Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte.

Sekreterarklubben

Årets sista bok för Husets bokklubb blev en allmänbildande bok. Det finns så många bortglömda insatser och prestationer, och framför allt har kvinnor så många gånger försvunnit i historiebeskrivningarna. Jag lärde mig mycket nytt som jag inte kände till från den här boken. Det är en prestation att efter 30 års forskning koka ihop allt till en skönlitterär berättelse om hur ”det troligast var”.

Nu är det jul! Passa på att vila och läs böcker! Det gör jag. Ivarjefall siktar jag på så mycket avslappning och lite stress som möjligt. Tacksamt nog åker vi inte runt land och rike utan kan fokusera på de närmaste. Det känns extra angeläget efter det här året som drabbat släkten allt för hårt av den hemska cancern. Skänk gärna ett extra bidrag till forskningen så här i jul. Swisha Cancerfonden på 123 901 95 14!

Jan Bergman, Sekreterarklubben.

Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet & Sagas bok

dsc_0524
Minsta bokklubben sammanträdde på Café Prästgatan 12. Jag åt palsternackssoppa.

Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet är en obehaglig liten bok med ett speciellt språk, en sorts poesi. Miljöerna är öken, provsprängningar, öde platser och huvudpersonerna är olika seriemördare. Det ovana språket gör de sjuka personlighetsporträtten kusliga och jag ryser ännu ett steg när jag googlar och ser att alla, utom en av de avbildade mördarna, har verkliga förebilder. Det var en upplevelse att läsa en sån annorlunda text, den hade jag inte velat missa. Samtidigt är boken tyvärr ingen jag rekommenderar vidare. Möjligen tillsammans med mycket vin…

Jag tycker att Sin ensamma kropp är fint skriven, även Sagas bok har ett liknande språk och detaljerade, finstämda beskrivningar. Men tyvärr tyckte jag inte om den här boken lika mycket. Den var trög att komma in i, på något vis onödigt komplicerat upplagd. Konflikten mellan syskonen vid en mors bortgång och avståndet som växt fram utifrån huvudpersonens klassresa står i centrum. Det finns mycket att fundera kring ämnena.

Lotta Lotass, Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet. Lotta Lotass innehar stol nummer 1 i Svenska Akademien.

Elsie Johansson, Sagas bok: en trovärdig historia. Tidigare läst av samma författare:  Sin ensamma kropp.

Den man älskar

dsc_0403

En anrik kalkstensgård ska säljas. Men vad händer egentligen kring syskonen som är oeniga om gårdens framtid? Utifrån detta rullar en typisk Jungstedt-deckare igång och boken levererar i bättre klass än de närmast föregående. Snabbläst och spännande med intressanta personbeskrivningar.

Mari Jungstedt. Den man älskar. Tidigare lästa böcker av samma författare: Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln, Den dubbla tystnaden, Den farliga leken, Det fjärde offret. Den sista akten. Du går inte ensam.

Miniatyrmakaren

dsc_0232

I författarpresentationen i den här boken jämförs Jessie Burton med Tracy Chevalier. Det skrämde mig lite då Chevalier är en av mina favoritförfattare. Som misstänkt nådde inte boken dit, men jag förstår jämförelsen. Stämningen och miljöerna går att se likheter mellan. Den här boken läste vi med Husets bokklubb. Några deltagare tyckte att boken var lite seg. Men de allra flesta gav boken ett högt betyg, utom vad det gäller själva gestalten Miniatyrmakaren. Mystiken kring henne blev bara förvirrande på ett negativt vis och frågorna får inga svar.

Vi diskuterade varför den här boken fått sånt genomslag. Det är inne med HBQT-romaner, tidsskildringen var fin, men det är svårt att ta på vad som egentligen lyfter boken. Något är det!

Miniatyrmakaren, Jessie Burton

Blodsbunden

dsc_4263

“Jag tycker om svenska böcker”, var min luddiga beskrivning när jag kom in på PocketShop på T-centralen tidigare i höst och var ute efter boktips. Expediten tittade granskande på mig och tog fram en bok som hon menade var en av de bästa hon läst. Tja, varför inte våga testa, tänkte jag och köpte en bok som jag inte hade hört talas om där författaren också var okänd för mig.

Jag rekommenderar gärna boken vidare. Den är ovanlig, spännande, hemsk, men också fin och mystisk. Efteråt står jag kvar med frågetecknet om vad som kan vara verklighet eller fantasi i boken?

Vad är egentligen fantasi och vad är upplevd verklighet?Blodsbunden, Augustin Erba.

De förklädda flickorna i Kabul

_MG_3576 - l

När “husets bokklubb” skulle läsa den här boken inför hösten var jag lite skeptisk då det inte är “min typ av bok”. Samtidigt kände jag att det kan vara nyttigt att lära om Afgahnistan och utifrån intervjuer med författaren var jag nyfiken på vad hon hade fått fram.

Boken är en journalistisk roman om den starka hierarki i Afganistan där kvinnor står långt, långt ned. Det är en av anledningarna till att flickor kläs ut och får gå som pojkar ofta fram till puberteten. Om det är som författaren skriver i boken, att fenomenet med de förklädda flickorna inte dokumenterats tidigare – då är det värt ett pris bara att lyfta fram detta, oavsett att boken är relativt långsam att ta sig igenom.

Jenny Nordberg, De förklädda flickorna i Kabul.

Introvert – Den tysta revolutionen

DSC_2443En hel del av dem som känner till mig kanske ser mig som en utåtriktad, extrovert person. Jag är aktiv, med på många evenemang, har ett relativt stort kontaktnät och kan ta stor plats i samtal.

Men – även om jag gillar såna saker, och kan vara social, så kostar det mycket energi. Två veckor helt ensam i en stuga på landet – det är exempel på sådant som skulle ge mig energi om jag fick chansen att sticka iväg, sånt som inte skulle vara något som helst besvär för mig.

Årets sommarläsning blev en bok om det introverta personlighetsdraget. En (introvert) kollega tog med den för att jag skulle få läsa. När jag tidigare har gjort ett par olika personlighetstest, exempelvis Mayers-Briggs, har jag fått resultatet att jag är starkt och tydligt introvert. Ibland känner jag mig själv ändå tveksam till detta eftersom jag så aktivt söker socialt umgänge, arrangerar träffar, pratar mycket, visar känslor snabbt, tar snabba och spontana beslut.

När jag börjar läsa den här bokens beskrivning av en introvert person känner jag ändå inledningsvis igen mig på pricken. På varje sida finns det påståenden som jag skulle kunna citera som mina egna. Längre fram i boken blir jag lite tveksam igen, jag känner igen mig en hel del i vissa extroverta beskrivningar också. Men – tittar jag på behovet av ensam tid, förmågan att sysselsätta mig själv i timmar och uppnå flow och hur introverta människor kan reagera under stress – ja, då dominerar det introverta igen. Kanske kan jag gå över till aktiviteter som extroverta får energi av och gilla dem, men att få ostörd tid för att reflektera, att få pausa – det är ett absolut behov för att orka och vilja resten.

Några egna introverta påståenden om mig och blandat från boken:

  • Att komma in till ett sällskap/möte/middag och gå runt och ta i hand och hälsa på alla är jobbigt.
  • Efter att ha gjort något där det varit mycket människor (även efter en arbetsdag) är det enda jag behöver att vara själv ett tag innan jag klarar av att vara med andra igen.
  • Jag tar hellre en promenad för att slippa fråga vilken buss jag ska ta för att slippa samtalet.
  • Telefonsamtal med andra än de närmsta undviker jag till max.
  • Åka motorcykel är ju bara så härligt. Dessutom umgås man utan att prata så det blir mycket tid för egen upplevelse och tänkande.
  • Respekt för tid. Om det på något vis är möjligt att komma i tid är jag alltid där lite i förväg. Blir jag ändå sen (pga andra vanligtvis) ber jag stort om ursäkt. Möten ska vara så få och effektiva som möjligt.
  • Introverta är inte känslokalla, utan tvärtom känsliga, speciellt vad gäller kränkande kommentarer, vi håller det bara inom oss och kan därför upplevas kyliga.
  • Jag, och många andra introverta, är lättstörda av minsta lilla ljud och föredrar tystnad. Jag får rent av fysiska reaktioner när jag blir rädd för höga utrop (speciellt från mörkröstade män) eller av prasslande papper på bio. I ett sorl som exempelvis på en flygplats kan jag däremot finna lugn och ensamhet mitt bland alla människor. Så länge ingen tilltalar mig…
  • Introverta har ofta hög fantasi, kan visualisera och tänker i bilder.
  • Intensiv ögonkontakt uppskattas inte, inte heller kramar av bekanta eller att bli störd vid koncentration.
  • En introvert person som lyssnar intresserat och fokuserat kan se apatisk eller chockad ut, misstolka inte detta.
  • Introverta är ofta självständiga men lättskrämda och föredrar att observera först.
  • Inre drivkrafter och hängivenhet till uppgiften motiverar.
  • Introverta är uthålliga, har tålamod och är noga. Att introverta inte alltid deltar i informella aktiviteter, konferenser eller middagar står inte för ointresse eller dåligt engagemang.
  • Slutligen uppmanar författaren introverta att våga marknadsföra sig själva, visa världen vad vi skapar osv.

En del introverta drag kan nog förstärkas hos mig då det finns en risk att jag är en högsensitiv person, jag ska utforska det ytterligare via andra kanaler och undersöka vad det kan innebära.

Det bästa med den här boken är att den tar upp alla positiva egenskaper med att vara introvert. Det är definitivt något att vara stolt över, även om det inte stämmer mot samhällets ideal. Det spelar för övrigt inte så stor roll heller för den som är introvert. Hellre vara nörd och hitta sina genuina intresseområden än att följa strömmen :)

Jonkman, Linus. Introvert – Den tysta revolutionen.

Du går inte ensam

Andra semesterdagen, men sommarkänslan har funnits i veckor. Ett sommartecken är att lata sig och läsa böcker :)

DSC_2322

Du går inte ensam var som Jungstedts böcker alltid spännande. Jag får rysningar av när barn far illa, men deckarhistorien och person- och relationsbeskrivningarna ger mig det jag vill ha ut av en deckare även om det här inte är Jungstedts bästa bok.

Mari Jungstedt, Du går inte ensam.

Första semesterdagen (igår) ägnade jag mest åt att rensa och städa pojkarnas rum, putsa fönster och förbereda den gigantiska semesterpackningen.

DSC_2807

I övrigt har vi varit på Andersön ett par kvällar, både för att grilla och äta, och bara för att vila och bada. Invigningen av Storsjöcupen och ett besök på Exponorr har jag också bockat av. Lillasyster har varit på Jamtli flera gånger och varit ”barn för en dag”. Extra roligt då en kusin med kompisar sommarjobbar på torget där och Storebrors bästa kompis arbetar i fotoateljén.

Storebror och Mellanbror befinner sig för övrigt nu hos vänner i Falun. De ansluter ut på landet längre fram, men jag och Lillasyster är redan på väg, så nu blir det troligast extra glest med uppdateringar ett tag.