Kategoriarkiv: Recensioner

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

30-årsjubileum


Jag är på vernissage. Foto: Petra.

I helgen var jag och Petra på vårt första Cardio-gruppträningspass. Sen gick vi på stan och besökte bland annat Jazzkökets lilla saluhall, Hamngatan 10 och gick som sagt på vernissage.

Cardio-passet har jag gruvat mig för länge då konditionsträning och jag inte trivs tillsammans. När ledaren dessutom blev utbytt till gymmets mest pressande blev jag nervös på riktigt. Passet består av stationsträning där deltagarna flyttar sig mellan löpband, stakmaskin, assault bike, rodd och spinningcykel. Förutom det underliga löpbandet gick det förvånansvärt bra. Tycker nog att vanliga Synrgy360-passen kräver minst lika kondition. Kan bli fler cardio-pass… ;)

Vernissage var det på Drejeriet som alltså firade 30 år på Hamngatan 7. Gillar blandningen av bruksföremål och konst, olika hantverkare med skilda uttryck. En del kan kanske ses dyrt – men om man ska köpa en udda mugg är det så värt att köpa en sån här kvalitetsprodukt och bara betala dubbla priset mot en serietillverkad! Petra fastnade för muggar med guldkant, jag hittade några pingviner och keramiktavlor som tilltalade mig allra mest.

Den här helgen är det mest familjen som gäller. Skolavslutning där Storebror avslutade grundskolan, han har presterat synnerligen fint och är nu på väg mot teknikprogrammet efter sommarlov och sommarjobb. För att fira sommarlovet ytterligare har vi bakat, fikat själva och bjudit in släkten på jordgubbar!

Ny restaurang – en cirkus

För ungefär än en vecka sen öppnade populära Pinchos i min stad och i torsdags var jag där med C. Inredningen och personalens kläder går i cirkusstil. Personalen behöver gästerna dock inte mer än till att få ett bord. Här sköts nämligen bokning, matbeställning och betalning via en app. Bekvämt tycker jag som gärna undviker att prata med okända.

Anledningen att vi valde Pinchos var, förutom nyhetsvärdet, att små rätter beställs in eftersom och det då är lätt att äta olika mycket i sällskapet. Jag är lite skeptisk till köttkvalitén på restaurangkedjor och valde att äta vegetariskt. Rött vin, majskolv med hickorysalt och kolasmör och vitlöksstekta champinjoner blev det för mig. Och sen majskolv igen som efterrätt 😂 Säger lite vad jag tyckte om den rätten va?

Min plats på annexet

Del av lobbyn med konst av Kajsa-Tuva.

I helgen tog jag mig en minisemesterQuality Hotel Frösö park i natursköna omgivningar passande i det plötsliga sommarvädret. Där finns både restaurang, spa,  gym och hinderbana utomhus. Den här gången utnyttjade jag inget av detta då mitt syfte var egentid, ensam med tidningar, böcker m.m.


Korridor i annexet.

Eftersom jag ändå inte ville hänga i lobbyn eller umgås med folk passade det perfekt att jag fick bo i annexet, ”8:an”. Huset är inte så märkvärdig, två våningar hotellkorridor med tegelväggar. Rummen är mer personliga här än i stora hotellbyggnaden då de är olika stora med olika form. Jag hade turen att få fönster på kortsidan rakt ner mot sjön och fjällen och ett ljust badrum med ett så stort och djupt fönster att det faktiskt gick att sitta där och titta ut (ja, jag testade).

Rummet var gränsfall litet, men i princip allt jag behövde fanns och känslan var fräsch. Eftersom hotellet firar två år i dagarna, och sidobyggnaden tillkom senare, är det ett krav att viktiga saker finns på plats som laddare vid sängen, anpassningsbar belysning m.m., och så var också fallet. Plus för en praktisk garderob, skön säng och bra mörkläggning. Även om rummet var litet fanns också en liten, skön fåtölj och ett minimalt skrivbord så jag hade det bra. Tyvärr fanns det däremot ingen vattenkokare eller te :(

Jag kan tänka mig att det är perfekt för idrottsföreningar att bo samlat i det här huset för att kunna umgås och inte störa andra hotellgäster. För den del blev jag inte störd av några ljud under min vistelse, och då var det ändå rätt mycket folk på plats, bland annat en hel del andra ”locals” vad jag såg. Härligt att det går att komma bort och få andra perspektiv så enkelt och nära hem, jag gör det gärna igen. Då vill jag gärna gå på spa eller hänga nere på playan en varm sommarkväll.

Frukosten innehåller som vanligt massor av olika saker, men jag saknade gurka (!), ärtskott eller andra extra grönsaker och grillat som svamp eller tomater. Det fanns ingen omelett eller gröt heller vad jag kunde se.  Bäst av allt på frukosten var ändå att jag fick sällskap av vännen L, så uppskattat att hon tog sig en ordentlig cykeltur för att sällskapa med mig!

På båt med riksdagsledamot


Båthotell Mälardrottningen, längst ut på Riddarholmen. Stockholms Stadshus i bakgrund.

Under vårvintern gjorde Mellanbror prao som riksdagsledamot en vecka. Han fick gå med, delta på möten, konferens och vara några dagar i riksdagen där han även träffade på statsministern. Dessutom gjorde han studiebesök på Kungliga biblioteket och besökte Olof Palmes dödsplats. Otroligt viktiga och utvecklande dagar för min son.

Under hans dagar i riksdagen passade jag på att följa med och arbeta i Stockholm. Kvällarna fick vi tillsammans men orkade inte så mycket. Det är ansträngande att vara riksdagsledamot ;)

För att Mellanbror enkelt själv skulle kunna promenera i Stockholm bodde vi nära riksdagen, lite udda på ett båthotell vid RiddarholmenMälardrottningen. Att kalla båten för ett hotell är gränsfall överdrift. Våningsäng är okej. Men den här hade en vinglig översäng, inget säkerhetsnät, ingen stege – en sovplats enbart lämplig för ungdomar.  Min nedre säng var i varje fall bekväm, och badrummet minimalt men fräscht. Vi hade ett rum mot sjön och med fantastisk utsikt mot Hornsbergspuckeln, Mälaren och Stockholms Stadshus. Båtmiljön är hur som helst charmig och frukosten var lite mindre, men klart godkänd. Jag tokgillade glasgolvet vid entrén där det går bra att titta rakt ner på skeppets dieselmotor.

Trist att varken Riddarhuset eller Riddarholmskyrkan var öppna för allmänheten de dagar vi var i krokarna.  Riddarholmskyrkan har jag besökt tidigare, men återkommer gärna. Riddarhuset är outforskat för mig. Hoppas jag och Mellanbror får chansen vid ett annat tillfälle nu när nyfikenheten växtes när vi promenerade förbi under några dagar.

Passion

Jag var nyfiken på musikalen Passion men tyckte den var lite dyr och hade inget sällskap. Jag misstänkte att det kanske inte var den roligaste föreställningen att ta med nån av sönerna på. Då visade det sig att jag hade en kollega som inte heller hade något sällskap och visps var jag på väg!

Tack och lov för att jag kom iväg sen. Jag hade inte velat missa det här. Vi satt bara några rader från scenen, alldeles nära orkesterdiket, och om jag ska beskriva föreställningen med ett ord blir det – pampig. Det var pampig musik, pampiga kläder, kläder och ett sällskap som ägde scenen.

Att saker inte behöver vara tydligt avgränsat svart eller vitt, och att slutet inte gick att förutse, var saker jag uppskattade med storyn. Clara (Mari Lerberg Fossum) var en fröjd att se i sin klart röda klänning och Annica Edstam var så skicklig roll som Fosca.

Passion – en Broadwaymusikal av Stephen Sondheim. Norrlandsoperan och Norrlandsoperan Symfoniorkester. Storsjöteatern, Östersund 31 mars 2017.

Stormen


Simon Rodriguez, Malin Berg. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Stormen är Shakespeares kända komedi om att våga se världen på ett nytt sätt. Låt allt rasa, bygg upp allt på nytt och kom ut starkare på andra sidan.

Det var ovanligt många unga i publiken. Själv tog jag inte med mina ungdomar och det känns som ett rätt beslut. Här gällde det att hänga med hela tiden. Det var ingen lättsmält föreställning. Mest fascinerande var att skådespelarna hade flera roller var och utförde det med bravur.

Stormen. Riksteatern och Örebro länsteater. Storsjöteatern, Östersund 24 mars 2017. Trailer.

Mats Jäderlund, Aja Rodas, Linus Lindman, Malin Berg, Hanna Lekander, Simon Rodriguez. Fotograf: Kicki Nilsson/ICON Photography. Pressbild: Riksteatern.

Fågel, fisk & mittemellan

Fantastiska ni som läser min blogg och tålmodigt återkommer igen och igen för att hålla ögonen öppna. Nu äntligen är ett inlägg här. Jag ser i statistiken att ni är här oftare än mig, men nu tror jag det öppnats upp för mer skrivande. I väntan på nästa blogginlägg rekommenderar jag ett besök på Ahlbergshallen.

Jag besökte den här utställningen under öppningshelgen och blev glatt överraskad av att se skulptur. Det var ett tag sedan jag besökte en skulpturutställning. En mängd olika material finns använda – terrakotta, gips, brons o.s.v. Allra mest fastnade jag för riktigt långsmala figurer, ”sapiens” eller om det möjligtvis är aliens… :)

Fågel, fisk & mittemellan, Sanny Laurin. Ahlbergshallen, 25 mars-9 april 2017.

Rock of Ages

Storsjöteaterns ridå.

I helgen fick jag och tonårssönerna uppleva ”sex, drugs and rock’n roll” i form av musikalen Rock of Ages. Föreställningen utspelar sig i, och och kring en nedläggningshotad, bar på Sunset Strip Boulevard i Hollywood. Det är fart, komik och härliga rocklåtar som presenteras av avgångsklasserna i estetutbildningarna från Storsjögymnasiet.

Det här är en ganska lång föreställning men jag hade roligt rakt igenom. Hitlåtarna avlöser varandra igen och igen. Eleverna är (så klart) ojämna, med både fullfjädrade artister och andra på väg, men det gör ingenting.  Över allt lägger sig ett engagemang och energi som bara äger, inte bara scenen, utan hela salongen. Heja ungdomar!

Rock of Ages. Storsjögymnasiet. Storsjöteatern, 23 &  24 februari 2017, Storsjöteatern, Östersund.

Hemlängtan

Romeo & Julia Kören har en föreställning om att vara flykting, att hitta sin plats i ett nytt land med många möjligheter, men att samtidigt sakna sitt tidigare liv. Ett aktuellt ämne där jag känner att det var bra för diskussion och eftertanke att gå med mina två tonårssöner.

Det var en glädjande stor publik som hade hittat till teatern ikväll. Tyvärr kände jag mig yngre än… nästan alla…. Gissa då vad mina söner var! Det var en extra homogen publik idag. Så synd att inte ungdomar och unga vuxna går mer på teater. Det här är kvalitet, intryck och utveckling. Som Mellanbror sa: ”Det var så skönt att bara sitta ner en stund och vila i föreställningen efter alla läxor och annat”.

Föreställningen omfattade 1800-talsmusik i form av traditionella svenska visor och amerikanska sånger med texter från autentiska brev av svenska utvandrare (via Migrationsverket) och av Carl Jonas Love Almqvist som flydde till Amerika. Några korta texter lästes, gitarr och kontrabas förstärkte finstämt tillsammans med amerikakoffertar och sockerlådor på scenen.

Sist av allt bjöd kvällens ensemble på ett smakprov från sin kommande uppsättning – Bellman. Här fick jag en aning om att kören kanske ändå landar allra bäst i den renässansmusik där de brukar hålla sig. De gjorde bra reklam, för nu vill jag gärna se den föreställningen också om jag får möjlighet.

Hemlängtan, Romeo & Julia Kören, Storsjöteatern, Östersund 2017-02-19.

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

Brudklänningarna på slottet

Så till sist kom vi fram till den utställning på Slottet som vi hade planerat att besöka – Kungliga brudklänningar. Men det var värt de spontana besöken på Museum Tre kronor och Paradvåningarna innan vi kom fram.

Klänningarna visas i Rikssalen, klänningar från Silvia, Lillian, Viktoria, Madeleine och Sofia. I samma rum. Samtidigt. Det är unikt. Dessutom visas brudtärnors klänningar, tillbehör och några andra klänningar burna i samband med bröllopen.

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Förutom själva  brudklänningarna, och känslan av att kunna gå alldeles nära dem och se detaljer, var det något annat som fångade mitt största intresse. Nämligen Viktorias Elie Saab-klänning som hon bar i Konserthuset på regeringens middag och konsert inför bröllopet.

Jag minns när jag satt hemma i tv-soffan och åt prinsesstårta vid bröllopet, men framför allt när hon kom ut på röda mattan på Hötorget i den där beige kreationen av Elie Saab. Nu vet jag att den är ännu mer imponerande när jag bokstavligen synade den i sömmarna. Det här är allra högsta klass. Det är förstås alla kläderna som visas, men det här var det jag fastnade för extra.

H.K.H. Prinsessan Madeleines bröllopsklänning 2013 skapad av designern Valentino Garavani. Detaljbild släpet. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Kungliga brudklänningar, Kungliga slottet 18 oktober 2016-12 mars 2017. I entréavgiften ingår även besök till slottets övriga paradvåningar och museer.

På äventyr med Kape


Äventyrarn”. Bild publicerad med tillstånd av Kape Heime.

För första gången smälte Mellanbror in bättre in på en konstutställning än mig. Lokale skaparen Kape drog en blandad publik och tavlorna bidrog till stämning och ett skönt häng i Teatergalleriet. Kape ger kreativ inspiration för ungdomar, exempelvis för min son som deltagit i graffittiworkshops med honom. Men det här är motiv som passar alla åldrar, bland annat visas ett äldre par i en nära promenad.

Utställningsväggarna var utnyttjade på ett bra vis och det visades dels ordentligt stora tavlor, dels grupper av tavlor med mer detaljerade motiv i akvarell. Jag tyckte om tavlorna rakt igenom och utställningen uppmuntrar diskussioner. Allra mest fastnade jag nog för tavlorna där höstlöv förekom och en stor spraymålning där ett ansikte bara gick att ana.

Kape. Målningar i akvarell, spray & akryl. Teatergalleriet, Storsjöteatern Östersund. 15 januari 2017-

Rum med utsikt på Contintental


Fantastisk utsikt från hotellrummet på Scandic Continental.

Som en fin avslutning på jullovet besökte jag och Lillasyster huvudstaden för en långhelg. Gamla Scandic Continental var ett av mina favorithotell vid tjänsteresor på min tidigare arbetsplats. Kuriosa är att jag uppskattade att kunna få havregrynsgröt på beställning där :) Vet inte om det var ovanligt då kanske.

Den här helgen var jag däremot på en privat resa och fick äntligen tillfälle och möjlighet att testa nya Scandic Continental för första gången. Byggnaden stod färdig våren 2016 och här finns förutom hotell även lyxiga lägenheter på de översta våningarna , skybar och takterass, restaurang (The Market), ett stort antal mötesrum m.m.


Oslagbart läge precis vid Stockholm Central är praktiskt och kan ge en känsla av trygghet vid resor kvällstid.

Även på nya Scandic Continental finns det havregrynsgröt i frukosten :) Den görs inte på beställning, men den var fräscht nykokt i liten kastrull bägge mornarna jag åt där. I övrigt erbjuds allt som kan förväntas av Scandics överdådiga frukostar.

Hotellrum med allt
Visst har jag bott på hotell som känts mer genuina och med mer omtanke i detaljer, lokala råvaror m.m. Men – jag tror Scandic Continental är det första hotell som uppfyllt alla (utom ett) av mina önskemål på ett hotellrum en gång. Full pott!

  • Lagom temperatur (ställbar och tyst).
  • Läslampa och mysbelysning vid sängen.
  • Tillräckligt stort sängbord med möjlighet att ladda mobilen (men inget usb-uttag, vilket ändå bara är en bonus).
  • Skohorn (dessutom i trä).
  • Flera separata och ställbara belysningskällor i rummet (mer bonus än önskemål).
  • Riktigt strykjärn och strykbräda.
  • Tillräckligt många krokar och galgar i hallen plus avställningsytor för väskor.
  • Vattenkokare och te.
  • Titthål i dörren och handtag som går att spärra inifrån.
  • Sminkspegel (nödvändigt för glasögonbärare) och gott med plats för necessären och så klart hårtork.
  • Helkroppsspegel.
  • Hudlotion (ovanligt).
  • Dimbar lampa i badrum. Det går dessutom att välja på rum med rymlig dusch eller badkar.

Så vad var det jag saknade? Jo, det enda jag kan komma på är att jag saknade ställbart duschmunstycke :P

Vårt rum var rymligt med litet bord med fåtölj, soffa med soffbord. Den häftiga utsikten kan dras för både med tjocka gardiner och med en elektriskt styrd rullgardin om så önskads. Det fanns dubbla kuddar i olika utförande.

På Scandic Continental är det helt enkelt lätt att sova gott.


Lånecyklar i julpyntad entré ovanför kommande nedgång till Citybanan.

Det lilla extra
Personalen under vår vistelse var genomgående glada och engagerade sig utöver det vanliga när jag ställde en frågor om byggnaden och behövde lite blandad service. Det erbjuds bland annat cyklar för utlåning och en glashiss går rakt upp till baren på våning 8. Jag blundade exakt hela hissfärden ;) Entrémiljön har full fart då den ligger precis över tunnelbana och kommande nedgång till Citybanan. Här finns minibutik, ett riktigt café, platser att sitta och arbeta på och ”bara hänga”.

Jag återkommer med inlägg om hur min dotter upplevde hotellet och inlägg med urval av alla härliga aktiviteter vi ägnade oss åt under vår Stockholmstrip.

Det här är min personliga upplevelse av hotell Scandic Continental och bilderna är mina egna. Inlägget är ett samarbete med Scandic Continental i Stockholm – tack för guldkant på resan och en trevlig vistelse!

Star Wars – Rogue One

Drogad med Cocillana-Etyfin sov jag hela natten utan hosta. Så välbehövligt, dygnet innan var riktigt illa med sömn bara nån minut i taget. Tack vare sömnen börjar jag nu känna att jag återhämtar mig och har till och med vågat boka in ett par träningar nästa vecka (jag får väl avboka om det inte funkar).

Det jag var mest orolig för utifrån förkylningen var risken att missa nya Star Wars, men jag klarade av att gå på premiären som planerat med Lillasyster som sällskap. Hon fick för övrigt titta in i maskinrummet en sväng vilket uppskattades. Däremot uppskattade jag mest, förutom själva filmen, att i princip alla i den fullsatta salongen hade kläder med Star Wars-motiv. Häftigt att se!

150101-Kopia-smal

Star Wars – Rogue One är en fristående film, men för den som har någorlunda koll på Star wars hör den ändå mycket ihop med de andra. Framför allt fylls några luckor vilket kan ge mervärde för den totala bilden. En hel del karaktärer och skådespelare känns igen, men det bjuds även på nya platser och karaktärer. Humoristiska K2SO var till exempel en trevlig bekantskap.

Filmen var klart cool och håller liv i sagan, men den når inte riktigt upp till Star Wars – The Force Awakens. Därför ser jag nu ännu mer fram emot uppföljaren Star Wars – Episod VIII som har premiär om ett år! :)

Star Wars – Rogue One, 2016. Regi: Gareth Edwards. Huvudroller: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn.