Kategoriarkiv: Recensioner

Grafikutställning

Nu har det ramlat in många nya läsare under de sista veckorna. Välkomna! I den här bloggen serverar jag en kulturell konfetti med utgångspunkt från Östersund. Tema är kultur och skapande, i ett brett perspektiv, i en blandning med personliga inslag.

grafikutstallning_for_webb

Själv har jag åkt på en förkylning med feber och har legat hemma sen i helgen. Inte alls roligt, speciellt inte med tanke på att jag senast helgen innan hade en annan förkylning som gick på bihålorna. Idolfinalen, prisutdelning och Nobelfest och en hel hög med tidningar och böcker har fått vara mitt sällskap i vila.

Nu har det hur som helst börjat vända, och innan jag blev riktigt dålig tog jag mig iväg på en välbesökt vernissage på Ahlbergshallen. När jag kommer dit slås jag först som vanligt av att jag tycker om lokalen i sig.

Utställningen är en klassisk och fin grafikutställning. Jag tycker om att det tomma utrymmet får ta plats på många av verken. Men det jag fastnar för allra mest är alstren på övre våningen. Här har Henriksson, Athle och Carlsson samskapat till ett utsökt resultat. De har börjat trycka i tur och ordning på olika blad, för att sedan skicka vidare. Verken är signerade i den ordning konstnärerna har arbetat med dem och trycken hänger från taket i något som liknar en labyrint. Jag tänker att de måsta ha haft roligt under skapandet och besökarna fick höra att arbetet varit utvecklande.

Utställningen pågår över jul så hemvändare kan ta chansen till ett besök.

Grafikutställning. Elisabeth Athle, Annika PerssonEwa Carlsson, Kåre Henriksson. 10 december 2016-8 januari 2017. Ahlbergshallen, Östersund.

Bildmakarna

Bildmakarna av Västerbottensteatern. Fakta: Manus: Per Olov Enquist Regi: Kia Berglund Scenografi & kostym: Youlian Tabakov Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn WahlbergPressbild Västerbottensteatern. Foto: Patrik Degerman.

En delvis svårtillgänglig föreställning som kanske passar en mer van teaterpublik. Det förklarar möjligen en halvtom salong. Vi som var där fick hur som helst se högklassiga aktörer där Margareta Niss briljerade i rollen som Selma Lagerlöf. Det jag tyckte mest om i uppsättningen var ändå scenografi – lysande!

Bildmakarna är en modern klassiker av Per Olov Enquist om Selma Lagerlöf där hon ska få se provscener ur filmatiseringen av hennes Körkarlen. Titta gärna på filmen från 1921, här i speedad version på engelska och musik, eller sök efter originalet.

Bildmakarna av Västerbottensteatern. 2016-12-06, Storsjöteatern Östersund. Regi: Kia Berglund, Scenografi & Kostym:  Youlian Tabakov. Medverkande: Annika Isaksson, Margareta Niss, Harry Friedländer, Björn Wahlberg. Ingmar Bergman var den som ledde urpremiären av Bildmakarna 1998.

Trans[e]ición

transeicion-foto-joseph-ros4-1020x1024
Trans[e]ición, Foto: Joseph Ros. Pressbild med tillstånd från Riksteatern.

I en kombination av hiphop, popping, house och afrokubansk transteknik bjuder Trans[e]ición på en föreställning där tema är klubbdansens trans. Föreställningen är inte publikfriande och den repetitiva ritualliknande formen blir ibland för mycket. Men – det är alltid givande att se duktiga artister framföra sitt verk och se deras precision. I perioder blir jag  trollbunden av dansarnas olika personligheter och hur de får form i dansen.

Stort plus för de normöverskridande inslagen där en av männen genomgående bär en diskret kjol, kvinnan ger ett androgynt intryck, och ett inslag med en gigantiskt böljande röd kjol genomförs av en manlig dansare.

Riksteatern – Trans[e]ición, Storsjöteatern 2016-11-27.

 

Ulla Granqvist

dsc_0502

Om du bara ska gå på en utställning i Östersund i år – se Ulla Granqvist! Det här är en folkkär, välbesökt och härlig utställning med något för alla. Det finns det klassiska, det strikta, det lekfulla, det nytänkande, helheter, detaljer… och det bara fortsätter.

Det är inte ofta jag besöker samma utställning flera gånger. Men den här ska jag absolut gå på igen, både ensam och med barnen. Det finns så mycket att uppleva!

Ulla Granqvist berättade att hon skulle vilja arbeta med glas och med textiltryck, och att göra sina egna böcker. Om hon gör en bok av den här utställningens verk, med tillhörande korta, kärnfulla texter, då kommer den boken hamna på en fin plats i mitt hem.

Ulla Granqvist. Akvareller. Allt är ett/Ullas ark. Ahlbergshallen, 12-27 november 2016. Arr: Härke konstcentrum. Granqvist är tidigare lokalt känd som prisad illustratör för Östersunds-Posten.

Maia Hirasawa

mms_20161113_094237
Maia Hirasawa. Foto: Erika Wall.

En anledning till en begränsad publiksiffra är att Maia Hirasawa kan ge ett allmänt intryck när man hör musiken exempelvis på radio. Som liveartist tar hon desto större plats! Det här var en konsert jag inte hade velat missa.

Hirasawa håller en tydlig profil, hon ser ut att trivas på scenen och många i publiken hade gärna stannat lite längre. Upplägget upplevdes genomtänkt och Hirasawa bekräftade, efter konserten, att hon har provat sig fram till den här ordningen. Jag uppskattade att en av låtarna framfördes på japanska och frågade om hon brukar sjunga på svenska när hon uppträder i Japan. Och det brukar hon – roligt! Den japanska kopplingen ger mig förstås lite extra personligen sedan vi hade en japansk utbytesstudent boende hos oss ett läsår.

I övrigt tänkte jag mycket på första intrycket. Vad mycket det gjorde att Hirasawa bar ett japanskt plagg över sina vita kläder ända till sista låtarna. Ljussättningen var för övrigt effektfull, både strålkastarna och de sju lampkloten i rött och blått på scenen.

Maia Hirasawa, Storsjöteatern Östersund, 12 november 2016.
Turnén fortsätter över landet under hösten. Hirasawa medverkar i bandet Hello Saferide med Annika Norlin i täten.

Insektor och stora krukor

dsc_0242 dsc_0241
Arne Gräns frisörsalong som utställningslokal. Höst på Drejeriet.

Det är rejäla krukor Stellan Anliot ställer ut på Drejeriet. Härligt att se materialet ta plats. Material finns även med på ett överraskande vis när Stellan Anliot bland annat använt sand och vedaska för att få fram sina strukturer.

Basic craft. Stellan Anliot. Drejeriet Keramik. 29 oktober-19 november 2016.

Lina Hedenljung bjöd på en kort men härlig utställning i häftig lokal. Utställningen bestod till stor del av insekter vilket bägge sönerna uppskattade. Jag fastnade för de grafiska och kantiga bilderna, nästan som mosaiker, och allra mest gillade jag tuschteckningarna som agerar förlaga till tavlorna.

Att måla artspecifika baggar på ett material som ekgolv tilltalade mig också. Plus för annorlunda snacks med lokal anknytning, saft för barn (och andra som inte ville ha alkoholfritt vin) och för ett av de bättre utställningshäften jag har sett på länge.

Bland bubblor och kryp. Linda Hedenljung. 29-30 oktober 2016, Arne Gräns frisör.

 

Akvareller ur tre teman

dsc_0213

Jag kan gissa att Lars Holms val att ta fram verk i form av skjortor har sin förklaring i hans bakgrund som kostymtecknare på teatern. Jag tittar på de akvarellmålade pappersskjortorna och börjar fundera om jag inte borde köpa in ett par riktiga skjortor att förvandla och använda. Sån inspiration gillar jag!

Förutom skjortorna visar Holm en bildserie med gigantiska ansikten där jag slås av konstnärens skicklighet. Dessutom finns en bildserie med små akvareller målade ute i naturen.  Genom att måla mitt i naturen hittar Holm intryck som han kan ta med i sitt fortsatta skapande. Jag kan uppleva naturen genom bilderna, hur känslan är fångad. Den här serien, Mitt landskap, visas för första gången på denna utställning.

Det som fångar mig allra mest är hur Holm har förändrat själva rummet i utställningslokalen. Diskret, men omvälvande, har han placerat två stora röda tavlor (från bildserien Resa) och rummet är ett helt annat!

Visste du att de som arbetar på utställningarna i Ahlbergshallen ofta är ideella representanter från Östersunds konstförening? Stöd dem gärna genom att bli medlem nästa år. Mer information på deras Facebooksida.

Akvareller ur tre teman. Lars Holm. 15-30 oktober 2016. Ahlbergshallen. Arr. Östersunds Konstklubb.

 

Sam Outlaw & Molly Parden

dsc_0240

Sam Outlaw med Molly Parden trollband publiken på Storsjöteatern. Det här är relativt nya artister i countrystilen och de spelar ofta på barer. Men de gör sig utmärkt på en sån här scen – de nådde ut till varje hörn av publiken. Molly Parden charmade alla och Sam Outlaw ägde scenen. (Outlaw är för övrigt ett släktnamn, inte ett påhittat artistnamn.) Ett par av låtarna där Molly Parden sjung med i duett nådde allra högsta betyg. Molly Parden hade för övrigt en egen solodel innan Outlaw kom upp på scen, en uppskattad finstämd stund.

Bröderna Johannes och Albin Söderlund (från Lumberjack & The Suits) agerade förband med bravur. Eftersom de har samma namn som mina söners mellannamn kommer jag framöver ha svårt att inte följa var deras musicerande :)

Sam Outlaw, Molly Parden, Johannes & Albin Söderlund. Storsjöteatern 28 oktober 2016. Arr: IF Popgeni.

Lille prinsen

dsc_4477

För ett par veckor sen såg jag och min syster Lille Prinsen med ett gäng barn (6-15 år) på genuina Bio Regina. Min syster känner starkt för den berättelsen så det var extra roligt att hon kom med. Kanske var filmen något svår för en sexåring, eller åtminstone onödigt lång, men alla som var med verkade nöjda med upplevelsen.

Jag tycker att manusförfattarna hade gjort ett bra upplägg. Istället för att göra en film av boken har de gjort en film om en flicka som läser – och upplever – boken! Olika miljöer i filmen framställs med olika teknik. Några i modern animation, några med känsla av teckning och collage.

På sätt och vis saknar jag Bio Reginas gamla lokaler, men de nya bjuder på fin känsla de med. Passa på att köpa rättvisemärkt godis! För här finns ett föredömligt utbud vad gäller både filmer och snacks.

Supergala för stans nya gym

dsc_0126
Stans nya gym.

Idag öppnar stans nya gymSportsgym Storsjö strand. Men redan i lördags var det supergala och öppet hus. Lokalen är SÅ häftig, framför allt delarna för styrketräning och crossfit. Entrén, storleken och kringutrymmen som föreläsningssalar imponerar också. Sämre är att spinningsalen känns trång och ligger i en glasbur(!?), löpbanden har ingen utsikt (men man ser dem som går in i gymmet), omklädningsrummen är trånga(!, men skåpen rymligare än i gamla gymmet), men framför allt tycker jag det är obegripligt hur ett helt nybyggt gym inte erbjuder ett par enskilda omklädningsrum.

Det var massor av medlemmar och andra som passade på att besöka nya gymmet under lördagen. Stämningen var härlig (men lite för högljudd för att höra instruktörerna). Jag hade tänkt att gå all in, men tyvärr började jag känna mig förkyld från i fredags kväll, så jag tar det försiktigt. En givande föreläsning om energi och prestation, en workshop i clean & jerk (stöt) och nyheten TRX-pass blev det bara till sist.

Jag förstår att Sportsgym flyttar de flesta av sina gruppträningspass hit – det här en träningslekplats (i positiv mening). Men jag är personligen förtvivlad över att de flesta gruppassen flyttar från city, framför allt att min favorit, morgonpassen, försvinner. Skillnaden från att gå några minuter till träningen, till att gå 20 minuter eller ta bilen, gör att det är sluttränat på morgonpass för mig :( I gengäld kan något lördagspass funka, det var länge sedan såna fanns på city.

Efter träningsdagen gick jag och tre till hem till mig för drinkar och make up med min kusin som hade med sig en massa saker att testa. Sen blev det medlemsfest på Allstar för Sportsgym. Himla trevligt och god buffé med efterrätt, även välkomstdrink och dryck till maten ingick. Lite extra kul att se alla träningskändisar och ledare i annat än träningskläder :D

Ågren + Larsson

_mg_3951
Höstpromenad till två olika konstutställningar.

Magnus Larsson
Det här är en utställning som jag tror en hel del rynkar på näsan åt.  Är det här konst? Gamla rostiga takbitar? Möbler hopasatta av skräpträ? För mig är det här en utställning av bästa sort – eftersom när jag besöker den längtar jag efter att gå hem och skapa själv. Ren inspiration!
Reception, Magnus Larsson. Ahlbergshallen. 24 september-9 oktober 2016.

Oljekvarnen
Olof Ågren. Oljekvarnen, 1937.  Oljemålning på duk. Pressbild, Jamtli.

Olof Ågren
Att gå på konstutställning med Mellanbror är så givande. Han är van, duktig och har många idéer och synpunkter. I utställningen den här utställningen resonerade han kring den röda tråden i bilderna och vad Ågren var för person. ”Han måste ha gillat resor, eller idén om resor.”, menar Mellanbror, ”Han verkade också vara glad, eller ivarjefall skämtade han i sina tavlor.”.

Själv gillade jag allra mest Kurt Skoogs film om konstnären (kort version visas i utställningen). Här hamnar bilderna i ett större sammanhang och han bakom verken blir mer en verklig person för mig. Mellanbror tyckte det var intressant med Kåre Henrikssons tolkning av Ågren.
Olof Ågren – ett konstnärsskap. Jamtil. 17 september 2016-29 januari 2017.

 

På flykt över havet

untitledEftertänksam mellanbror funderar hur en flykt kan upplevas.

Bilderna på väggen i Jamtli café är skapade av en 17-åring som varit i Sverige ungefär ett år efter flykten från Palavon Piri i Afghanistan. För att inte behöva strida i Syrien tog han sig till Europa via de farligaste vägar. Upplevelserna från flykten visas nu – ta chansen att ta med en tonåring och samtala kring bilderna! Jag gick med Mellanbror.

Nu under hösten ordnar Jamtli även en annan aktivitet kring flykt. Under många år har muséet genomfört ett skolprogram för årskurs 9 där eleverna får vara aktörer i ett rollspel som ska illustrera en glimt av hur det kan vara på flykt. Storebror har precis varit iväg och tyckte att det var lärorikt. Bland annat blev han instängd i ett mörkt förråd där han fick vänta i 20 minuter. Den som promenerar i området kan se delar av hur aktiviteten utspelar sig, stöta på uniformerade personer, höra sirener och ljud av skott.

Teckningar av Morteza Jamshidi från Afghanistan, Jamtli café, 1-16 oktober. Jamtli i samarbete med Bodil Halvarson.
På flykt! Skolprogram, Jamtli friluftsmuseum 26 september-25 oktober.

Naken konstvecka med broderi

Den här veckan har Konstens vecka pågått och jag besökte så klart några av utställningarna.

dsc_4465

Anders Möllervärn abetar i tekniken nakenraku och visar upp sina alster på Drejeriet. Det måste vara spännande att inte veta vad slutresultatet blir förrän efter flera steg där olika skikt har skrapats, pillats eller spruckit loss och lera karboniserats. När jag går på utställningar har jag stor respekt för det skapade och håller mig medvetet långt från verken för att inte riskera att stöta till något. Därför blev jag överraskad när jag fick uppmaningen: “Känn på sakerna!”. Den här gången är jag extra glad för det – de här föremålen är lena och sköna att ta på samtidigt som den spännande texturen finns där. Det är sällan jag känner att utställningsobjekt skulle passa hemma i min vardag, men här hade jag gärna köpt en hel hög med både vaser och skålar om jag hade haft möjlighet.

dsc_4467

Svenssons ramar upplever jag som en svår lokal att titta på utställningar i, men samtidigt är det en lokal som andas hantverk. Efter ett tidigare studiebesök i ram- och passepartouttillverkningen är jag fascinerad av det yrkesskickligheten. Nu är det ett annat hantverk i fokus – de fria broderierna inuti ramarna. Som vanligt fastnar jag för de skapelser där olika material har använts. Allra mest t.ex. en tavla som ser ut som en industribyggnad med kugghjul i metall fästa i broderiet.

Anders Möllervärn, Strip-Tease, Drejeriet, 30 september-22 oktober 2016.
Handlaget, fritt broderi, Svenssons ramar, 1-10 oktober 2016.

Konstens vecka Jämtland Härjedalen, 1-9 oktober 2016.

Vill du sova bra eller dåligt i Göteborg?

Vid besök på Bokmässan och andra kulturella evenemang behövs så klart någon stans att bo. Inom några veckor har jag nu hunnit bo på fyra olika hotell i Göteborg, alla nära den så kallade “Hotellplatsen”, alla med stort plus för läget. Läs nedan vad jag tyckte mer om respektive hotell (det är värt att skrolla ner hela inlägget!).

dsc_4407
Fyra hotell med toppläge i Göteborg. Hotell Pigalle till höger, Clarion Post rakt fram, Opera till vänster och Europa ett hus ytterligare till vänster utanför bild.

Scandic Europa
Scandic har ett lättsamt system för bokning, av- och ombokning, betalning och utcheck tack vare sin storskalighet och jag brukar tycka att hotellen uppfyller mina önskemål. Jag har bott på Scandic Europa minst sju nätter tidigare för många år sedan. Då var jag missnöjd med det minimala rummet men överväldigad av frukosten. Eftersom hotellet ligger centralt och har moderniserats kände jag att det var ett praktiskt val nu igen. Omtalade HAK restaurang och bar har tillkommit på senare år. Bokning osv fungerade bra som vanligt, i övrig är jag besviken :(
Oengagerad personal i receptionen.
– Trångt och slitet rum som inte gav någon välstädad känsla.
– Storproduktion av frukosten gav känslan av prefabricerad mat som bara slängdes fram.
– Skedar och annat fylldes inte på vid frukosten utan påminnelse.
– Utställningar i HAK marknadsfördes – på plats la jag inte ens märke till detta utan missade det helt.
– HAK gav inget inbjudande intryck, jag valde andra platser att tillbringa mina middagar och kvällar.
– Känslan är ”löpande band” rakt igenom.
– Kö till receptionen vid alla tillfällen jag behövde kontakt.
+ Tyst rum, eluttag vid sängborden.
+ Havregrynsgröt.

Hotel Opera
Granne med Scandic Europa ligger Opera och min förväntning var att det här skulle vara ett lågbudgethotell med låg standard. Opera överträffade mina förväntningar med råge – det är ett trevligt hotell.
+ Utomordentligt serviceinriktad personal som levererar mer än det som krävs. Bland den trevligaste hotellpersonal jag någonsin träffat.
+ Stort rum med gott om plats.
+ Bra tillgång till utrustning: strykbräda, te/kaffe och vattenkokare, småförpackningar med schampo m.m. (känns lyxigare tycker jag).
+ Riktiga råvaror i frukosten.
– Heltäckningsmatta.

Clarion Hotel Post
Det här är ett stort hotell med 500 rum, många konferensområden, spa, takpool m.m. Att gå i långa korridorer för att komma till sitt rum är inget jag gillar. Men…
+ Genomgående fräscht (hotell sedan 2012).
+ Husets exteriör är byggnadsminnesmärkt (gamla posthuset) men en ny del har byggts till på ett innovativt vis.
+ Riktigt stort och välutrustat rum med plus för djup fönsternisch.
+ Trots fullsatt hotell flöt frukosten på och tack vare smart möblering blev upplevelsen ändå lugn.
+ Att kunna välja bort städningen vid övernattning mer än en natt.
+ Stor frukost med omeletter stekta på beställning och havregrynsgröt.
+ Pampigt hus och entré.
– Storleken (som visserligen också är en tillgång).
– Trång dusch med glasdörr som är möjlig att gå in i av misstag. Hur kan badrummet vara så litet till ett ordentligt tilltaget rum?

dsc_4244
Hej, Pigalle rum 309!

Hotel Pigalle
Ett hotell som är bildbombat på Instagram vilket även hotellet uppmuntrar till i sin välkomsttidning.  Det gör även den franska miljön – det är i princip omöjligt att bo här utan att fota. Rummet (och för all del hela hotellet) är som gjort för många mysiga timmar.
+ Detaljerna!! En minibar och trälåda med godsaker och nödvändigheter där allt höll högsta klass från vin till oliver och tandkräm. Riktig nyckel med tofs. Eluttagen (och placeringen av dem). Skohorn. Till och med hårtorken var proffsig. När jag gick förbi receptionen blev jag tilltalad med namn!?
+ Inredning i en helt egen stil utanför standard.
+ Heltäckningsmatta. Det är något jag brukar ogilla (se tidigare hotell), men den här gav en svävande känsla.
+ Frukosten var magisk. Högsta kvalitet rakt igenom. Jag njöt – och då är jag ändå inte en person med speciellt högt matintresse. Dessutom kände personalen av min stämning att jag ville vara ifred (det introverta slår över ibland) och lät mig vara totalt ostörd.
– Litet rum. Jag saknade skrivbord. Och då bodde jag ändå i ett Classique-rum. De som kallas Petite måste alltså vara riktigt små.
– Mitt rum hade gröna väggar. Eftersom rummen är olika inredda borde jag ha tänkt på att jag har svårt för just gröna väggar. Helt min miss, men jag ska komma ihåg det önskemålet en annan gång.

dsc_4315
Eget minispa på Hotel Pigalle. (Nagellack och kroppsskrubb privat.)

Extra/kuriosa:
– Inget av hotellen serverade messmör till frukosten – en viktig detalj som vår släkt alltid spanar efter.
+ En natt sov jag hos min fina vän och bröllopstärna. Skön säng, skön stämning och middag ingick. :) Lyx att kunna kombinera umgänge med praktisk lösning av övernattning.