Kategoriarkiv: Utställningar

Sommarkväll på Fotografiska

Med en fin promenad i sommarkvällen, genom Gamla stan fram- och tillbaka, besökte jag Fotografiska ikväll i trevligt sällskap av A-C. Det var ett bra tag sedan mitt senaste besök, så alla fyra aktuella utställningarna var nya för mig.

Irving Penn
Jubileumsutställning för den kände fotografen som föddes för 100 år sedan. Klassiska porträtt, Penns karaktäristiska bilder av personer stående i ett ”hörn”, foton av ursprungsbefolkningar, föremål och växter i förfall och stilleben. Jag fick också se scarification på ett vis jag inte sett tidigare, coolt! Min favorit blev de bilder på okända personer som skulle symbolisera olika yrken. Jag gillade också de bilder, av exempelvis blommor, där samma bild fanns både i färg respektive svartvitt. Intressant att reflektera över olikheten. Andra bilder väcker upprörda känslor, som de heltäckta Marockanska kvinnorna.
Irving Penn, Resonance – Photographs from the Pinault Collection, 16 juni-1 oktober 2017.

Like a Horse
Mest omfattande utställningen för tillfället. En mängd olika fotografer får symbolisera hästen i olika tolkningar och det blir uppenbart att en häst kan stå för så olika saker. Den kan vara en vän, en tävlingshäst, en uppvisningshäst, en skogsmaskin, ett konstobjekt osv. Ett par bildserier fotograferades på 1800-talet och jag uppskattar lite extra att de var med.
Like a Horse, 19 maj-3 september 2017.

Akseli Valmunen
Young Nordic Photographer of The Year 2016
visar bilder där kloning av husdjur i Sydkorea belyses och dokumenteras. Obehagligt. Men relevant att ta upp området.
Akseli Valmunen, The same new pet, 31 maj-27 augusti

Berning & Battista
Kvällens favoritutställning. Foton i olika storlekar, men några gigantiskt stora, som därefter behandlats och gjorts om till exempel genom att använda sax, färg, tråd eller genom att rispa i fotots yta. Kreativitet och fascination för hantverk genomsyrar utställningen som lyckas hålla en fin röd tråd trots olika motiv och uttryckssätt. Jag är som vanligt svag för kollage och blandteknik, här visas det i sin mest inspirerande form.
Tina Berning och Michelangelo Di Battista, Confluence, 2 juni-27 augusti.

Efter en intensiv och givande arbetsdag, promenaden t.o.r. Fotografiska, och besöket där, avslutas kvällen med välbehövligt hotellhäng och bokläsning.

Fågel, fisk & mittemellan

Fantastiska ni som läser min blogg och tålmodigt återkommer igen och igen för att hålla ögonen öppna. Nu äntligen är ett inlägg här. Jag ser i statistiken att ni är här oftare än mig, men nu tror jag det öppnats upp för mer skrivande. I väntan på nästa blogginlägg rekommenderar jag ett besök på Ahlbergshallen.

Jag besökte den här utställningen under öppningshelgen och blev glatt överraskad av att se skulptur. Det var ett tag sedan jag besökte en skulpturutställning. En mängd olika material finns använda – terrakotta, gips, brons o.s.v. Allra mest fastnade jag för riktigt långsmala figurer, ”sapiens” eller om det möjligtvis är aliens… :)

Fågel, fisk & mittemellan, Sanny Laurin. Ahlbergshallen, 25 mars-9 april 2017.

Skapa med Stina Wirsén

I helgen gick vi ”halva släkten” för att besöka Stina Wirséns utställning på Ahlbergshallen. Här finns barnboksillustrationer, en barnhörna med Stinas böcker att bläddra i, illustrationer, akvarell och tusch. Den gemensamma nämnaren kan sägas vara att få fram mycket med små medel. Några streck kan säga mycket! Kalligrafi i form av bilder. Lägg till humor, stil och lite färg så är resultatet i mål. Som vanligt är jag svag för kollage och fastnade lite extra för en modeteckning där kjolen var dekorerad med bladguld.

Efter utställningen deltog jag och barnen i en fullsatt workshop på biblioteket där vi fick skapa tillsammans med Stina Wirsén. Välbehövlig paus då jag har det väldigt intensivt (men roligt) på jobbet nu. Jag börjar ändå känna att jag börjar närma mig tillräcklig kontroll och översikt, så snart stabiliserar det :)

Det här evenemanget riktade sig till personer ”i alla åldrar” och det var nog riktigt. I varje fall fick jag och barnen ut mycket allihopa. Temat var att skapa något kring olika humör och gärna med kollageteknik. Stina visade blandade bilder och berättade om sitt skapande på en nivå som passade både vuxna och barn. Jag tycker det var en kreativ bonus att få se foto från Stinas ateljé. Sen var det roligt att alla mina barn hamnade på bild i lokaltidningens reportage från workshopen också :)

Stina Wirsén, Linjer i vatten, Ahlbergshallen Östersund, 11-26 februari 2017.

 

 

 

Brudklänningarna på slottet

Så till sist kom vi fram till den utställning på Slottet som vi hade planerat att besöka – Kungliga brudklänningar. Men det var värt de spontana besöken på Museum Tre kronor och Paradvåningarna innan vi kom fram.

Klänningarna visas i Rikssalen, klänningar från Silvia, Lillian, Viktoria, Madeleine och Sofia. I samma rum. Samtidigt. Det är unikt. Dessutom visas brudtärnors klänningar, tillbehör och några andra klänningar burna i samband med bröllopen.

H.K.H. Kronprinsessan Victorias bröllopsklänning 2010, skapad av designern Pär Engsheden. Foto: Sanna Argus Tirén /Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Förutom själva  brudklänningarna, och känslan av att kunna gå alldeles nära dem och se detaljer, var det något annat som fångade mitt största intresse. Nämligen Viktorias Elie Saab-klänning som hon bar i Konserthuset på regeringens middag och konsert inför bröllopet.

Jag minns när jag satt hemma i tv-soffan och åt prinsesstårta vid bröllopet, men framför allt när hon kom ut på röda mattan på Hötorget i den där beige kreationen av Elie Saab. Nu vet jag att den är ännu mer imponerande när jag bokstavligen synade den i sömmarna. Det här är allra högsta klass. Det är förstås alla kläderna som visas, men det här var det jag fastnade för extra.

H.K.H. Prinsessan Madeleines bröllopsklänning 2013 skapad av designern Valentino Garavani. Detaljbild släpet. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungahuset.se. Copyright Kungahuset.se. Pressbild med tillstånd.

Kungliga brudklänningar, Kungliga slottet 18 oktober 2016-12 mars 2017. I entréavgiften ingår även besök till slottets övriga paradvåningar och museer.

Vi såg en mumie!


Uppställning av de kistor och sarkofager som var placerade inuti varandra likt en rysk docka. Pressbild, Thutankhamun – Graven och Skatterna. 

En av de större aktiviteter jag och Lillasyster hade planerat in för vår Stockholmshelg var att se vandringsutställningen om Thutankhamun. Egentligen fick vi inte se någon riktig mumie. Mumifieringen av Tutankhamun lyckades nämligen inte fullt ut – innanför alla kistor, och den kända guldmasken, låg en till stor del förstörd mumie… Dessutom är det inte de äkta sakerna som visas i Stockholm nu, utan fantastiska kopior av den här barnkungen, hans grav och alla hans otroliga skatter.

Hur som helst rekommenderar jag ett besök hus Kung Tut. Utställningen en stor upplevelse som ger möjlighet att lära för alla åldrar. Allra bäst trivs nog vetgiriga som gillar historia och fakta. Det finns en hel del material att komplettera med på hemsidan för den som vill undersöka ämnet ännu mer. Lillasyster (nio år) fick ut mycket av besöket och berättade om det i sin skolklass när hon kom hem.

En annan anledning att se på Graven och Skatterna är för att se på själva uppbyggnaden av utställningen. Här varvas klassisk film, om hur Howard Carters utgrävningar till sist nådde resultat 1922, med glasmontrar, sarkofager att gå in i, visningar på skärmar och montrar och slutligen utställningsbutik och café med intressant utbud. De som kommer hit släpps in i grupper på bestämda tider. Det beror på att besöket inleds gruppvis med guide och en kort film i en filmsal. Allra först finns en del montrar att titta på, så det är ingen fara om man kommer mellan insläppen.

Lokalen ligger i ett magasin på en pir i Frihamnen – bara det kan vara en upplevelse. Lillasyster har till exempel inget minne av att ha sett så stora båtar som hon såg här :)

Tutankhamun – Graven och Skatterna. 2016-11-26 till 2017-04. Magasin 9, Frihamnen, Stockholm.

På äventyr med Kape


Äventyrarn”. Bild publicerad med tillstånd av Kape Heime.

För första gången smälte Mellanbror in bättre in på en konstutställning än mig. Lokale skaparen Kape drog en blandad publik och tavlorna bidrog till stämning och ett skönt häng i Teatergalleriet. Kape ger kreativ inspiration för ungdomar, exempelvis för min son som deltagit i graffittiworkshops med honom. Men det här är motiv som passar alla åldrar, bland annat visas ett äldre par i en nära promenad.

Utställningsväggarna var utnyttjade på ett bra vis och det visades dels ordentligt stora tavlor, dels grupper av tavlor med mer detaljerade motiv i akvarell. Jag tyckte om tavlorna rakt igenom och utställningen uppmuntrar diskussioner. Allra mest fastnade jag nog för tavlorna där höstlöv förekom och en stor spraymålning där ett ansikte bara gick att ana.

Kape. Målningar i akvarell, spray & akryl. Teatergalleriet, Storsjöteatern Östersund. 15 januari 2017-

Ett mörkt år är över

2016 hade sina ljusglimtar men är inte ett av mina bättre år.


Små utflykter och en öppen eld kan ge mycket.

2016 – minus
Första halvåret präglades helt av mammas cancerbehandling, systers långlångtidsskjuksrivning, tiden inför och efter min farbrors sambos dödsfall, och min kusins fullständigt för tidiga bortgång vid 39-års ålder.  Delvis på grund av detta, och delvis på grund av uttömda järndepåer, blev även jag sjukskriven ett par veckor under våren. Med minskad träning efter sjukskrivningen, och det faktum att gymmet öppnade nytt på hösten, har jag fortfarande inte kommit in i nya träningsrutiner. Jag har gått i samtal hos både psykolog och bildterapeut och arbetat med mig själv mentalt, men i övrigt tog jag inte tagit hand om mig själv riktigt bra det här äret.

2016 – plus
Några av de fina stunderna var familjens resor till Stockholm (januari) och till Göteborg (augusti), några fina sommarkvällar, och utflykter till Andersön och Åre vid olika tillfällen under året. Min och Mellanbrors resa till Umeå där mamma var under strålningsperioden är också ett fint minne även om anledningen var tragisk.

2016 – kultur & skapande
Jag har hunnit läsa en del böcker där stunderna med Minsta bokklubben betytt mycket, jag har sytt några klänningar och har kommit igång med stickandet. Dessutom har jag besökt ett antal utställningar, sett teater och, lite ovanligt för mig, varit på några musikspelningar. Och så klart – sett en del filmer på bio där Star Wars The Force Awakens på IMAX utmärker sig. Största kulturupplevelsen för hela året var ändå tveklöst att besöka Bokmässan i Göteborg under tre dagar.

2016 – bloggen
När det gäller bloggen har jag mer tydligt börja rikta in mig på kultur och skapande i vid bemärkelse. Men jag fortsätter även att skriva om familjen och små resor och utflykter då jag vet att det uppskattas. Ett antal Stockholmsresor, resan till Umeå och besöket på Fotomässan i Älvsjö ger inspiration även framåt.

2016 – arbetet
Det här året har inte jobbet stått i fokus, det har varit på tok för mycket privat för att engagemanget skulle orka i någon högre grad. Ändå har jag gjort det som förväntas, blivit nominerad för mitt språkarbete och jag har varit delad handledare för en språkpraktikant från Eritrea. Det känns också skönt att ha passerat åren med deltid och vab (vård av sjuka barn).

Grafikutställning

Nu har det ramlat in många nya läsare under de sista veckorna. Välkomna! I den här bloggen serverar jag en kulturell konfetti med utgångspunkt från Östersund. Tema är kultur och skapande, i ett brett perspektiv, i en blandning med personliga inslag.

grafikutstallning_for_webb

Själv har jag åkt på en förkylning med feber och har legat hemma sen i helgen. Inte alls roligt, speciellt inte med tanke på att jag senast helgen innan hade en annan förkylning som gick på bihålorna. Idolfinalen, prisutdelning och Nobelfest och en hel hög med tidningar och böcker har fått vara mitt sällskap i vila.

Nu har det hur som helst börjat vända, och innan jag blev riktigt dålig tog jag mig iväg på en välbesökt vernissage på Ahlbergshallen. När jag kommer dit slås jag först som vanligt av att jag tycker om lokalen i sig.

Utställningen är en klassisk och fin grafikutställning. Jag tycker om att det tomma utrymmet får ta plats på många av verken. Men det jag fastnar för allra mest är alstren på övre våningen. Här har Henriksson, Athle och Carlsson samskapat till ett utsökt resultat. De har börjat trycka i tur och ordning på olika blad, för att sedan skicka vidare. Verken är signerade i den ordning konstnärerna har arbetat med dem och trycken hänger från taket i något som liknar en labyrint. Jag tänker att de måsta ha haft roligt under skapandet och besökarna fick höra att arbetet varit utvecklande.

Utställningen pågår över jul så hemvändare kan ta chansen till ett besök.

Grafikutställning. Elisabeth Athle, Annika PerssonEwa Carlsson, Kåre Henriksson. 10 december 2016-8 januari 2017. Ahlbergshallen, Östersund.

Ulla Granqvist

dsc_0502

Om du bara ska gå på en utställning i Östersund i år – se Ulla Granqvist! Det här är en folkkär, välbesökt och härlig utställning med något för alla. Det finns det klassiska, det strikta, det lekfulla, det nytänkande, helheter, detaljer… och det bara fortsätter.

Det är inte ofta jag besöker samma utställning flera gånger. Men den här ska jag absolut gå på igen, både ensam och med barnen. Det finns så mycket att uppleva!

Ulla Granqvist berättade att hon skulle vilja arbeta med glas och med textiltryck, och att göra sina egna böcker. Om hon gör en bok av den här utställningens verk, med tillhörande korta, kärnfulla texter, då kommer den boken hamna på en fin plats i mitt hem.

Ulla Granqvist. Akvareller. Allt är ett/Ullas ark. Ahlbergshallen, 12-27 november 2016. Arr: Härke konstcentrum. Granqvist är tidigare lokalt känd som prisad illustratör för Östersunds-Posten.

Ågren + Larsson

_mg_3951
Höstpromenad till två olika konstutställningar.

Magnus Larsson
Det här är en utställning som jag tror en hel del rynkar på näsan åt.  Är det här konst? Gamla rostiga takbitar? Möbler hopasatta av skräpträ? För mig är det här en utställning av bästa sort – eftersom när jag besöker den längtar jag efter att gå hem och skapa själv. Ren inspiration!
Reception, Magnus Larsson. Ahlbergshallen. 24 september-9 oktober 2016.

Oljekvarnen
Olof Ågren. Oljekvarnen, 1937.  Oljemålning på duk. Pressbild, Jamtli.

Olof Ågren
Att gå på konstutställning med Mellanbror är så givande. Han är van, duktig och har många idéer och synpunkter. I utställningen den här utställningen resonerade han kring den röda tråden i bilderna och vad Ågren var för person. ”Han måste ha gillat resor, eller idén om resor.”, menar Mellanbror, ”Han verkade också vara glad, eller ivarjefall skämtade han i sina tavlor.”.

Själv gillade jag allra mest Kurt Skoogs film om konstnären (kort version visas i utställningen). Här hamnar bilderna i ett större sammanhang och han bakom verken blir mer en verklig person för mig. Mellanbror tyckte det var intressant med Kåre Henrikssons tolkning av Ågren.
Olof Ågren – ett konstnärsskap. Jamtil. 17 september 2016-29 januari 2017.

 

På flykt över havet

untitledEftertänksam mellanbror funderar hur en flykt kan upplevas.

Bilderna på väggen i Jamtli café är skapade av en 17-åring som varit i Sverige ungefär ett år efter flykten från Palavon Piri i Afghanistan. För att inte behöva strida i Syrien tog han sig till Europa via de farligaste vägar. Upplevelserna från flykten visas nu – ta chansen att ta med en tonåring och samtala kring bilderna! Jag gick med Mellanbror.

Nu under hösten ordnar Jamtli även en annan aktivitet kring flykt. Under många år har muséet genomfört ett skolprogram för årskurs 9 där eleverna får vara aktörer i ett rollspel som ska illustrera en glimt av hur det kan vara på flykt. Storebror har precis varit iväg och tyckte att det var lärorikt. Bland annat blev han instängd i ett mörkt förråd där han fick vänta i 20 minuter. Den som promenerar i området kan se delar av hur aktiviteten utspelar sig, stöta på uniformerade personer, höra sirener och ljud av skott.

Teckningar av Morteza Jamshidi från Afghanistan, Jamtli café, 1-16 oktober. Jamtli i samarbete med Bodil Halvarson.
På flykt! Skolprogram, Jamtli friluftsmuseum 26 september-25 oktober.

Hög tid – nu är tiden över

Det blev många besök på Jamtli i sommar. Utomhus… Att gå in blev inte prioriterat. Av den anledningen höll jag nästan på att missa utställningen Hög tid. Som tur kunde jag få in det nu i helgen när det var sista chansen.

oversikt-vinterrum-med-gaupas-sommarsang
Hög tid, översiktsbild: Utställningsform, Jeanette Wahl JAMTLI.
Foto med godkännande för min publicering: Jamtli.

Hög tid var en utställning med lokala slöjdare, allt från textilt hantverk och klassisk träslöjd, till konstslöjd och mer abstrakta figurer. Att de medverkande var lokala kändisar inom hantverk, gjorde att jag känner till flera av dem både till namn och person, och har kunnat följa dem under tid. Träslöjdaren Tage Lundqvist har jag till exempel själv haft som lärare. Det var också en hel del representerat från skapare som jag inte bekantat mig med tidigare – alla med hantverksskicklighet som gemensam nämnare.

Jag kan inte få fram den variation och stora representation som var med i utställningen. Bara några få exempel är skinngarvning (Inga Qvarnfordt), instrumenttillverkning (Christer Jonsson, Gunnar Stenmark), tråd-/luffarslöjd (Göran Lundvall, Ove Hedenström), nålbindning (Mia Svartholm), keramik, pappersklipp, möbelsnickeri, smide o.s.v.

Flera personer från grupper/sammansättningar av konstnärer fanns med, exempelvis från Gaupa, Lermakarna och Drejeriet. Alla tre glasblåsare från Storsjöhyttan medverkade, bland annat visades Nilla Eneroths glaskåsor med stroppar av naturläder.  Storsjöhyttan har själva en pågående utställning där bland annat kåsor i samma stil är med. Johanna Samuelssons flerfaldigt prisade textila experiment med struktur och folietryck är samtidigt aktuellt i SZ+DAY 2015 till och med 25 september (mer om det i kommande inlägg).

Jag tyckte om utställningens uppbyggnad. Det finns översikter och samtidigt det lilla. Uttalat lekvänliga träskulpturer i konstrast mot alster innanför glas och, som för Linda Svedbergs keramik, annorlunda avgränsat innanför ett galler. Leif Wikners träklot fick extra glans i en mystisk rymd av ljus, foto och ljud.

Jag uppskattar de hantverkare som arbetar med återbruk, eller som Dag Hartman, som bland annat gjuter smycken i form av djurtänder och -klor. Avgjutningar i brons eller silver där inga fler djur behöver sätta livet till enbart för människans dekoration, samtidigt som smyckena kan ge ursprungliga känslor.

Det går egentligen inte att välja ut favoriter från så många olika tekniker, men det jag föll för extra var Patrik Granudds fiskedrag i masurträ och två klänningar av Hanna Isaksson och Katarina Widegren Flach (Varpverket). Klänningarna är handvävda (korskypert), sydda och broderade. Kanske fastnade jag extra för de här plaggen för att de är så användbara, vardagliga men samtidigt fantastiska, och att jag har en viss insikt i arbetet som är nedlagt i de här teknikerna.

Jag är tacksam att jag kom iväg och såg utställningen i tid, fylld av inspiration. För dig som inte kunde besöka Jamtli under den här perioden hoppas jag ändå att jag lyckades förmedla min beundran och hoppas att du har möjlighet att se mer slöjd vid ett annat tillfälle. Jag vill samtidigt be om ursäkt för att jag bara kunde nämna en liten, och delvis slumpmässig, del av utställningen här, varje enskilt objekt är egentligen värd sin egen historia.

Hög tid, slöjd och konsthantverk anno 2016. 1 maj–18 september 2016, Jamtli. Arrangörer: Jamtli och Hemslöjdskonsulenterna i Region Jämtland Härjedalen. Utställningen avslutades i samband med Gastronomi- och kulturveckan i samband med UNESCO:s Creative Cities Networks årsmöte i Östersund. Fri entré (ivarjefall i nuläget, idag kom det upp i pressen om föreslagna förändringar av entrépriser till Jamtli).

Väck din tanke i tre utställningar

Every Person Has Lost Something
En utställning behöver inte bara vara att se vackra bilder utan kan väcka insikt. Moustafa Janos bilder om flykten från Syrien är en sådan utställning. Jano bor idag på en flyktingförläggning i Sverige i en stor väntan långt från sin fru och sina barn. Det yngsta har han inte träffat mer än genom sin, vid flykten, gravida frus mage. Med examen från konsthögskolan i Damuskus arbetade Jano tidigare som grafisk designer i Aleppo.

010
Gamla stan i Aleppo är utnämnd till ett av Unescos världsarv men är nu svårt skadat. Pressbild publicerad med tillstånd från Fotografiska. (C) Moustafa Jano from the exhibition Every Person Has Lost Something. Fotografiska Stockholm. Foto: Moustafa Jano.

Utställningen består av ett antal skickligt utförda digitala montage som var för sig är vackra men samtidigt ger rysningar av obehag. I rummet visas också en film där Jano berättar och visar sin flykt. Att höra fotografens röst och samtidigt se bilderna på väggarna ger bestående intryck. Att se och höra en individs berättelse gör det hemska personligt och bidrar kanske till Janos mål: ”Att försöka göra nytta i min maktlösa situation då bilder om krigets helvetiska konsekvenser kan nå fram där orden inte räcker till.”.

Moustafa Jano, Every Person Has Lost Something, 31 augusti-4 oktober 2016, Fotografiska. Källa för fakta och citat: www.fotografiska.eu, texter i utställningen samt Wikipedia. Följ Jano på Instagram @janographic1977.

Transitions
Helene Schmitz är en svensk konstfotograf som gestaltar hur naturen tar över eller förändrar det som människan skapat. Hon har tidigare bl.a. gjort ett fotoprojekt av sitt nedbrunna barndomshem i överklassmiljö på Strandvägen i Stockholm – Livingrooms.

Nu är Schmitz representerad med tre olika teman på Fotografiska, alla fotograferade med storbildskamera.
1) The Forest – Under två år har Schmitz dokumenterat skogarna i Västmanland där den värsta skogsbranden i Sveriges moderna tid bröt ut runt Sala sommaren 2014. Bilderna visar landskapets förvandling och de gröna växternas försiktiga återintåg.
2) Earthworks – Hus dekorerade med tapeter och arbetade innerdörrar byggdes upp i samband med diamantutvinning i Namibia. Idag försvinner allt mer av byggnaderna i sanden om tränger in i varje vrå.
3) Kudzu Project – Växten kudzun kan växa 30 centimeter per dygn och kväver allt i sin väg. Den kom till USA:s sydöstra delar för över hundra år sedan som en gåva från Japan. Idag har den invaderat och tagit över stora ytor där tidigare växter och byggnader allt mer göms under växten. Stora svartvita bilder visar med detaljrikedom kudzun som lik en organisk våg sköljer över området och skapar illusioner av mystiska konturer.

Helene Schmitz, Transitions, 2 september-13 november 2016, Fotografiska.

Exposed
En omfattande utställning med stora bilder av vackra människor, kända människor, avklädda människor, människor i lyxförpackning levererar Bryan Adams. Men han gör inte bara detta. Den andra, mindre delen av utställningen (Wounded: The Legacy Of War), visar porträtt av unga britter skadade som soldater i Irak och Afghanistan. Mot kritvit bakgrund exponeras ärr, avsaknaden av kroppsdelar, proteser… De visas fullt exponerade för mina blickar där jag står och ser deras öden. Det är bilder som berör samtidigt som jag tycker att personerna känns väl uppställda.

Delen med de glamourösa bilderna känns som en klassisk fotoutställning från en äldre tid. Ett minus för mig är min bristande allmänbildning, många kändisar känner jag helt enkelt inte till.

Bryan Adams, Exposed, 18 juni-25 september 2016, Fotografiska.

Fotografiska i övrigt
+ Byggnaden är sevärd i sig och jag tycker fortfarande att det är en av de bättre utställningslokalerna. Att ha plats runt bilderna, kunna backa och se från olika avstånd ger fler aspekter.
– Det är svårt att avgöra om toaletterna längst upp är upptagna eller inte.
+ Butiken. Jag och min kollega och vän P fastnade för boken med bilder från inspelningen av Cloneys film The American som har scener från platser utanför Östersund.
+ Öppettiderna.
+ Tips: Ta en fika (eller måltid) längst upp i caféet och hänförs av utsikten.
– När stora utställningssalen nere nu var stängd för omhängning var det i princip omöjligt att hitta Moustafa Janos utställning utan att fråga om vägen. Inga skyltar gav några ledtrådar vilket gör att jag är bekymrad över att besökare antagligen missat dessa viktiga bilder.
Entré 120 kronor ord. vuxen.

Förkroppsligat

Under Nationalmuseums ombyggnad, som kommer att vara klar hösten 2018, arrangerar istället muséet olika utställningar på Kulturhuset Stadsmuseum. Slöjd och handarbete, och framförallt textilt sådant, ligger mig varmt om hjärtat. Därför var jag extra nyfiken på höstens utställning med konsthantverk på Nationalmuseum design.emma-linde-in-pa%c2%a5-bara-benen-2008-detalj-foto-emma-lindeEmma Linde, In på bara benen, 2008, detalj. Pressbild med tillstånd från Kulturhuset Stadsmuseum. Foto: Emma Linde.

Det är tolv medverkande konstnärer från olika generationer som ställer ut under temat kroppen och det kroppsliga. Teknikerna är allt från textil, interaktiv ljusteknik, fiberoptik och installation i form av en orgel som besökaren med sin kropp kan få att spela. En konstnär har gjutit av sin kropp, ”tagit av sig” skinnet och lämnat det efter sig.

Mest intressant tyckte jag var Emma Lindes experiment av vad som kan skapas av exakt den mängd kläder hon använder under en dag – det kan bli ett lapptäcke eller ett skelett. Hon medverkade även med ett porträtt skapat av klippta papper som uppstod under en cancerbehandling.

Förkroppsligat, Nationalmuseum design, 2 september-15 januari, Kulturhuset Stadsteatern, våning 4. Fri entré.

Samor och det dukade bordet

dsc_3946Storsjöhyttan/”glashyttan”, Östersunds hamn.

I september 2016 håller UNESCO-nätverket Creative Cities Network (UCCN) sitt tionde årsmöte och denna gång i Östersund där representanter från över 50 länder besöker staden och länet. I samband med detta genomförs en gastronomi- och kulturvecka från och med idag.  Som en del i denna vecka tjuvstartade Storsjöhyttan redan i lördags en utställning med tema det dukade bordet. De på plats tillverkade glasföremålen bjuder på en myllrande och inbjudande installation i form av ett dukat bord där helheten är givande. När det gäller enskilda föremål hittar jag lika mycket inspiration i ordinarie butiksortiment – glastillverkning fascinerar!

dsc_3947
Galleri Remi, Storgatan 62, Östersund.

Galleri Remi hade samma dag vernissage med Östersundskonstnären Lenart Samor, för många kanske mest känd för sina skidskyttemålningar (eller som lärare på gymnasiet). Utställningen har inget samband med Gastronomi- och kulturveckan, men passa på att se den. Det här är nämligen en sevärd samling att bli glad av. Skickligt och lekfyllt, både i färg och svartvitt, ändå hänger allt ihop i en kubistisk värld. Mitt favoritverk blev “Odensala” och jag försöker tro att det inte har något samband med titeln trots att jag är uppväxt just i Odensala… Dessutom är jag lite förvånad hur mycket jag tyckte om konstnärens målningar i form av ”katalogsidor” med reklamtext, lite otippat för att vara mig.

Gastronomi- och kulturveckan, Östersund och andra platser i Jämtland, 12-18 september 2016. 
Lennart Samor – Måleri, Galleri Remi, 10-28 september 2016. Fri entré.
Bord duka dig, Storsjöhyttan, 10 september 2016 – Fri entré.